Jag har inte varit inloggad på ett bra tag - dvs redan när det stod klart att det sista blocket inte kunde levereras i tid. Inte vet jag hur ni har det ställt kära damer i detta quitgäng, som lyckats skriva sida upp och sida ner, där det blivit allt hätskare tongångar. Där ni dragit upp himmel och helvete bara för att EN av våra i denna vänskapsquilt, fått så mycket personliga problem, att hon inte kunde leverera dessa tyglappar i tid. Det hela verkar minst sagt hysteriskt.Det enda fnuttiga blocket hade ni kunna lämna plats för och sytt dit när det kommit om det nu verkligen brunnit i baken på er! - Vad som är mest ledsamt med det hela är att hon själv har meddelat via forumet, att hon verkligen var ledsen och beklagade,att hon inte kunde fullfölja detta inom rätt tid. Hon gjorde det fö i god tid, så ni har inte svävat i okunskap om hur det förhåll sig. Ingen som har varit intresserad av hennes budskap har kunnat missa det!
Jag tycker att det är ynkligt om man inte kan ha så pass mycket empati med en person som är med i en VÄNskapsquilt och som livet själv har ställt till det för. Jag kan inte sluta upp och fundera hur ni hade reagerat om hennes karl hade dött istället för att det nu blev en separation och detta hade krävt en flytt? Hade det varit samma visa då?
Jag var glad när det sista blocket kom och tänkte, så har det tydligen rett upp för henne, till slut. Jag hade ingen som helst aning om vad som försiggick på det här forumet: Men nu när jag vet det känner jag mig rent bedrövad för hennes skull. Därför att det betyder att hon sytt dem under press, trots allt. - Motivet som hon skickat mig, är så talande om hur mår och av den anledningen tänkter jag sätta den i mitten på min quilt.- Samtidigt önskar jag henne allt gott här i världen i fortsättningen!
Om jag vill vara med på en VÄNskapsquilt med någon av er som skrivit sida upp och sida ner i forumet och blivit halvhysterisk över detta sista block? Nej, tack! - Det som är mest beklagansvärt är att några av er som skrivit och klagat har levererat block som inte haft rätt mått, man får med andra ord sy till något på dem! De är också i sådant skick att man inte kan använda dem med mindre än att man sitter och syr om dem för att de skall hålla ihop. Dvs om man nu skall använda dem till någonting som skall kunna tvättas också, vilket jag i ett tidigt skede klargjorde att jag hade för avsikt att göra.
Så var det med den VÄNskapsquilten. Usch och fy, säger jag bara!
