|
Visst är det märkligt att en del personer verkar njuta av vara dumma mot andra? Jag brukar tänka att de förmodligen är väldigt missnöjda med sig själva eller sitt liv - det är egentligen synd om dem! Då är det lättare att hantera dem rätt, för det är det du måste göra i detta fallet.
Det bästa sättet att hantera det här tror jag är att vara så snäll och tillmötesgående du bara kan och orkar! Både mot henne och de andra nya kollegorna. Fråga tex om det är ok att sätta upp en lapp om starkt luktande blommor & perfymer, eftersom du inte tål dem. Kanske åtar sig nån annan att göra en snygg skylt och det lilla "problemet" blir ett gemensamt projekt. Fråga var det är ok att röka, fråga om allt, allt, allt - bara för att visa dem att du bryr dig om vad de tycker! Alla dina nya kollegor ser då att du vill vara tillmötesgående och vara en i gruppen, (de känner ju också till surpottans elakhet och kommer att beundra ditt tålamod mot henne). Den elaka surpottan brukar till slut skämmas och bli lite trevligare - då är det upp till dig att bestämma om du vill vara vän eller ej med henne.
Den motsatta strategin är att direkt hantera konflikten och vara väldigt rak och fråga vad som är fel. Det kräver mer av dig och även att "surpottan" svarar och inte börjar slingra sig. Eftersom det är en ny relation och det inte direkt finns något konkret som kan vara fel så tror jag att risken är stor att du inte får ett vettigt svar utan i stället en ovän för lång tid (hon kommer att känna sig "påhoppad", hon fattar kanske inte ens att hon uppträtt ovänligt mot dig). Att på sikt få henne vänligare mot nya kollegor är chefens jobb.
|