|
Förstår hur du känner. Fick lov att ta bort min älskade vän i maj 2005 då han fått kraftig diabetes och dålig lever så han inte gick att rädda. En hemsk känsla men ändå skönt att han slapp lida mer. I juni 2006 så kände jag att det var bara för tomt och då skaffade vi oss katten vi har idag. Eller hon valde oss. Så låt du sorgen ta sin tid och om du i framtiden vill så finns det mängder med katter som sitter på kathemmet och bara väntar på en ny matte.
|