Jag är inne på 11:e året med min D1:a och jag har inte tröttnat än. Tursamt nog har inte maskinen gett upp heller, fast att jag har broderat varje dag sen jag fick den. Jag fick maskinen av mina föräldrar och jag skulle inte ha en chans i världen att köpa ny, så jag är tacksam för varje dag han går. Om jag mot förmodan skulle vinna tillräckligt med pengar så skulle nästa maskin bli en diamond. fast "nisse" skulle ändå få vara kvar som reserv. Jag skulle ha mycket svårt att skiljas från den, för man får ett lite speciellt förhållande till en maskin efter så många år.
