Jag är ensam om min ekonomi, och inkomsterna är väl inte jättehöga (snarare låga), så jag köper vad jag vill för mina pengar och behöver inte stå till svars för någon. Men ibland känns det som om jag måste rättfärdiga för mig själv
.
Då tänker jag som så att sömnad är min hobby och det finns ju folk som tar t.ex. ridlektioner varje vecka och de summorna kommer jag oftast inte upp i. Och även om jag skulle bli arbetslös och var tvungen att införa inköpsstopp i flera månader (eller TIO ÅR...) så har jag mitt lager och kan fortsätta sy som om ingenting hade hänt. Om ridning skulle vara mitt intresse så hade jag ju inte kunnat utföra den alls om jag hade penningproblem ett tag och det hade ju varit tråkigt. Sen kan jag sälja lite av det jag gör och dessutom blir mina julklappar och andra presenter både uppskattade och billiga.
Så alla mina belamrade skåp, hyllor och lådor är både en arbetslöshetsförsäkring och rena inkomstskällan!
När jag har övertygat mig själv om allt detta (och det är inte så svårt för det är ju sant) så brukar jag antingen gå ner till Panduro, köra till Stoff & Stil eller logga in på Fabricshacks hemsida...