När jag var riktigt liten (typ 3-4år) gjorde vi mycket sykort, alltså ett kartongkort med ett tryckt eller ritat motiv som någon vuxen gjorde hål längs linjerna i, så fick man "fylla i" linjerna med dubbla förstygn i tunt bomullsgarn på en trubbig nål. Det gjorde vi hemma och sen när jag blev lite större (typ sex år) så gjorde vi det på lekis, men då var jag lite för gammal för det och tyckte det var tråkigt.
Vi sydde "dukar" i våffelväv också, men jag mins inte om jag tyckte det var roligt eller inte.
Morsan lärde mig sy på maskin när jag var i den åldern och jag sydde egna dockkläder för hand redan innan det och jag minns inga direkt traumatiska händelser med vassa nålar. Fast det blev inte alltid så fina dockkläder heller.
Jag vet att jag sydde en skev stackars trikådocka på maskin nån gång i sexårsåldern och något mer lyckade handdockor något år senare.
Morsan hjälpe mig att klippa när jag var riktigt liten, men i sexårsåldern klarar dom flesta av att hantera en vanlig sax.
Jag sydde mest i lakansväv i början. Det är billigt, håller formen bra och repar inte upp sig värre än att det går att hantera. Väljer man ljusa färger är det lätt att göra markeringar på det också. Vanlig blyertspenna funkar ganska bra, är lätt att använda och går bort i tvätten när man är färdig. Med trubbig nål går det förstås inte, men är man gammal nog att inte stoppa saker i munnen så får man allt anstränga sig för att skada sig något att tala om på en nål. Och någon gång ska man lära sig att hantera vassa verktyg.
Men små barn kan behöva hjälp med att trä tunna nålar, eller behöva använda nålpåträdare.
Fast det beror förstås på ungen också, jag har kompisar i trettioårsåldern som fortfarande inte har tillräckligt bra motorik för att kunna trä- eller sy med en tunn nål utan att böja den, så ibland är åldern ingen indikator. Man får anpassa aktiviteten till barnet.