Visa ett inlägg
Gammal 2008-11-18, 09:02   #1
WiKa WiKa är inte uppkopplad
 
Medlem sedan: maj 2007
Inlägg: 480
Ja ibland så är otack världens lön.

Hehehe, en gång "hittade" min man och jag en schäferhund!

En sen kväll på hösten ser vi hur en schäfer springer fritt inne i centrala stan, hur han lyckade undvika att bli påkörd är för mig en gåta. Snabbt som tanken tjojar jag till Magnus att stanna bilen, hugger tag i våran hunds koppel och ner med näven i fickan efter lite hundgodis.

Jag hinner upp hunden som är helt slutkörd, och får snabbt på kopplet.
Sedan står vi där och kikar lite på varandra. Min man och jag inser helt plötsligt att vi nog har ett litet problem. Vart ska vi ta vägen med den här hunden? I våran bil sitter ju redan våran schäferhane och efter en snabb koll, ser vi att även detta är en hane.

Djursjukhuset har stängt för länge sedan, så vi slår en liten signal till polisen. Jodå dom kan visst ta hand om hunden, och när vi förklarat att vi tyvärr inte själva kan köra dit den, erbjuder de sig flott att hämta honom. Suck vilken lättnad!

Nästa morgon ringer vi för att kolla om hundens ägare hade hämtat honom. Jadå han var avhämtad och mådde jättebra. Nu harklar sig polisen lite förläget och säger lite ursäktande, att han sa inte ens tack. Nå jag är glad ändå, för hunden fick ju komma hem igen.

Katarina
WiKa är inte uppkopplad   Svara med citat