|
Vi måste faktiskt tänka på att det inte är helt lätt att ställa diagnos också. Inte för att försvara alla misstag som sker, för det är på tok för många men i alla fall. Jag kan ta mig själv som exempel.
När jag var 18 år fick jag plötslig huvudvärk med kräkningar och allt möjligt. Eftersom vi har migrän i släkten så trodde jag och mina föräldrar att det troligen var det jag fått. Efter en vecka hade värken lindrats men var inte helt borta. Vi tänkte då att det kanske var nåt med synen och vi sökte upp en ögonläkare som konstatera att jag skela så det var hem och träna ögongymnastik.
Sedan blev det värre igen och då bestämde mina föräldrar att nu åker vi in akut. Då gick det väldigt fort helt plötsligt, på väg till sjukhuset försvann känslen i mina ben och när jag kommit in så konstatera man att jag hade en hjärnblödning!
I 40 dagar gick jag med mer eller mindre värk. Första dagarna var hemska har aldrig haft så ont men eftersom det blev bättre så sökte vi inte upp läkare. Min mamma hde fruktansvärt dåligt samvete över detta, att hon inte tog mig till läkare alltså, så hon fråga den läkare som opererade mig vad som hade hänt om vi kommit in tidigare. Hans svar var att de troligen hade skickat hem mig med migränmedicin eftersom de är liknande symtom och att man troligen inte hade misstänkt hjärnblödning p g a flera orsaker t e x min unga ålder.
Jag hade tur och klarade mig bra men jag kan förstå att det inte alltid är lätt att ställa diagnos. Men det borde ju i alla fall vara så att man tar det säkra före det osäkra och kollar lite extra ibland.
|