Enligt "Kvinnligt mode under två sekel" av Britta Hammar (och en tjej till, har glömt namnet nu) syddes snörhålen ibland på en separat remsa som syddes fast i plagget och som sen byttes ut när den gick sönder. Det tyder ju på att man
a) inte kan lita på sydda snörhål
b) ofta snörde för hårt
c) slarvade med sömnaden av snörhål, eftersom att det inte skadade plagget
Men å andra sidan läste jag i "Kungliga älskarinnor" av Eleanor Herman att en mätress under 1700-talet blev så arg att snörena i hennes korsett brast - snörhålen höll alltså!
Risken med öljetter är ju att de kan "glida loss", det kan inte ett snörhål göra. Jag ska sy snörhålen på min 1700-talskorsett iallafall, känns säkrast och snyggast
