innan
olyckan så målade o tecknade jag väldigt mycket, men har förlorat denna förmågan.
men efter broderandet kommit i mitt liv så har jag känslan av att skapa igen..
Jag såg denna portfölj hos Louise på mässan, och den har förföljt mina tankar sedan dess.
jag bestälde oxå från solbrodyr eller vad det heter, men detta var så mycket roligare..
toner som går i varandra, känslan av att släpa handen överdessa skinande lena färgrika prakt är hisnande, det är som att kladda runt med penseln på paletten i gen. min maskin har gett mig min konstnärssjäl åter. ja det låter fånigt, men att vara född till konstnär o inte få skapa det är ett värre straff än att inte kunna gå..
Snälla gubben min har förståelse skrattar lite gran, kom på lösningen att byta in min rose mot det jag ville ha.. så istället för att hon dammar igen på väntan att någon vill ha henne så får jag lyckan av obegränsade möjligheter
( ps jag har kvar alla tillbehör ifall någon letar efter extra delar).
Att frossa i en hel rulle med över plast inte behöva gneta o spara..LYCKA!!!
Nu hade jag det rätt bra innan oxå, av mina goda väner här på syssidan har jag blivit bortskämd med trådrullar, provat på underspolar mm
Mina dagar har fått mening igen...
Tack för att ni delar min glädje
|