Från mamma har jag fått med mig en enorm skatt av kunskap om sömnad, vävning, knyppling, stickning mm. Det var alltid självklart att mamma sydde alla sina egna kläder själv. Inte förrän nu när jag sitter och funderar gick det upp för mig att det förmodligen berodde på att hon var överviktig och att det inte fanns mulliga kläder i butikerna på sextiotalet.
Men jag kommer inte ihåg att hon någonsin har "lärt" mig? Förmodligen har jag lärt mig själv med trial-and-error. Och så är jag enormt kräsen och tycker de mesta kläderna i butikerna är fula.
Mina egna döttrar visar inte minsta intresse för textil. Men jag har fått en lärling; min 23-åriga svärson
som precis har fått börja med att sy en kudde. Raksöm, sicksack, vända! Nu pratar han om att åka hem och hämta sin mammas symaskin. För hon syr ju ändå högst ett par gardiner vart femte år!
Kul att läsa om allas snirkliga vägar till sömnad
-anneli-