|
Jag har också gjort som Marika!
Jag började väl sy i Fjortonårsåldern,och har sytt en massa både väskor och annat.
Har aldrig egentligen haft några färdiga mönster,speciellt inte till väskor.
Väskor är så roliga att sy,att där behöver man inte mycket annat än övning,och fri fantasi!
Från början hade jag visserligen ett stort hjälp av min moster.
Hon var modellsömmerska till ett modehus!
Hennes hjälp har varit ovärderlig för jag var säker att jag hade"tummen mitt i handen"!
Hon tyckte istället att jag kan lära mig att sy om jag bara vill,och det ville jag!
Jag är evigt tacksam att hon hjälpte mig så mycket i början.
Hon tog tid för sig att sy med mej en kväll varje vecka under ett halvårs tid.
Det gav mig mersmak och ett brinnande intresse
för sömnad.
Allt detta gjorde,att min syfröken som redan hade dömt ut mig för längesen som ett hopplöst fall,började undra vad som plötsligt hade hänt med mej?
Jag svarade bara att "Min moster gör det så mycket roligare än vad fröken någonsin kan"!
(Gissa om syfröken blev svart i synen)!
Så flickor ge aldrig upp!
Senare har jag också utbildat mig,inom vävning och sömnad,men det var ändå min moster som gjorde det nödvändiga.
Hon gav mig ett bra sjävförtroende,(som syfröken redan treårs tid hade plockat ner på marknivån och övertygat mig för att jag ingenting kan och kommer heller aldrig att kunna) för att jag KAN om jag VILL!
TESS!
|