Precis som Birgitta L skriver så har jag samma inställning där.
"Vad jag dock aldrig kommer att acceptera är att bli utskälld o förolämpad varken på nätet eller annan stans - av en
medmänniska - för en VÄNskapskvilt"
Bra skrivet Birgitta!
Det är bättre att vara aktiv i en diskussion än att komma med inlägg när ämnet är utagerat.
Det är inte bra att lägga till mer ved på brasan så att säga.
Risken är att det blir en hätsk stämning och att allt byggs upp och diskussionen tar fart igen. Ett fenomen som är välkänt i diskussionsforum.
Vi har fått våra block. That's it!
Jag är glad att jag var med i denna vänskapsquilt. Jag är mycket nöjd med alla blocken.
Tjusningen är ju att vi alla gör dem olika. En del är ju mycket vana och en del är nybörjare, men .. vem har sagt att allt måste vara perfekt.
Som jag skrev i ett mycket tidigt inlägg så har jag sett mycket vackra vänskapstäcken gjorda av barn i årskurs 4-6. Och de är nog några av de vackraste vänskapstäcken jag faktiskt sett. Där kan man verkligen se glädjen, engagemanget och lyckan i varje block som barnen gjorde.
För mig är "vårat" Vänskapstäcke också vackert. Oavsett om en del rutor har fel mått, är för små, är sneda, för dåligt sydda, har fel färg, har fel material osv. Det ingår i ett vänskapstäcke.
Istället för att sitta och oja mig över alla fel, så gör jag något åt det. Jag syr på en ram, syr fast sömmarna, skär dom i rätt storlek. Och jag gör det med samma glädje som de som gjorde blocken hade. Hoppas jag
Det är ju det som är tjusningen med ett vänskapstäcke.
Mitt block från Ingrid var ett hobhus. Var faktiskt inne på att göra några sådan block i början men sen hittade jag "mina" hus och då fick det bli dom.
Tack alla ni för era fina block.
Jag är gärna med igen om det startas något framöver.
ElisabethS