|
Vilka sömmar man väljer att ta i i beror mest på vilken form som bäraren har jämfört med klänningens ursprungliga form. En person med kurvigare figur än klänningen syddes för kan behöva minska en del i midjan fram, nedanför bysten, till exempel. Medan en person med en figur som stämmer bra mot ursprunget antagligen behöver ta i ungeffär lika mycket runt om.
Om plagget behöver tas in så mycket som tio cm totalt (bara för exemplets skull) och man tog allt det bak och i sidorna, så skulle det innebära att sidsömmarna flyttades bakåt en hel del och då kan det hända alla möjliga saker med dragningar och underlig passform. Så det bästa är nog att ändra formen så lite som möjligt på varje del runt om och helt enkelt ta bort lite i varje söm, nogrannt fördelat precis där det behvös.
Om plagget är sytt så man kommer åt sömsmånerna innuti är det enkelt att sy in. Sitter det däremot skenor eller fastsytt foder krävs en del sprättande. Visst är det fortfarande något som vanliga ändringssömmerskor klarar, men beroende på hur det är gjort kan det i extremfall vara ungeffär lika omständigt som att sy en ny klänning, så det är vettigt att ta med det i beräkningen.
Spontant skule jag säga att det underlättar att det finns delningssömmar fram på klänningen. Jag vet ju inte hur det ser ut i ryggen, men det är ju vanligt att man använder samma snitt både fram och bak. Tillsammans med sidsömmarna ger det i så fall sex sömmar att fördela intaget på. Det gör det hyfsat enkelt att få till rätt form.
|