|
Tanken har nog slagit alla oss som huserar här, allra helst de där mörka dagarna när inte ens en enkel raksöm blir som man vill. Sen det tråkiga är att man alltid nervärderar sig själv, det finns så många andra som syr så mycket finare än jag, gör roligare saker, hittar finare tyger, varför är människan så elak mot sig själv? Jag är ju trots allt ganska nöjd varje gång jag varit vid min maskin. Gör man sen som jag och är ute på marknader och försöker sälja så får man sig en ännu större tankeställare - varför skulle någon vilja köpa det som jag sitter och pular med i min källare? Men varje gång jag varit iväg har jag fått mycket beröm för det jag skapar och sålt en del av det jag dragit med mig. Då måste jag ändå titta mig i spegeln och intala mig att; jo jag kan nog sy. Men det är svårt. För genast tänker jag att det var nog bara tur denna gången, nästa gång kommer jag inte att sälja ett skit. Men jag har börjat tänka så här: tycker man om att sy och skapa både med tyg och broderier så tror jag det syns på det man gör (och då blir det bra) och kan man dessutom sy och sälja en del som jag tycker är roligt så är det ett plus, då får jag sy mer. För sytt hade jag ju gjort i alla fall! Så så länge du kan skapa något av ett tygstycke med din maskin så kan du sy. Ja så är det!
|