|
Jag har också ett par strålande ord att rikta mot IKEAs välutbildade personal.
I höstas hände det som aldrig får hända:
Min 7-månaders pojke kravlade sig ur barnvagnen och ramlade, med huvudet före, ner i IKEAs betonggolv.
Barnet skrek, jag höll honom och försökte trösta honom men var själv chockad, tårarna rann och världen snurrade, och min fyraåring sprang förtvivlat runt oss och ropade "vad hände? Vad hände?".
Folk stannade och stirrade.
En väldigt ung IKEA-anställd kom fram till mig och frågade hur det hade gått ("jag vet inte. Jag vet inte".) Hon erbjöd mig omedelbart att komma med in på förrådet för att vi skulle få lugn och ro.
Väl där sysselsatte hon den äldre sonen med kritor och papper, samtidigt som hon ringde på förstärkning. Omedelbart kom två IKEA-anställda män, varav den ene erbjöd mig hjälp med att ringa till sjukvårdsupplysningen. Man nummer två frågade om han fick ta med den äldre sonen till fyndavdelningen, där Jultomten var på besök.
Vi ringde sjukvårdsupplysningen, vilket tog en evighet. Hela tiden var personalen hos mig och väntade. Sonen kom tillbaka med pepparkakor i handen och samtalet kopplades slutligen (efter 30 minuter!) fram till sjukvårdsupplysningen.
Bebben klarade sig oskadd från den hemska olyckan, han fick varken en bula eller ett blåmärke. För egen del var dagen gjord och vi åkte hem. Barnselar införskaffades och än idag binder jag alltid fast lillkillen när han sitter i någon slags vagn.
I efterhand tycker jag att agerandet av IKEAs personal var enormt proffsigt, precis som om någon hade regisserat det i förhand.
|