Jag skulle kanske varita mera förklarande i mitt första inlägg här, vilket jag gör nu:
Förra året gick en dokumentär på Kunskapskanalen som gällde det korta livet på prylar under 1900-talet. Det var en glödlampa som hade tänts på en brandmansstation i USA 1901. Den glödlampan skäcktes inte och 2001 gjordes en jätte tårta för dess 100s dag. En glödlampa funkade i 100 år.
http://www.youtube.com/watch?v=lxRFueciG9w
I slutet på 1920-talet och i samband med de ekonomiska krisen beslutade många företag tillsammans att saker och ting borde ha en bestämd livslängd. Därav de korta liven på skrivare , datorer och liknande.
Våra symaskiner gick en annan väg. De var dyra och många utbildade sig i att reparera dem, vilket gjorde att de överlevde efter andra världkrigets plast bubbla som påverkade varje produkt.
Idag lever de gamla symaskinerna tackvare en grupp människor över hela världen som är intresserade ev det mekaniska. De går inte gönder. Vårda de så funkar de många tusen år(så känns det för mig).
De nyare plastmaskinerna gjordes efter den överrenskommelsen som grundlades på 20-talet.