Visst ska man i så hög grad det går låta barn sova så som de önskar men ibland går det inte. Om man inte mår bra själv pga utebliven sömn så blir man ingen bra mamma och det är ju inte bra det heller.
Båda mina barn har varit sådana som velat vara vakna till kl 01:00 på kvällarna/nätterna (ett släktdrag) vilket i längden inte håller, då tvingas man tillslut lägga sig i barnens sovtider. Och om man bara gör det på ett sätt som funkar, vilket är något som man får testa fram tillsammans, så brukar det gå hur bra som helst.
Vi har haft mer problem med detta än många andra. Vi har fortfarande barn som i mångas ögon har sena läggtider. Linn (5½ år) har vi äntligen sakta men säkert lyckats vrida tiden till att hon somnar 21:00. Oskar (2 år) har vi nu lyckat få att somna vid 22:00. Båda vaknar glatt vid 08:00. Det har tagit 5 ½ att få till dessa tider med Linn och vi får ofta kommentarer när det kommer upp. Men jämfört med förut så är det stora framsteg. Fortfarande så blir man lite ledsen i ögat när man får kommentarer och menande blickar som antyder att man är en förälder som inte klarar av att hantera sina barn. Om de bara visste vad det kan såra.
Nej man måste få göra på sitt sätt, det mår alla bäst av i längden. Det är bra att fråga andra hur de gör för tillslut bland alla råd får man något som man kan göra till sitt sätt.
Kram på er
|