|
Angående snörning i ryggen ska man väl kanske dock komma ihåg att någon snörning syns inte på bilder där man ser plaggen bakifrån heller.
Det går ofta att få på sig ganska tighta plagg även helt utan en öppning. Många ylletyger är rätt flexibla och kan töjas och formas medan man drar på plagget. Dessutom är ju brösten, som ju är ett av dom större hindren, rätt mjuka och kan normalt stuvas runt en del medan man får plagget på plats. (Jag har själv korvskinnstighta plagg sydda utan snörning som går alldeles utmärkt att få på sig och dessutom ger stöd åt brösten.)
Dessutom vet vi att man använde snörning fram och i vissa fall i sidan. Tittar man frammåt i historien förekommer sörning i delningssömmarna bak, men eftersom dom sömmarna inte finns typiskt på det sena trettonhundratalets plagg och det oftast inte heller finns en söm i ryggen så känns det rätt ologiskt att man skulle dela plagget för att sätta dit en snörning.
Det är dessutom rätt bökigt att snöra sig själv i ryggen. Så om inget annat, ur ett modernt återskaparperspektiv, så hade jag valt en diskret snörning i någon av dom sömmar vi vet förekom och som går att komma åt själv. Man kan göra en snörning som blir så gott som osynlig när den är igendragen och eftersom synlig snörning inte är något man verkar ha eftersträvat så känns det väl som en av dom vettigare lösningarna om man nu inte vill göra något av dom alternativen vi faktiskt har belägg för.
Men allt sånt är ju upp till var och en i slutändan. Så länge man inte påstår sig ha "rätt" så får man gissa och hitta på hur mycket man vill. Det är ju lite det som är charmen med sånt här. Man bestämmer själv hurpass nogrann man vill vara.
|