Vildkattsproblem
 

Ja, vi har verkligen problem med vildkatter på vår gård. Inte som man kanske kan tro, att vi irriterar oss på nedpissade mattor utan andra bekymmer har vi.. även om vi också har problem med nerpissade mattor och sopor ;)
Vi har en vildkatt som heter Hjalmar boende under vårt uthus. En söt och fin katt, en hona vet vi nu, men hon får fortsätta att heta Hjalmar ändå... hon är mörkt mörkbrun med ett ljusbrunt sträck lodrätt över nosen.. hon är lite tjock, med hängmage, en satt katt m.a.o..
Vi är förälskade bör jag tillägga
Nu har vi idag för andra gången totalt fått hålla henne och goas med henne. Hon är som tokig, hon spinner och hoppar mot oss, vill bara upp i famnen och hållas om..
Förra gången var i början av december då hon kom fram till oss efter mycket lock och pock, fast ffa för att hennes mat var slut..
Vi har bott här i snart 4 år och först nu så får vi ta i henne.
Problemet är inte just henne utan att vi redan har två katter, annars skulle vi adoptera henne på fläcken!!. Dom skulle säkert kunna vänja sig men jag har hört att det är mycket problem med vuxna katter..

Det är hemskt vad vi är blödiga. Nu har vi bestämt att göra om en amerikakoffert till Hjalmars hus med ett värmeelement.. den får stå inne i vår skräpboda, som vi redan har inrett ett hörn med en liten kartong åt henne.. vi slog dessutom hål i väggen så hon skulle kunna ta sig in ;)

Det är så jobbigt för mammahjärtat att se henne söka vår uppmärksamhet, vi har nu tagit in henne i garaget där min man sitter och bor nät. Hon fick lite vatten och mat (vi har ju utfodrat henne i två år redan men ändå.. lite mat inomhus vid elementet...)
Jag känner mig som en djurplågar när jag lämnar henne jamande utanför huset när jag fryser och vill gå in i värmen.. men vad göra??

Kan du inte bara prova och se hur katterna reagerar om de får träffas?

Hade våra katter varit utekatter skulle problemet kanske vara betydligt mindre. Våra katter är ju inte vana andra katter alls, dom är utekatter på stugan som ligger på en ö, där är dom ute i fyra månader. En stuggranne på andra sidan ön har katt och den traskade över till oss förra sommaren, det blev katt-astrof.
Det blev rejäla slagsmål som resulterade i ett trasigt öra för vår Homer, ganska charmigt nu men inte då..

Det känns ju lite svårt att ta in en vildkatt som är van de fria vidderna och stänga in henne med två andra katter, som knappast gillar henne.
Dom gillar inte henne alls när dom ser henne genom fönstret ;)

Dessutom så bor vi ju på stugan fyra månader varje år, det komplicerar ju saken också..

Jag undrar dock varför hon söker sig till oss nu, när hon inte gjort det på nästan fyra år...
Hon verkar inte vara född vild, då man nog knappt får röra en sådan katt, hon verkar var äldre, tio år kanske, hon verkar vara en utslängd katt helt enkelt. Kanske blev hon utkastad för många år sen, kanske dog hennes ägare, vi vet inte. Vi vet dock att det bor flera vildkatter i området, flera under Folkets Hus här i byn..

Egentligen tycker jag ju att vildkatter bör avlivas, pga många skäl, men jag är såklart kluven eftersom det gäller katter som jag älskar..

Dessutom känns det hemskt mot våra egna katter, den äldsta har fått så mycket stryk tidigare, och nu är dom båda trygga och harmoniska, och jag vill ju inte riskera deras hälsa..

Huvva, vilket dilemma.. Jag har inte fått nåt sytt alls idag, bara gått och kollat i fönstrena och varit ute och goas.. känner mig hemsk.. hur galen får man bli? ;)

Har du varit i kontkat med djurskyddet då och förklarat situationen? Dom hjälper nog till bara dom kan.

Har ingen aning om vad Djurskyddet är, tror knappast det finns här hos oss.
Att ta in henne hos oss är nog uteslutet, däremot får vi väl göra det så skönt för henne som det går. Att sätta värme i ett krypin är nog en god början.. sen får vi väl ta in henne i garaget och goas med henne mellan varven.
Idag var hon extremt törstig. Hon drack vatten från motorhuven, passade på att slurpa lite tinad snö. Inne i garaget drack hon från avloppet, så då skyndade jag mig in och hämtade färskt vatten, hon drack för fulla burkar.. sen la hon sig i knät på mig och somnade..
Hon fattade aldrig att mattan vid elementet var hennes plats ;), (som om katter någonsin vetat sin "plats" haha..)

Nej, vi får nog gilla läget helt enkelt. Men jag blir så himla arg på dessa människor som skaffar katt och sen lessnar.. Varför kan dom inte avliva dom isåfall? Det finns ju alternativ, katthem, vänner etc..

Vi ser en liten ström av katter som nu funnit vägen till vår Hjalmars matskål, listigt inskjuten under uthuset på en slags brädanordning, så att den ska vara skyddad från snö och regn. Men vi har aldrig sett några slagsmål, så det är kanske katter som Hjalmar "känner", kanske hennes ungar, vad vet jag..
Vårt kattmatskonto har dock stigit i höjden, men vad gör väl det? Om nån av våra katter skulle springa bort skulle jag vara överlycklig om dom fick mat nånstans..

Jo, Djurskyddet finns i Norrbottens län. http://www.djurskyddet.se/organisati...ngar/index.asp

*passar på att göra lite reklam för föreningen*

Känner instinktivt att en avlivning vore bäst för den katten. Om hon inte kan bo inne och bli social och ej heller bli steriliserad. Hon får ju ungar och det blir fler katter som ingen vill ha eller äger. Hemsk tanke!
Ta bort henne om du kan få henne till veterinär. Eller socialisera henne med dina andra katter och kastrera henne.

Tråkigt med människor som skaffar sommarkatt och sen skiter i dom. Kanske hon är en sån som du fått dra försorj över och våndas över. Tycker riktigt synd om dig och förstår ditt dilemma men avlivning är barmhärtigt.

Vi har aldrig sett några kattungar eller ungkatter här under dom fyra år vi bott här. Jag tror hon är rätt gammal också. Men visst, nog har vi undrat om det kan dyka upp några ungar en dag. Men jag tror inte det. De andra katterna vi har sett är större än henne och bor förmodligen under grannhuset. Däremot har vi också sett tamkatter komma och dinera hos oss ;) men det bjuder vi på..

Jag blir rent f-bannad när jag hör om dessa elaka människor som plågar djur på olika sätt. Inte länge sedan fick en här i byn en av sina katter inslängd i en hundgård. Otroligt vilka människor det finns. Som njuter av att se en katt slitas i stycken.
Som tur är så är båda våra egna katter samt Hjalmar så skygga att det skulle vara svårt för en främmande att få tag i dom , men man vet ju aldrig..

Vi får avvakta ett tag.
Vi började ge henne lite mat när det var -30 grader kallt och vi förstod att hon verkligen bodde under vårt uthus, och sen är man ju fast. Vi måste ju åka hem hela tiden på sommrarna också, för hon är ju van nu att få maten serverad. Nu åker vi ju hem av många andra skäl också, men iaf.. Ja, tänk vad man kan göra för hemlösa kissekatter........

Det är verkligen hjärtskärande att höra om kissen. Om jag inte bodde så långt bort så skulle jag ta mig an henne. Min bägge katter och min hund är så vana att jag släpar hem alla som det är synd om så dom accepterar det. Med lite mutter ibland förstås men dom har vant sig. Jag bor ju ända nere i Eskilstuna så en sån transport skulle väl bli svår för henne? Tänker på att du skrev att hon har hängmage, det kan nog vara ett tecken på att hon är steriliserad för det får dom lätt då. Kan vi komma på nån lösning hur vi skulle få henne ner till Eskilstuna så tar jag hand om henne.

Det kan gå att få katterna att fungera tillsammans och det är inte alls säkert att "Hjalmar" är så pigg på att vara utekatt sen i och med att hon varit det så länge.
Tycker definitivt ni ska prova. Det kan ta tid men är oftas inte helt omöjligt. Prata med katthemmen om hur ni skall gå tillväga.

Att hon söker kontakt nu är förmodligen att hon har fått förtroende för er och känner att hon kan lita på er. Att hon sedan vill kela och spinner tyder också på att hon inte är en vildkatt från början utan har haft kontakt med människor tidigare.

Om det inte fungerar med er så kanske någon annan i närheten kan förbarma sig över henne.
Tycker det är lite drastisk att avliva henne i detta skede när det kanske finns gott hopp om att kunna få henne placerad någonstans.

En vän till mig tog en gång hand om en hittekatt från skogen. Det var en jättefin katt, såg ut som en helt renrasig norsk skogskatt, så han hade säkert haft ägare en gång i tiden. Vid upphittandet hade han bott i skogen rätt länge, var mycket skygg och visade tecken på att ha fått skallen inslagen en gång.
Hur som helst är min poäng att han trivdes jättebra som innekatt, inledningsvis var han väldigt rädd för ytterdörren... kanske tänkte han att om han gick ut skulle han inte få komma in igen. Efter några år då han blivit väldigt social, och han och matte tillfälligtvis bodde på 14kvm, smet han ibland ut i trapphuset men aldrig längre än så.

Är Hjalmar dessutom så gammal som du gissar så kanske hon uppskattar ett bekvämt liv inne i värmen?
Katter som får gå ut och in som de vill brukar på ålderns höst inte gå ut mer än nödvändigt, ifall det inte är sommar och stekande sol :)

Hade vi inte haft två egna katter skulle Hjalmar bo hos oss sen länge ;) men med den hemska tiden av bråk och avlivningar i färskt minne, vill vi inte riskera våra katters psykiska hälsa.. Vår katt Allis fick så mycket stryk och det tog lång tid för henne att bli trygg igen.

Ulla,hade det inte varit så himla långt till Eskilstuna så hade du haft en till nu..
Det skulle nog inte vara så roligt för henne att åka så långt.

Idag har vi återigen haft in henne i garaget och utfodrat henne med riktig kattmat, dvs blötmat.. En påse åt hon på några sekunder.. sen kom jag ju på att det är ett fiffigt sätt att avmaska henne på (det behövs verkligen!) så jag rände in igen och blandade ut lite maskmedel och kattmat och det var visst mumsigt..

Nu ligger hon i makens knä och myser..
Skickar med en bild på henne.. visst är hon väl himla fin..

Förresten, spana in klorna, hon trampar nästan sönder kläderna för oss, när hon är så gossig...

Undrar egentligen varför hon helt plötsligt söker sig till oss? Tidigare har vi knappt fått ens se henne utomhus, bara genom fönstret..

Förresten igen..
Nu har vi utarbetat en liten handlingsplan vad gäller projektet Hjalmar.

Först ska vi tejpa upp lite lappar med Hjalmar på och sätta upp här i byn, kanske någon känner igen henne, eller vill ta hand om henne. Undrens tid är väl inte förbi? Mirakel kan hända.

Sen får vi förstås höra oss för om någon skulle vilja ha henne.

Annars får vi fundera på om vi törs göra ett försök, alternativ göra ett litet katthem till henne hos oss-med sociala kontakter i garaget, alternativt katthem, sista utvägen är förstås avlivning, men det känns inte alls aktuellt just nu.
Däremot verkar karln min gärna ha Hjalmar hos sig som sällskap därute i garaget, medans han bor sina nät.. han kan få tillbringa mycket mer tid därute nu, eftersom Hjalmar kräver sin dos av uppmärksamhet ;) och arbetet blir lidande.. Fast Janne verkar inte klaga alls..

Vilken härlig katt och hon ser absolut ut som någon äger henne, alltså inte en vildkatt. Å andra sidan så blir man ägd när man har katt ;)
Hoppas det löser sig med kissen som är så fin. Ser ut som min första katt som dessvärre bara försvann. Kanske det är hon som vandrat upp till norrbotten.

Vilken söt sköldpadda:p

KATTEN
 

HEJ!!
Ulrika du kan gå in på www Hittekatten.se där finns goda råd hur man skall göra om man har egna
katter och vill ta hand om en hittekatt, jag har själv en hittekattunge (4mån) som jag hittade när hon var 3 veckor o vägvde 300 gr mamman hade tyvärr övergivit de små, men 2 dog av svält troligen. Jag har varit inne på sajten o lästdet var faktiskt lärorikt.Jag rekomenderar att du kikar in på sajten.
lycka till
Irene

Vilken fantastiskt söt katt! Och vad härligt med människor med hjärtat på rätta stället! Vad jätteroligt att läsa att du försöker lösa det för Hjalmar, jag blir så glad.

Ett forum där det finns andra likasinnade är på www.katten.nu . Där finns det många djurvänner som försöker rädda katter som far illa, och tar hand om hittekatter. Många av dem som är aktiva på forumet är aktiva på olika katthem.

Om du har ca 6-8 timmar ”över” så kan jag rekommendera läsningen av följande tråd på kattforumet:
Kenzos tråd på www.katter.nu
Det är en kvinna som tillsammans med sin man hittar en vildkatt med ungar i sin lada på lantstället. Spännande och engagerande läsning utlovas.

Jag håller alla tummar för Hjalmar, och för dig och din man som försöker hitta en hållbar lösning.

Vill bara önska lycka til med Hjalmar! Tror hon och maken kan bli ett oslagbart team ute i garaget!!
Såg förresten tassen och klorna direkt! Riktigt känner henne kloa genom byxorna!!

Jag är så glad när jag läser att det finns människor som bryr sig så starkt om katter. Jag har själv haft två. Lucy kom till oss när hon var 8 veckor, nu är hon 6 år. När Lucy var ca 4 månader gammal hittade jag en hankatt, en hemlös och skadad sådan. Han fick bo med mig, barnen och Lucy. Lucy och Tusse fräste och morrade åt varandra i två dygn. Sedan blev de riktiga vänner. Under sina 6 år hos oss var Tusse enbart en innekatt. Han var rädd för att gå ut. I våras fick jag avliva Tusse. Han var gammal och sjuk, reagerade på minsta förändring i hans tillvaro och jag skulle flytta till Eskilstuna. Lucy fick följa med, hon är mer anpassningsbar. Trots det var jag så orolig för henne. Hon har genomgått en total miljöförändring. För det första så kan hon gå ut precis när hon vill (hon har varit en innekatt hela sitt liv) och för det andra så delar hon bostad med två stora bullmastiffer och tro mig, Lucy härskar över dom.
Att avliva Tusse var inget lätt beslut och det var nog det hemskaste jag har varit med om. Jag skrev om det i min blogg http://annastilla.blogspot.com/2006/04/sorgfglar.html
En väldigt känslosam beskrivning om hur det kändes att vara med Tusse när han dog.

Så jag hoppas att det ordnar sig för Hjalmar.

Hjalmar-uppdatering
 

Ja, nu har vi haft svinkallt i fyra dag, mellan -20 och -30!! Stackars alla hemlösa katter.. Hjalmar såg vi inte till på ett dygn, hon låg väl någonstans det var "varmare" fast svinkallt ändå.
Men vi har ändå fått i henne en avmaskningskur.. och det är skönt, det hängde gulvita grejer från baken på henne, dom är borta nu. Hon fick kuren i fyra dar ist.f tre för att vara på den säkra sidan.

Nu har hon sovit i vårt garage inatt. Hon gick ut i ca 15 sek igår kväll och kissade, sen in igen.. Vi har gått ut varje timme och kollat henne, och goats med henne förstås.. Hon vill INTE ut igen ;)
Idag köpte jag en låda till henne, fyllde sand och herregud vad skönt det var för henne att få kissa inne.. hon satte sig direkt!

Vi har satt in annons på Blocket och nu i annonstidningen, så vi får väl se....

forts. följer ;)

Tack och lov att Hjalmar träffade er. Behöver du nåt till Hjalmar så säg till, hjälper gärna till om det går. Lycka till med att hitta ett hem till Hjalmar, synd att jag bor så långt borta.

Ja, det är verkligen synd! Det är svårt att få tag i hem till vuxna katter.. jag ska ringa till ett katthem ikväll, för att få lite råd.
Bl.a till varför Hjalmar har "mjäll". Hon verkar ha nåt mjäll-liknande i pälsen, är bara lite rädd att det är nå parasiter..

Hon är ju så go´. Jag är så himla blödig också. Jag kan börja gråta mitt som det är, bara av tanken på alla hemlösa katter som det finns. Läste på hittekatten.se att det finns visst 20.000 bara i Stockholm.. Det är ju j-la fruktansvärt!! Upprörande.

Hjalmars tidigare öde vet vi ju inte. Klart är ju att hon har varit inne tidigare, ingen helt vildbatting med andra ord. Hon kommer numera när vi ropar på henne, om vi ser henne förstås..

Och ja, Asawi, maken och hon är ett team i garaget. Våra egna katter föredrar ju mej, synd nog, men se Hjalmar hon är tacksam för alla intresserade..;) så henne kan han goas med hur mycket som helst..

Imorgon ska vi sätta in en kattlucka i garaget. Hon ligger på ett rensbord, på en matta, filt och en av mina tröjor.. det fläktar från luftvärmepumpen, hon har blötmat, torrfoder, och friskt ofryset vatten på golvet.. Och nu har hon en kattlåda också, så hon behöver ju inte ut om hon inte vill ;). Och hon vill ju INTE alls ut. Nu har vi -23 grader och det är ju inte mysigt det minsta..!
Imorgon ska det dock bli varmare, inte mer än -10 så då blir det ju lite mer humant. Maken är sjuk och har just blivit feberfri så imorgon kan han sätta in kattluckan, och då kan man ju andas ut lite.. det är jobbigt att ränna ut i garaget hela tiden ;) och varje gång ligger hon ju och mår gott, men man måste ju ändå kolla...

Hittekatt.....
 

Men Ulrika, vilka fina människor ni är,, vilken tur att Hjalmar träffade er. Vart så rörd när jag läst om Hjalmars öde!!! Va skönt att ni angagerar er!!! Fick du ut något av Hittekatten.se som jag rekommenderade? Visst är det många hemlösa stackars katter som far illa, för många människor är en katt inte mycket värd!!! Har en liten 4 mån hittekatt, som vi hittade i min systers vedbod, mamman hade tyvärr övergivit 3 ungar. 2 dog, men en överlevde som min syster gjorde kontstgjort andning och hjärtmassage på o droppa in vatten, 2 timmar tog det inna katten var riktigt vid liv, hon vägde 300 gr o var ungf 3 veckor.Men nu mår hon toppen,
Får vi höra fortsättningen???? Ge Hjalmar en kram från katten Sotis o oss!!!!!Har tårkat tåratrna nu, min man var uppe med kaffe till mig o undrade om det var såååå ledsamt på sysidan??!!

Som du Irene så är jag också lättrörd ;) jag har mått så dåligt pga Hjalmar och hennes ödeskompisar.. Speciellt nu när det är så kallt, jag förstår att många fryser ihjäl och det är ju så himla hemskt.
Som det står på många kattsidor, att höja statusen för katter till hundars.. Ingen slänger ut en hund att klara sig själv... många plågar hundar också, men själva statusen är högre.
Har läst endel på hittekatten.se.. samma på katthemmens sidor, och allt är så deprimerande..
Att läsa om katter som fått nya ägare är ju kul, men jag tänker på alla andra.
Och det att det är så svårt att få nya ägare till äldre katter, är också himla trist..

Sen om vi är speciellt snälla.. jag vet inte. Jag hoppas att någon gör samma för mina katter om olyckan skulle vara framme.. Är man kattvän så är man ;)

Jag har undrat om Hjalmar kan vara med smått, att hon därför sökt upp oss.. men vi har aldrig sett några slagsmål eller ungkatter härikring nånsin så det känns som om hon är kastrerad.
Men jag vet inte, hon känns lite tjock, men hon har ju å andra sidan fått mat av oss hela tiden så hon har ju inte svultit de senaste två åren iaf..

Vad roligt att höra att ni också tagit hand om hittekatter och gett dom livskvalitet igen. Det värmer mitt hjärta..

Hittekatt
 

Hej igen Ulrika!
Det är kanske troligt att hon skall ha smått, kanske därför hon vill ha värme o ömhet !!! Du märker väl snart om hon börjar att "bädda" och fixa till det..., vi skall sterilisera våran Sotis om 2 mån. Det är ett måste, var på katthemmet i Oskarhamn o där fanns en affich som talade om att EN hona kan föda 102 ungar under sin livstid, imponerande!!! Kramar till er
NI TVÅ ÄR HJÄRTEGODA människor!!!
Glöm inte att krama om Hjalmar varje dag från
Sotis o oss!!!!!!!!
irene

Ulrika, du kanske tycker att ni bara gör det självklara. Tvärr har du fel där! Jag är så glad för Hjalmars skull att hon valde just ert garage!
Jag hör också till de blödiga. Här är jag just nu nere i rekordlåg nivå med bara en hittekatt och en omplaceringshund i familjen. Med den i och för sig underbara med krävande jycken är det inte läge att ta in fler djur, så jag försöker att stänga öronen lite när jag hör om katter som far illa. Jag är glad att ha lästa om Hjalmar i alla fall!

hittekatt
 

Glömde säga att veterinären sa till oss att innan Sotis är sterilliserad, så måste hon gå i koppel en stund ute, för det kan hända "i en handvändning bakom vedhögen," när hon börja löpa om hon är ensam ute. och i regel så ser man inte av någon hankatt,men ändå har det hänt......,,
Jag vet kattägare som funderar kring "jungfrufödsel"

Jag har ju ingen aning om havande katter, vi har alltid kastrerat våra snabbt, men det som är lite konstigt med Hjalmar är att hon är så kraftig.
Ikväll när jag var ute och sa Godnatt (;)) så ville hon klösa och småbitas när jag tog henne på magen. Inte hårt men ändå. Kanske var hon bara kittlig, som vår Homer är, eller kanske dom blir lite mer känsliga i havandets tid? Som sagt ingen aning. Vi får väl se..

Men vi är som nyblivna föräldrar. Jag rafsade i kattlådan hennes och med pigga och uppskattande ord berömde jag henne för att hon hade skitit i lådan ;) Vi skrattade sen som besatta maken och jag..
Hon har nog skitit förr, hehe.. men att hon gjorde det på lådan, som om hon aldrig gjort annat. Jag tyckte det var jätteskönt. Ville också kolla så avföringen var maskfri.

Ingen av våra katter har haft mask trots deras fyra månader/års uteliv och musätning. Men Hjalmar hade gulvita grejer hängande ur baken, såg ut som droppar eller trådar, antar det var mask. Nu är dom borta men jag ville ändå kolla i lådan.
Nu känns det lite lättare att lämna henne därute, hon sover ju hela tiden, och att hon går på lådan känns ju skönt, hon lider då inte av nödighet och inte kommer ut för att göra av sig..

Jag önskar ibland att jag kunde stänga öronen och strunta i alla hemlösa stackare, men det är svårt. Vi hoppas på svar på våra annonser, vi har diskuterat många gånger vad som händer om vi inte får nåt svar men vi får väl avvakta lite.

Fick inget svar på katthemmet ikväll, får prova på nytt imorgon..
Undrar bl.a om mjällen är nåt kvalsterliknande och kan smitta vidare, eller om det bara är mjäll.

Hjalmar-uppdatering nr 2
 

Idag tog vi och sågade hål i garagedörren och satte in en kattlucka!! En timme senare ringde en kvinna, 80 år, och ville ta hand om vår flicka.. yippiiii
Så imorgon ska vi åka med henne till grannstaden.

Jag hoppas bara att allt klaffar. Där blir hon en innekatt, och jag hoppas det går bra ändå, men lite orolig är jag ju innerst inne.. Murphys lag ni vet?

Så har ni solskenshistorier om hittekatter som trivs som innekatter så bombardera mig gärna med dom ;) endel har jag ju hört här på tråden och dom klamrar jag mig fast vid.
Jag vill ju så gärna att detta ska funka. Men kvinnan är ju äldre, pigg och van vid katter. Hon har tagit hand om hittekatter förr, och hon har avlivat sin sista katt för ett litet tag sen. Då bestämde hon sig för att aldrig skaffa katt igen, för det är ju så jobbigt att bli ensam igen...
Men så läste hon om Hjalmar och fastnade...

Så håll tummarna för att Hjalmar får sig ett gott hem.
Hon har ju nu också börjat visa bustendenser, och med dom klorna så är det ju att passa sig. Hon verkar också vara kittlig, vill småbita när man tar på vissa ställen på magen. Hoppas bara hon inte har ont..

Nu har hon ju inte mask heller, hon är som en hund, vi "rastar" henne på vår gård, hon springer glatt med, men lämnar oss aldrig.. så vi får lura henne när vi vill gå in till oss..

Men som någon sa, hon kanske har varit ute tillräckligt för resten av sitt liv, nu är det kanske bara närhet hon behöver.. Vi får väl se..

Dock blir resan hemsk, vi provade bur idag och se, det gillade hon INTE! men det är ju bara 40 minuter..suck..

Jag hoppas.......

Det låter ju underbart om Hjalmar kan få det bra med tanten. Jag är övertygad om att hon finner sig i att bli innekatt nu när hon haft ett så tufft liv innan. Lycka till med resan, förstår att det är problem med att åka i buren men det är ju för en god sak. Hälsa Hjalmar från mig och min liga och önska henne allt gott i livet.

Katter är dräktiga 63-69 dagar. Efter 3-4 veckor så blir spenarna lite förstorade och ljusröda, som en skär liten rosknopp. Pälsen runt spenarna börjar även tunnas ut.
Vid 3-4 veckor kan man även känna kattungarna, stora som valnötter, men man måste känna försiktigt då de är ömtåliga.
Ca 2 veckor innan förlossning börjar honan leta efter en bra plats att föda kattungarna på.

Att hon blivit lite rund behöver inte betyda att hon är dräktig, det kan vara så enkelt som att hon nu får regelbunden mat och tillgodogör sig den bättre.

Kul att höra att hon kanske har fått ett nytt hem. Berätta för nya ägarna att hon inte skall släppa ut henne den första månaden då det är väldigt lätt hänt att hon springer bort och då är ju allt arbete i onödan.

När vi fått hem katter har de fått vara inomhus i en månad och sedan fått gå ut i sele för att till slut få gå ut själva. Det handlar mest om att i fall de inte känner igen omgivningarn och blir skrämda så vet de inte riktigt vart det skall ta vägen.

Min Kilen är en hittekatt. Han har full frihet att gå ut om han vill, men han har bestämt sig för att det är skööönt inne! Inte bara på vintern. Även i somras var han mest inne. Så det kan mycket väl gå alldeles utmärkt!
Han hade haft ett riktigt tufft live som utekatt, och balnd annat blivit misshandlad av någon människa. Förmodligen tycker han att innelivet är en lugn och lyxig tillvaro!

hittekatt
 

Ulrika
Jag kommer att sakna Hjalmar på sysidan, du kanske får höra hur det går för henne. Vilken snäll människa som vill ta hand om henne. Hoppas det går bra!!!!! Krama Hjalmar från Sotis o oss!!! Ha det bra!!!
irene

Ja, hon låter perfekt. Hon har tagit hand om hittekatter förr..
Jag hoppas att allt går bra, ffa bilresan. Vår Homer gillar inte att åka bil alls, han skriker och krafsar hela tiden, han hetsar upp sig tills han skiter ner sig ;) knappast kul att rengöra honom och buren sen.
Vi brukar försöka ta honom ut till stugan direkt från närmaste båthamn, om det går, för i båten går det bättre, men bil hatar han.

Och Hjalmar verkade inte gilla buren nåt bättre.. nåja, hon lugnar sig väl..

Jag trodde inte att någon skulle höra av sig över huvud taget. Att någon skulle vilja ha en äldre katt kändes lite otroligt, och så ringde en och sa att åldern har väl ingen betydelse..!

Det är så hemskt att höra om katter (och hundar mm förstås) som blivit misshandlade av sina ägare.. jag blir så f-bannad. Hur kan man göra sina djur illa, eller bara kasta bort dom?
Jag går och är illa berörd bara jag hör om elaka människor, jag önskar jag var lite mer hårdhudad ibland, men man är som man är..

Min karl brukar ibland undra om jag är riktigt riktig ;) jag kom hem en dag och grinade över en ekorre som jag sett ligga överkörd på vägen.. Han tyckte ju att den lider ju inte nu... men jag grinade över att den kanske hade en "fru" som nu sökte och saknade den.. hm... ja, ibland så kanske man överdramatiserar liiite..

Men min fantasi är riklig vad gäller djurs lidande, jag kan tänka mig in i de mest otäcka situationer, och överkörda katter resulterar alltid i tårar för mig. Jag kan ju lätt tänka mig in i situationen att det var min katt..

Vad gäller Hjalmar så ska vi hålla kontakten med damen som tar henne. Jag vill vara säker på att dom trivs med varandra och att Hjalmar mår bra.. mammahjärtat igen ;)

Nåja, nu har vi varit ut och "nattat" vår hittekatt. Hon sov så gott i sin bädd, och vi berättade att imorgon har hon chans att få sova i en säng hos sin nya mamma..hehe... min karl hoppas på att få nåt gjort i garaget sen, han bor nät därute, men Hjalmar vill bara kela så han får inte en enda maska bodd.. Kelar han inte med henne får han en litet bett i handen..

Jag ska sluta tjata nu... uppdatering följer efter morgondagens ev. skräckfärd...;)

Jag är lika blödig som dig så jag förstår dig tull fullo. Vad bra att ni ska hålla kontakten då kan vi får höra lite mer om Hjalmar. Nu ska jag in i duschen och göra mig iordning för att åka på symässa i Västerås, ska faktiskt träffa en del från sysidan där, det ska bli kul.

Hjalmar har nu en ny mamma...
 

Nu har vi varit iväg med Hjalmar. Resan gick jättebra, hon pep hela tiden och småkrafsade ibland, men hon var väldigt lugn. Vår egen Homer är som besatt.. han gräver och stegrar sig samtidigt som han vrålar som en älg.. sen skiter han också ner sig av upprördhet så han är inte rolig att handskas med just i dom situationerna.

Tanten väntade spänt.. Hjalmar vandrade omkring med gott självförtroende, kollade in lådan, spanade lite i köksfönstret.. Tanten hasade omkring och visade Hjalmar runt och hon talade om att det var fullt tillåtet att vandra överallt, bord, diskbänk.. vars hon ville ;)

Det känns jättebra. Hjalmar strök sig mot tanten och spann, så dom kommer nog att bli bästa kompisar, tanten har ju gott om tid, känner sig ensam och saknar någon att prata med, snacka om perfekt va?..

Maken saknar sällskapet därute dock, trots att han klagat ofta på att han inte fått nåt gjort pga att han varit "tvungen" att goas med katten ;) Nu suckar han över hur tomt det är därute, men han får lov att vänja sig...

Har också alldeles nyss ringt till tanten och hört hur det gått sen vi åkt. Hjalmar har ju bara träffat oss på många år. Men det gick bra, tanten har redogjort för allt vad katten gjort, var hon har legat, att hon gått på lådan och hur fantastisk hon är.. osv så det känns nu jätteskönt. Nu kan vi andas ut... kanske rent av att man skulle kunna få någon inspiration till sömnaden igen.. Nu behöver man ju inte gå omkring och glo i fönstrena, eller undra om Hjalmar känner sig ensam, eller om hon fryser ;)

Vem vet, kanske jag rent av slår på mina maskiner???:D

Åh vad underbart det låter. Det är roligt med lyckliga slut. Tack snälla du för den insats som du och din man har gjort. Jag är lika blödig jag så jag får leva med att områdets alla katter kommer hit, vare sig dom har hem eller inte. Just nu har jag en fosterkisse som heter Findus. Han har det nog inte så lätt hemma, blir illa behandlad och så så han har bestämt att här är det bättre. Skinka, creme fraiche och korv är favoriterna och så får han ju vara överallt om mina katter bara tillåter det förstås. Men dom tar rätt bra hänsyn till varandra så det funkar bra. I början när han kom hit så betedde han sig som en vildkatt, fräste och klöste och man fick inte komma i närheten och det trots att han bor i familj. Men nu är han så fin kille som stryker sig mot en när han kommer och knackar på rutan och blir insläppt. Han slipper vara ute i kylan utan har det varmt och skönt här. Inte kan man säga nej när det kommer en liten krake och vill in i värmen.

Alice, dina katter och områdets katter verkar vara i paradiset.
Findus har haft tur han också, det är många som blir illa behandlade, man kan inte tro att någon som har katt kan behandla dom så.. Tur att han har någon att ty sig till..

Det är så roligt att se alla som engagerar sig i katter som dom inte känner.. tar hand om katter som inte har någon som bryr sig om dom alls.. ensamma katter, som är ensamma i den kalla hårda värld dom känner till..

Hjalmar har ju nu krypit in under sängkläderna i sitt nya hem, och jag tänkte sen, det har varit hennes trygghet- att krypa in i hålor under fallfärdiga uthus.. och nu har hon en tant som pjoskar med henne, en varm säng att krypa in i.. vilken tur vi hade att en sådan person hörde av sig. Att någon över huvud taget hörde av sig..

Janne frågade idag om jag nu skulle sluta ställa ut mat nu, men självklart fortsätter jag med det ;) Det kan ju finnas någon av dom som kommer hit och äter som inte får mat någon annanstans, och dom måste man ju tänka på.
Grannhuset hyser en liten grupp vildkatter, eller förvildade fd tamkatter, och dom kan väl få sig ett mål här någongång, och slippa jaga råttor mitt i kalla vintern..

Jag tror att om våra katter varit utekatter så hade det varit annorlunda. Men dom har bara träffat en annan katt en enda gång, och det resulterade i Homers hack i örat ;) Jag törs helt enkelt inte riskera vår husfrid. Hade det varit en kattunge el. ungkatt hade det varit annorlunda, men en fullvuxen, stark lite förvildad katt, njaa... jag är för feg. Men det löste sig ju förträffligt ändå.

Bara hon inte är dräktig, men jag tror och hoppas att hon inte är det, kände då inget konstigt på magen (fast vad ska man känna ?)annat än att hon inte ville att man tog henne där.. vi får väl se.. men om hon inte varit kastrerad så borde man väl ha sett kattslagsmål och parningsscener och ev. ungkatter på gården? vi har massor katter i området och hos oss.... men allt har varit lugnt.. som vi då har sett..

Vi tänkte att nästa gång vi åker till grannstaden så ska vi hälsa på, kanske fixa en klöspelare åt henne, om hon inte fixat någon vid det laget.. Det är inte så lätt när man är 80 år att montera sånt.. Men jag antar att Hjalmar blivit riktigt bortskämd då vi ses nästa gång ;) och det förtjänar hon då verkligen.. Först bortkastad/bortskrämd och till sist bortskämd, härligt på äldre dar......

Jag är så fjollig att jag ställer ut mat till räven när det är vinter, han fryser ju och är hungrig han också och han går här på byn på natten och letar mat den stackaren. Och så tänker jag att om han är mätt i magen så kanske han inte jagar katterna. Vet inte om det är rätt, men som du säger, är man blödig så är man. Jag ställer också ut mat ifall nån är hungrig.