På tal om dop/namngivning
 

Nu har ju inte jag barn och lär inte heller att få barn på ett bra tag, men jag undrar en sak över dethär med dop å sånt ändå...

Jag har bestämt mej för att inte döpa mina framtida barn utan hålla en slags namngivningscermenoi istället. Men jag har aldrig varit på sån ceremoni och är helt enkelt lite nyfiken.
Ni som inte döpt era barn utan haft namngivningsceremnoi istället, hur har ni gjort?

Har ni haft dopkolt på barnet (har sett fina "namngivningskoltar" här...)? Hade ni faddrar till barnet? Vad sjöng ni för sånger osv.

Oj
 

Kanske dethär inlägget kom i lite fel forum nu.... Kunde kanske ha passat bättre under "Fritt", ber om ursäkt :)

OM du väljer att inte döpa dina framtida barn i kyrkan så skall du veta att man inte får gifta sig i kyrkan om inte minst en av den är döpa i kyrkan.
Jag tycker det är bättre att döpa dom kyrkligt sedan kan dom välja själva när dom blir tillräckligt stora.

Vi har valt att inte döpa våra barn. Jag tycker man ska få välja själv och om man vill så kan man döpa sig när man blir äldre. Om de vill gifta sig i kyrkan kan de ju i så fall döpa sig innan giftermålet.

Vi har inte haft någon namgivningscermoni för den delen heller. När Linn kom hade vi en välkomsfest där alla som ville kunde komma. Det var mest för att vi tyckte det var en trevlig grej. Med Oskar blev det inte så för situationen var en helt annan och han blev välkomnad på ett annat sätt.

Jag tycker att en namgivningscermoni är ett trevligt alternativ till dop. Jag ser ingen dock anledning till att ta efter kyrkliga seder, min högst personliga åsikt, som en lång klänning t ex. eller att skvätta vatten på huvudet. Det finns ju andra sätt att hälsa barnet välkommet på och offetlig göra dess namn.

Hur man gör tycker jag är upp till var och en och det är en del av charmen. Vill du ha en kolt så ha det, vill du drössla blommor över barnet (eller vad det nu må vara) gör det. Det finns alldeles för många "måsten" ändå. Huvudsaken är du och dina närmaste är överens och nöjda när den tiden kommer :)

Nu måste jag bara få inlägga att man kan ju faktiskt döpa sig i kyrkan när man vill. Med det menar jag att man kan döpa sig som vuxen. Minns när jag konfirmerade mig att det var några som i min dåvarande ålder som var odöpta döpte sig för att få konfirmera sig i kyrkan.

det stämmer inte riktigt. man får gifta sig i kyrkan även om ingen av parterna är med i svenska kyrkan. men man får betala en extra avgift för det.
om jag minns det rätt.

Du kan ju vara medlem i svenska kyrkan men du behöver inte vara döpt där för det Det är inte samma sak ovs du kan vara döpt men gått ur kyrkan det är en ekonomisk fråga.
För att gifta sig räcker det inte med att vara medlem i svenska kyrkan,
Det handlar mer om det religösa budskapen.För att ta emot äktenskapets välsingnelse måste du vara upptagen i församlingen (döpt)

Tror inte att man ens får gifta sig i kyrkan fastän en av paret är medlem i kyrkan. Men man kan bli välsignad i kyrkan av en präst.

Hursomhelst så tänker jag nog inte döpa mina barn till en tro som jag inte delar. Om de själva väljer att sen vilja bli kristna så får de gå skriftskola å döpa sig före konfirmationen.

Men tycker att det är fånigt att så många döper sina barn, och även är medlemmar i församlingen, bara för att kunna få gifta sig i kyrkan. Om man inte är kristen/troende så förstår jag inte varför man ska gifta sig i kyrkan. Visst, det är fint, men att stå framför en präst och lova varandra evig trohet framför Gud och församlingen, när man inte är troende, tycker jag är lite absurdt.

Jag är döpt, konfirmerad och allt i Svenska Kyrkan. Men gifta sig där? Nix, det får jag inte. Det är endast för heterosexuella.
Så att döpas o konfirmerad är ingen garanti, direkt.

Jag har gift mig en gång i kyrkan och en gång borgeligt. För de allra flesta mäniskor handlar det nog om ett vackert minne och kanske visa stundens allvar.
Jag räknar mig som kristen mäniska men ej troende.
Jag kan gå i kyrkan på konserer men jag går aldrig på högmässan eller vanlig gudstjänst men jag kan höra en predikan om det ingår tex på midnattsmässan.
Men jag vet att om de mina drabbas av någon allvarlig sjukdom och död eller jag själv så ber jag en hemmagjord bön,ibland finns det ingen annan tröst och man behöver ett hopp.

Så sant som det är sagt JenniferS, ännu en (av många ) anledningar till varför jag väljer att inte döpa mina framtida barn.

Jag vill att dom ska accepteras som dom är, å varför döpa in dom i en kyrka där man har så mycket fördomar?
(fast detta inte hörde till det ursprungliga ämnet...

För mig skulle det kännas som ett hån mot mitt förhållande att gifta mig i kyrkan. Jag tror inte på Gud. Andra saker jag inte tro på är t.ex. tomtar och rosa elefanter. Om jag skulle ingå äktenskap och lova evig kärlek inför rosa elefanter, så skulle det nog ses som om jag inte riktigt tog det där med evig kärlek på allvar. Men det är helt o.k. att lova något sådant inför Gud, som för mig har precis samma existensstatus som rosa elefanter. Lite underligt.

Egentligen vill jag i och för sig hellre ingå partnerskap än gifta mig, men det är bara för homosexuella. Det vore rimligare med partnerskap än att ta över det bibliska äktenskapet. Äktenskapet kan gott få fortsätta vara något religiöst.

Några tankar bara...

Jag som räknar mig som iaf delvis kristen och som dessutom varit aktiv i kyrkan vill gärna gifta mig där. Det är vackert, högtidigt, m.m.
Men, men.

JenniferS:

Det är just det som jag tycker är dumt med kristendomen (och många andra religioner för den delen...).
Man predikar om att för Gud är alla lika, kärlek till alla osv, men ändå särbehandlas folk. Jag kan nog känna igen mig i många kristna värderingar, men sen finns det saker som går så tvärt emot för vad jag tycker, tänker och står för, och enligt mej även den kristna tron själv, att jag har svårt att förlika mej med kristendomen som helhet.
Därför skulle inte jag vilja gifta mej i kyrkan och lova trohet inför Gud.
Därför vill jag inte heller döpa mitt barn i den kyrkan och lova inför Gud och församlingen att ge det en sann kristen uppfostran. Det skulle bara kännas falskt. Och att då göra detta bara för att få en fin fest, att liksom stå och ljuga i kyrkan för den sakens skull, det känns absurdt.

Men, som sagt var, om man tror på Gud så tycker jag inte att det är nåt fel att gifta sig i kyrkan. Synd att du dom vill göra det då inte får, och jag som inte vill har all möjlighet ...

gavagai:

Så tycker jag med!
De bröllop/dop jag varit på så har alla varit i kristna. När man sitter där å lyssnar på vadprästen säger, "lova inför Gud å församlingen" "kristen uppfostran" osv.
Ja, det passar inte mej alls. Som du sa, lika bra kunde jag stå i en skog å svära trohet åt min blivande make inför skogstrollen :) För jag tror lika mycket på dom som på Gud.
Som jag sa tidigare... att stå å ljuga i kyrkan bara för att det är stämningsfullt... ja... det är lite konstigt...
(säger ju inte att alla gör så, men alltför många)

Håller också med dej om detdär med partnerskap. Man är ju partners, inte en lydig hustru och beskyddande/bestämmande make... Egentligen är ju äktenskapet rätt föråldrat när man tänker på det...

Fram till ... 10-20 år sen? ... så föddes man in i Svenska kyrkan.

Efter det datumet blir man bara medlem om man döps. (Man kan också stå som "anmäld i väntan på dop" fram tills man är arton.) Och man kan döpas i vilken ålder som helst.
Faktiskt är Svenska kyrkan det samfund som döper flest vuxna!:eek: (Trots att Pingst och Baptist bara döper vuxna. De har barnvälsignelse i stället som "välkommen-till-världen-rit".)

Man får gå i konfirmationsundervisning som odöpt. Men man kan inte konfirmera/bekräfta dopet om man inte är döpt. Alltså döps ännu inte döpta konfirmander.

Man får inte gifta sig i kyrkan om inte minst en är med i kyrkan. Inte ens mot betalning!! OBS OBS!!

Man får heller inte begravas i kyrkan om man inte är med. Inte heller det mot betalning.
Men det kan finnas särskilda skäl att frångå regeln. Typ: den avlidne var med i Norska kyrkan och hade inte bytt till Svenska kyrkan trots alla år här och sitt trogna kyrkobesökande.

Eftersom folk behöver begravas oavsett när de dör måste Svenska kyrkan se till att det tillhandahålls en alternativ lokal för akten, som då någon annan än en präst håller. Det är till detta och till tillhandahållandet av "gravtomt" som begravningsavgiften går. Den avgift som alla oavsett kyrkomedlemskap betalar.



Jag är jätteledsen att Svenska kyrkan ännu inte har kommit ända fram vad gäller att viga homosexuella. Men jag vet att det jobbas och funderas och lobbas och diskuteras om saken. Så den frågan är inte sopad under mattan.


Oavsett om man menar sig ha en stark tro eller ingen tro alls. Jag tror att Gud hör vilka böner som helst. Hemsnickrade och valhänta, ordlösa, ordrika, eller upplästa/citerade.


Vad gäller barnets klädsel under namngivningsceremonin: (Ej dop alltså.)
Den vita dopklänningen symboliserar att man ikläder sig Kristus. Att den är "för lång" för det späda barnet symboliserar att tron är något att växa i. Vid konfirmationen har man återigen samma dräkt - fast nu är den lagom lång. (Vuxendöpta har också en lagom lång vit kåpa.)
(Det är för övrigt även samma vita dräkt som prästen har och som man sveps i när man dör.)

Av den anledningen tycker jag det är högst olämpligt att använda en lång vit dopklänning vid namngivningsfestligheter.

Tack för ett informationsrikt svar :)

Visste detdär med konfirmation, giftermål och begravning. Men att man föddes in i svenska kyrkan så sent som för 20 år sedan var nytt (fast då bor ju jag iofs inte i Sverige utan i Finland)

Detdär med att svenska kyrkan har mest vuxendop var också en nyhet för mej.

Visste inte heller att den vita kolten symboliserade att ikläda sig Krisuts, och kan då hålla med dig om att det inte är så passande att ha just en vit kolt på en namngivningsceremoni eftersom det är en så uttalat kristen symbol. Men å andra sidan kan jag förstå om man vill använda en dopkolt som har funnits i familjen länge.
Fast iofs så har de namngivnngskoltar jag sett inte varit vita utan helt enkelt extra långa finklänningar.

Jag kunde inte sagt det mycket bättre!

Vi har haft FÖRNAMNSFEST för stora 'yrran (i vardagsrummet, i oktober) & sedan för den lilla (på altanen, i juni) då vi samlade de allra närmsta (släkt & vänner, ca 15 pers) & berättade om det valda förnamnet. Dottern (på ½-årsdagen)hade dopklänningen hennes farmors mor döptes i & fick ett halsband med namngraverad berlock. Sedan öppnade vi presenter, fikade vi & hade trevligt. Första dottern berättade jag (mamma) om namnet & andra gången (efter sången "Lilla min syster" på cd!) pappa. Fotograferingen fixade jag sedan. Inte påkostat, helt avgudifierat, men väldigt fint! Detta gällde även vårt bröllop, en privat vigsel vid sjön; Inte påkostat, helt avgudifierat, men väldigt fint! Vill någon kosta på sitt kalas kan det ju &så göras :D

Att tro är att inte veta...!? Vi vill hellre att döttrarna VÄLJER sin konfirmation om de så önskar!

Jag är konfirmerad "som alla andra" jag... men inte alls religiös... :confused:

Om jag inte missminner mig så finns det väl kyrkor som välsingnar homosexuella partnerskap genom en cermoni? Cermonin är således något annorlunda än den "normala" (det finns ju varianter på den också) - men det är inte desto mindre en välsingnelse vilket borde vara det viktigaste.

Jo, det är sant. Men det tar inte bort känslan av att det hela "sker på nåder". Jag vill ju ha stort kyrkbröllop som "alla andra", det har jag drömt om sen jag var liten och lekte att jag gifte mig med en grann-kompis. =O)