|
Delad ekonomi - aldrig mer! I mitt förra liv hade vi delad ekonomi och han var världens snålaste. Fast vi hade både hus och barn och var gifta så la han sin avtalade peng till hushållet i månaden och sen var det upp till mig att få det att gå ihop och med det resultatet att jag kunde ha 200 kr över till mej när allt var betalt och han kunde sitta med 25000 över och han kunde konsten att få en att känna sig slösaktig när man inte kunde få pengarna att räcka när det skulle handlas säsongskläder till barnen med overaller och kängor och allt.Att han sen la flera tusen på sin hobby varje månad kunde jag ju inte säga nåt om, det var ju "hans" pengar, han hade ju betalt vad han skulle till det gemensamma.
Så den proselyten sparkade jag utför trappan, behöll huset och fick ensam vårdnad om båda barnen och fick en betydligt bättre ekonomi som ensam än när jag var gift. Jag och kidsen skaffade husvagn som renoverades och sen tog vi våra resor, jag hade min bil och mitt hus och mina underbara symaskiner och visste precis vart varenda krona gick och tänkte att såhär bra kan man inte ha det som ensamstående mamma.
Men så träffade jag världens snällaste man och vi sa från dag ett i vårt numera samboförhållande att det är gemensam ekonomi som gäller (han kom också från en snedvriden ekonomi som gift) så alla våra inkomster åker in på ett konto med två kort. Vi har exakt samma syn på hur ekonomin ska skötas och alla inköp diskuteras alltid. Dessutom har jag aldrig upplevt att någon velat mig så mycket gott som denna man, så om jag trodde att jag hade det gott ställt som ensamstående så har jag hamnat i himmelriket nu både ekonomiskt och vad gäller livet.
|