När blir ett ufo ett ufo
 

Jag har länge funderat på det som står i rubriken. vi startar våra projekt med liv och lust men så innan man hunnit blinka så sitter man där med något som har blivit ett ufo, hur gick det till? Jag har kommit fram till ett svar idag - det är när det jävlas med en mer än vad som är uthärdligt. Har haft en necessär modell större utklipp i jeanstyg med foder en längre tid. En gång testade jag att sy ihop den och det blev kattsk.... av det och jag lämnade den till min mor för sprätthjälp (det är så tråkigt) och sen har den blivit liggande där på klippbordet. Den har legat i vägen och jag har blivit irriterad varje gång jag behövt flytta på den och förbannat mig själv att jag inte bara sätter mig och tar tag i den MEN det finns alltid roligare saker än att ta tag i ufo. Nu är det dock gjort och direkt när man tar i tyget vet man precis varför den legat där den gjort i flera månader, det bråkar direkt och humöret man har när man jobbar på ufo ska vi inte tala om (tur att jag varit ensam hemma nu på morgonen). Och det värsta av allt är att man förväntar sig inte något vidare resultat så man lägger inte ner själ och hjärta i projektet precis, egentligen vill man bara att det ska gå åt skogen för då har man orsak att kasta den i det runda arkivet och gå vidare för då har man i alla fall gett det en chans till. Och vad är det som driver oss att fortsätta med våra ufo, varför utplånar man inte det från sitt syrum så man kan få ro i själen? Jag tror inte man vill bli besegrad av en tygbit och en gång hade man ju stora visioner för sitt projekt och vill ju EGENTLIGEN se resultatet.
Resultatet för min del blev hyfsat bra idag och nu står necessären här bredvid mig och hånler lite för att den gett mig en rejäl match men samtidigt ler jag ännu större för den besegrade mig inte:)
Oj det blev en hel krönika men det var mycket funderingar under sömnaden idag.
Bild för er som vill se ett ufo finns i mitt album som ufonecessären.

Jättebra beskrivet! De eländiga ufona brukar ju ligga ivägen också så när man ska göra annat måste man flytta på dem. Då tycker jag det "skaver" till på något vis i kroppen.

Du kan vara stolt över ditt ufo i alla fall, det blev väldigt snyggt - eller nu var det väl en necessär det blev till slut. :-)

Det r skönt när det blir gjort
 

Har haft en hög med jeans som min man velat ha lagade bakom min symaskin. Den har varit väkdigt vägen och har flyttats lite hit och dit. Räka de ta ett par av han finare jeans och förvandla dem till lappar. Inte poppis. Så jag vågade inte lägga undan högen.
Häromdagen kom han och ställde sig vid mitt bord och suckade och sa att jag minsann prioriterade annat än honom. Hans byxor blev inte lagade någon gång. Han såg så söt ut så jag tog och lagade alla 7 paren och det tog lite mer än en timme!!!!
Inte ett äkta ufo kanske...
Men jag fick ju klippa till lappar att laga med.

Tycker att ibland visar det sig att det som blev tokigt eller som man inte kom på hur man gjorde helt har fallit på plats... det går hur lätt som helst...

Jag råkar få till ett och annat ufo då och då. Detta har resulterat i en "ufo" hög i syrummet. När andan faller på gör jag något nytt vad ett ufo.

Det är lättare om det här gått ett tag från det att man råkat skapa ett ufo till att göra om. Det har väl att göra med det enorma besvikelse, i tanken var det ju så snyggt...

Just nu håller jag på med en byxdress i ett tyg som är glatt och rör sig lätt när man syr så det är stor ufo risk men jag hoppas att jag håller tungan rätt i mun :)