[avslutad141023]

om man får bara regn på midsommar

önskar er alla en underbar helg.

tänk att huldran o knytten är i feststämning de oxå..
midsommarnattens dimmor på skuggig äng är ju faktiskt inga dimmor kisa med ögonen så ser ni att det pågår en älva bal...


Här nedan kommer ett kapitel ur min senaste bok
samlade Trollsånger...

Fast man måste ha barna sinnet kvar när man läser den.....


Att dansa som älvorna.

I gläntan börjar månljuset dolskt att glittra, grässtråna och mossan får en silverglänsande yta.
som ett balsalsgolv breder mossan ut sig mjukt över gläntan,
Djupt in bland granar med tunga plymer ligger älvornas dans glänta.

Under en stor gran har grenarna bildat ett hemligt rum, där inne har troll satt sig att vila, och vänta på att älvorna skall anlända.

Troll gräver i sin näverkont och tar fram sin finaste ägodel, en kritvit näsduk med finaste spets, så viktlös och vacker i trolls stora hand, försiktigt stryker Troll med tummnageln över tygets lena yta, som en älvas balklänning tänker Troll med en sorgen suck.

Med klumpiga rörelser sätter Troll näsduken på sin tumme och låssas att tummen är en älva, plötsligt hör han en ton späd som den minsta silverklocka, och på ett ögonblick tonar älvorna fram ur intet, den sprödaste och vackraste musiken springer fram ur intet, och de väna fattar varandras nätta händer och börjar i en fröjdande dans beträda det mjuka silverglänsande balgolvet av mjukaste mossa.

Troll suckar hänfört av lycka, drömmer sig bort och låter tummen virvla med i dansen, en tanke är Troll så lätt och så lycklig, i nästa är Troll medveten om sitt sträva hår som trilskas runt huvudet fullt av strå och barr, inte som älvornas guldspunna hår som virvlar lätt och följsamt i dansen.

Granen fylls av en längtan som plötsligt inte bara kommer ur trolls trånga bröst, utan lågt där nere i barren från granens tidigare år, Troll tittar ner vid sina bara tår och finner sin vän i tårar.

-Varför gråter mitt skogsrå viskar Troll försiktigt?

- Tänk om också jag fick virvla i dansen, mina fötter är nätta nog, mitt hår är också gyllene som solen själv. Men jag är dömd att leva i skogens klädedräkt, som alltid blottar min rävasvans, svarar lilla Skogsråt sorgset.

En tanke far igenom Trolls huvud att med den vita näsduken skulle Skogsrået se lika vän och nätt ut som älvorna, med en tyngd i sitt hjärta räcker Troll skogens gåtfulla väsen sin finaste skatt. Vassa små huggtänder blottas och vips har Skogsrået bitit hål på mitten av näsduken, snabbare än tanken har den förvandlats till en älvas balklänning, svansen dolds nästan helt och endast i dom vildaste virvlarna kan man ana den röda buskiga svansen.
På lätta fötter svävar hon ut i gläntan till de väna som snabbt fångar hennes nätta hand.

Timmarna går och älvorna dom dansar, skulle någon människa gå förbi i gläntan skulle hon nog undra över den skira dimman som risslar fram så nära marken. Troll ser det andra inte ser, älvor som dansar och fröjdas i den späda vårnatten. Som i ett trollslag nalkas morgonen och Skogsrået blir varse att i solens klara glans kommer rävasvansens klara färger blixtra i älvornas ögon. På lätta fötter springer hon in under granens tunga plymer.
Med tunga dröjande rörelser tar hon av sig sin skira klänning och räcker den tillbaka till Troll.
Troll stryker tårarna från kinderna och ruskar sitt väldiga huvud sida till sida, den är en gåva, låt mig bara få se dig dansa i den och låta mig drömma att jag också är på älvabal, mumlar Troll tyst.

På tysta tår som vana skogsvarelser tar dom sig tillbaka till skogens tysta rum.
Troll kryper ner i sin bergahåla, snart kommer sömnen och värmer Trolls frusna kropp, på den väldiga skuldran sitter Rået och berättar om dansens vilda virvlar. Fast i hennes berättelse är det äntligen troll som dansar, lätt på foten som en älva och med smekande kaskader av gyllene hår som virvlar kring Trolls vackra huvud.

Troll somnar skönt och känner sig lätt, nätt och vacker….dansandes med älvorna.




Troll hyss i Midsommarnatten, önskar jag er alla
Trollet själv