|
Ha ha, precis så hade mitt ex gjort för så illa var det med honom. Pengar gick aldrig att diskutera och han kunde aldrig förstå att pengarna inte räckte till och då pratar vi om
12000 kr i månaden (vi la vars 6000 kr) och det skulle räcka till hus, hem, mat, kläder och alla räkningar). Han levde så långt från verkligheten som det bara gick och när vi väl skilde oss så kunde han ABSOLUT INTE förstå varför jag skulle ha 1273 kr/barn i månaden för våra barn, han frågade rakt ut vad jag skulle med alla dom pengarna. Så när barnen var hos honom varannan helg så höll han inne 46 kr/barn från underhållet som skulle vara till mat när dom var hos honom för han fick ju handla så mycket mer när dom skulle vara där. Jag drog det också till sin spets så nu sitter han där som den stora förloraren - han får betala fullt + att barnen inte frågar efter honom längre och han ringer aldrig till dom och detta fast vi bor i samma by. Inga presenter till födelsedagar och ingajulklappar. Hela första året for jag som en trasa och lämnade dom och hämtade dom hos honom och packade allt dom behövde men det räckte inte för han tyckte jag kunde packa ner en plastpåse till deras smutskläder för dom han fick när han handlade skulle han ha till sopor.
Ja ja det är ett liv som jag är mycket glad att ha sluppit ifrån för det har gått mycket hårt åt mig som person.
Men som jag skrev innan så har jag mina barn på heltid med ensam vårdnad och det är den största vinsten i mitt liv. När jag var ensam och pengarna tröt så kunde jag ändå alltid le över att ha tagit mig ur allt, en seger utan motvikt.
Så nu har jag fått gnälla av mig lite igen, nu ska jag inte plåga er mer med mitt förflutna för alla bär vi våra livsöden.
Och det oerhörda är att man kan hitta en guldklimp i livet som jag har gjort och livet är så oerhört mycket mer än pengar.
|