|
Vilken intressant tråd! Jag har själv några enstaka gånger blivit ombedd att göra sy åt en bekant (väskor och liknande när jag haft något nytt med mig till jobbet) och de blir nästan förvånade över att jag velat ha betalt överhuvudtaget.
I och för sig: Jag finner en sån oerhörd glädje i att sy och skapa och det är ju en belöning i sig. Men samtidigt är det min tid och min ”skicklighet” (lite blygsamt där) det handlar om. Och jag hade kanske gjort något åt mig själv eller mina barn på den tiden om nu inte bekantingen velat ha en väska.
Ibland har jag funderat ”Detta är så fruktansvärt givande och roligt att jag hade velat ha det som jobb i en framtid när jag blivit riktigt duktig eller åtminstone som en liten bisyssla att göra hantverkade grejor med en egen lite twist” men detta med att ta betalt är ju ett stort problem.
Tar till mig dina ord om att inte nedvärdera sig själv, sin tid och sitt arbete. Som Mikael Wiehe sjunger: ”Ska jag sälja mig för pengar ska jag ha vad jag är värd”.
Annars får man se sina alster som riktigt högoktaniga presenter till dem som verkligen uppskattar hemmagjort. (Inte alla gör det, man får ha lite känslelspröt där...)
|