|
Jag kan inte annat än le åt allt, När jag hade min katt Lisa, var hon precis likadan, hon skulle STÅ i knä på mig när jag sydde, eller ligga bakom maskinen, och ta emot det som kom.
Hon älskade trådrullar med eller utan tråd, "man kunde ju liksom av en händelse komma åt med svansen" nän hon gick på industrimaskinen.
Garnnystan "hämtade" hon själv i skänken, och for iväg som ett streck med det! Knappnålar kunde hon komma bärandes på! Med nålhuvudet i munnen!
Mönsterpappersrullen var helkul att ta i famn och busa med, och sen hjälpa matte med mönsterutlägget, och när jag klippte skulle lilla nosen vara nära saxen hela tiden.
Ja, hon var härlig min lilla Lisa. Jag saknar henne än!
De är sig lika de små liven, härliga är de.
Aina
|