Japp, Janome Coverpro 1000CPX och Elna 444 är samma maskin. Allt som skiljer är dekaler på maskinen. Personligen tycker jag Elna med sina blåa dekaler ser snyggare ut än den bleka Janome
fast själv hade en Janome Coverpro, men det var bara för att den kunde jag få tag på lättare för ett acceptabelt pris.
Janome kändes enkel att trä. Den kunde lyfta pressarfoten högt och den hade bra bandkantare som kunde köpas separat. Differentialmatningen var steglös och intervallen var stor, större än några andra jag sett. Men det tog ett tag att förstå sig på varför den gillade missa stygn, särskilt, när den sydde över sömmar/sömsmåner. Mina slutsatser var att pressarfotstrycket var väldigt viktigt för min maskin, för att mata tyget så jämnt som möjligt över sömmarna. Om maskinen "stampade" på sömmen, eftersom det blir ju rejalt tjockare där, så var det missade stygn där. Samtidigt var det ju en balansgång - om du höjer pressarfotstrycket för mycket på trikå, då tänjs ju tyget mer än det behöver. Nålarna var också viktiga. Minns inte exakt hur regelbundet jag behövde byta nålar, men rätt som det var kunde den missa stygn. In med nya nålar - och allt var ok igen. Så jag tror att Janome (och Elna) Cover kräver att man lär känna maskinen ordentligt. Man t ex startar och avslutar sömmarna på lite annorlunda sätt än med vanlig symaskin (det går t ex inte dra ut plagget underifrån pressarfoten hur som helst, utan den ska dras bakåt, inte åt sidan). Manualen som följde med maskinen var så kortfattad, men det finns en hel del hjälp på nätet.
Topcover-sömmen kan du se på töjbara sportkläder, t ex löpartights. Men som suskal skrev, flera möjligheter ger känsligare maskiner. Då har du en till gripare, som sitter vid nålstången och drar tråden där i exakt ögonblick.