|
Aina jag har på känn att kissen aldrig mer kommer hem. Det känns i hjärtegropen och det brukar aldrig slå fel. Jag har nog förlorat en kisse tror jag. Jag går hela tiden ute och lockar och kikar i nysnön men inte en liten kissetass någonstans, Tror hoppet är ute. Han kände nog att hans tid var över och gick ut och la sig att dö. Han brukar aldrig lägga sig i Görans knä men det gjorde han det sista innan han gick ut. Han strök sig och tryckte sig mot honom och det gjorde han aldrig annars. Göran sa idag att det var ett tecken på ett farväl så ikväll brinner ett ljus för honom om det är så illa att han gick iväg och gömde sig och dog ensam. Det är det sorgliga med djur och fram för allt katter som går fritt. Man vill ju veta deras öde ändå. Suck... jag är ledsen nu och kan nog inte sova inatt. Ligger nog bara och tänker på min lilla Julle som finns nånstans jag inte vet. Tänk om han fryser!
Jag sätter på en sorglig låt och gråter en skvätt.
|