Hade våra katter varit utekatter skulle problemet kanske vara betydligt mindre. Våra katter är ju inte vana andra katter alls, dom är utekatter på stugan som ligger på en ö, där är dom ute i fyra månader. En stuggranne på andra sidan ön har katt och den traskade över till oss förra sommaren, det blev katt-astrof.
Det blev rejäla slagsmål som resulterade i ett trasigt öra för vår Homer, ganska charmigt nu men inte då..
Det känns ju lite svårt att ta in en vildkatt som är van de fria vidderna och stänga in henne med två andra katter, som knappast gillar henne.
Dom gillar inte henne alls när dom ser henne genom fönstret
Dessutom så bor vi ju på stugan fyra månader varje år, det komplicerar ju saken också..
Jag undrar dock varför hon söker sig till oss nu, när hon inte gjort det på nästan fyra år...
Hon verkar inte vara född vild, då man nog knappt får röra en sådan katt, hon verkar var äldre, tio år kanske, hon verkar vara en utslängd katt helt enkelt. Kanske blev hon utkastad för många år sen, kanske dog hennes ägare, vi vet inte. Vi vet dock att det bor flera vildkatter i området, flera under Folkets Hus här i byn..
Egentligen tycker jag ju att vildkatter bör avlivas, pga många skäl, men jag är såklart kluven eftersom det gäller katter som jag älskar..
Dessutom känns det hemskt mot våra egna katter, den äldsta har fått så mycket stryk tidigare, och nu är dom båda trygga och harmoniska, och jag vill ju inte riskera deras hälsa..
Huvva, vilket dilemma.. Jag har inte fått nåt sytt alls idag, bara gått och kollat i fönstrena och varit ute och goas.. känner mig hemsk.. hur galen får man bli?