Tja, man kunde få skräckupplevelser under 90-talet också... Efter att ha varit på folktandvården där modellen "Två patienter samtidigt per tandläkare" ansågs vara den bästa och där man trots att patienten ifråga hade panik och hade kväljningar tryckte in allt på en gång för att bli klar så snabbt som möjligt. Som hävdade att det var omöjligt att inte bli bedövad av en bedövningsspruta (jag blev senare konstaterad extremt svårbedövad) m.m.
Av en slump hamnade jag senare hos en privattandläkare som är specialist på tandläkarrädsla... Och, efter 6 år där så har jag faktiskt lyckats arbeta bort det mesta. Visst, jag tycker fortfarande att det är obehagligt och är fortfarande stel som en pinne när jag väl är där, men, jag klarar av det. Jag svimmar inte, jag kräks inte och, jag har inte panik.
