|
En sån rackare hade vi också i slutet på 60-talet. Han var en mycket livlig krabat så vi gick till zooaffären och skulle vingklippa honom, men han bet "klipparen" så hårt i fingret så vi åkte hem med honom igen. Så småningom lugnade han ner sig lite och vi kunde ha honom flygande runt i lägenheten då vi var hemma. Allhelgonahelgen var vi bortresta och han skulle vara ensam hemma. Tyvärr blev det ett riktigt oväder och han blev alldeles tokig så vi fick tyvärr avliva honom så småningom.
Hoppas ni får en riktigt trevlig nyår och att han inte blir rädd för alla smällar.
|