Traditioner & vidskepelse kring sömnad
 

Jag är linte nyfiken på hur det står till i svensk kultur med vidskepelse kring sömnad o slöjdande. I den samiska kulturen har vi mycket traditioner om vad man för göra och inte göra, och jag har från barnsben fått lära mig tex att man inte får sy någonting till sin pojkvän, inte innan man är gift, eller åtminstone ringförlovad. Jag följer sånna här regler, men det gör ju inte alla samer förstås, men ja var nyfiken på om det finns sånna som folk följer, eller åtminstone bara vet någonting om?
=)

Stort ämne det här!
Det kan vara svårt att se traditioner och vidskepelse när man är mitt uppe i dem men visst finns de kvar. Det är nog få som kan tänka sig att använda sin första brudklänning en gång till om de gifter om sig t.ex. ;)

Det finns mycket att läsa om äldre tiders traditioner; Vävskrock av Carl-Herman Tillhagen, Hemgiften m.fl. av Gertrud Ingers och så Harriet Clayhills som har skrivit om det textila arbetsåret där man skall spinna på hösten, väva på vintern. Dessutom finns hela litteraturen om folkdräkter. Där står det otroligt mycket om vad man får och inte får göra.

En av de sakerna som Ingers skriver gäller fortfarande tror jag: "Vid sömnaden bör man hålla i minne att man aldrig skall lägga ner lika mycket arbete på det enkla materialet, beräknat för vardagsbruk, som på det dyrbarare, ämnat för högtidligare tillfällen".
(Doredo är möjligen undantaget här?)
/Alice

jo det e självklart ett jättestort ämne, men de ja var nyfiken kanske mest på egentligen är sånt som finns kvar o folk tänker på till vardags, läsa kan man ju göra om allt...det intressanta e att höra om hur folk förhåller sig till det i vardagen och om det verkligen är betydelsefullt för människor.

för mig är det de, ja skulle aldrig bryta mot vissa "regler"

En vidskepelse som jag vet lever idag är väl den att man inte ska sy sin egen brudklänning.

Och bland oss händiga här slutar det väl oftast med att man låter en kompis ta de sista stygnen i fållen :-)

Man ska gråta lika många tårar över äkterskapet som stygn i sin klänning som man har sytt det själv, eller hur?

Man bör ju inte heller sy fast något, t ex när man har plagget på.

Den är viktigt med passformen också på brudklänningen. Är det för trång/tight blir äkterskapet fattigt ("trångt" med pengar). Är det för lös/stor blir det slösigt (på ett jobbigt vis).

Ha!
Jag har sytt min egen brudklänning och gjort min egen brudbukett (utbildade mig till florist som ung). det betyder otur jag vet.
Är dock faktist gift med samma man ännu.
3 barn och 22 år hittills, planerar inte att ändra på det heller:p

När man syr korsetter ska man gärna spilla en droppe blod någonstans på plagget. Vet inte riktigt varför men det är vad jag har hört iallafall. Kan dock säga att när det har hänt för mig har det inte varit planerat.

Det här kör min karl med stenhårt...
Jag får inte sticka, sy eller göra något annat plagg för då betyder det otur enl honom.

Så när jag skall ha kampanj övertalning, dvs att jag behöver köpa något till syrummet så blir det svårt :p

Det är väl varken vidskepelse eller sömnad, men en liten handarbetestradition kan man säga; När man köper sin chalmersmössa (och jag tror det gäller alla mössor på de tekniska högskolorna) så skall fästman eller fästmö knyta en knut ytterst på varje snöre i tofsen (det är kanske runt 200st) och för det skall man betala med en kyss per knut.:)

Att spilla en droppe blod på det man sytt betyder enligt våra traditioner att det blir ett dyrrbart plagg, inte så att man ska sticka sig för att få ut en droppe, men om man har slitit så med något så man stuckit eller skurit sig så blir det värdefullt.

Det om brudklänningen har vi också, eller kolten då, att man inte ska sy sin egna men det tror jag är ett lån från västerländsk kultur.

Man ska inte laga eller sy någonting när det sitter på, då syr man fattigdom på sig eller något sådant.
Men om man tänker lite så kan man gissa var det kommer ifrån. Det är nog nåt med att man itne har något annat plagg att byta med, så man måste ha på sig sitt klädesplagg medan man lagar det.
Förr i världen så hade ju de fattiga knaske bara en uppsättning kläder

Detta med en droppe blod.. Om man sticker sig av misstag när man syr skall man placera en droppe någonstans där det inte syns, men kan röra vid bäraren. Detta skall enligt tradition ge bäraren tur..

Om sömmerskan syr ett plagg till någon hon vill se efter lite extra, skall hon sy in ett av sina egna hårstrån i fållen...

Att man inte får laga ett plagg medan man har det på sig kan också ha med att göra att man kan sticka sig så fasligt... eller sy fast det i andra kläder man har på sig =)

Annat som inte riktigt har med det här att göra men är ganska kul.. Om en brudtärna bär rött på brölloppet betyder det att hon har legat med brudgummen... :o

Om brudklänningens sömmerska sticker sig så att en droppe blod finns på klänningen så blir hon inte gift.

Kul att läsa kanske men inte särskilt roligt på riktigt; hört om folk det viskats om på bröllop eftersom de haft rött, då de inte hört om dettta _nya_ påhitt. Kanske ett skämt från början? (För varför skulle man tala om det egentligen?).
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=263192

En del påstår också att rött inte passar sig i kyrkan någonsin då det skulle vara "syndens färg" vilket inte heller är sant. Rött används liturgiskt och är även julens färg, och inte ovanligt på korister.
I England fick däremot tydligen brudar inte ha grönt, samma sak också att gröna klänningar ansetts ha otur med sig på teatern?

Ska vi reda ut det där lite för de kyrkoovana?

Liturgiskt sett är rött Andens färg, och martyrernas.
Därför används rött på pingst och annandag jul.
I en del stift används rött vid prästvigning också, (kanske även vid konfirmation som inte sker vid pingst?) I andra stift används vitt som liturgisk färg vid prästvigning (och vid konfirmation), vitt som är glädjens färg.

De liturgiska färgerna i advent och jul är:
Första advent: vitt
2-4 advent: violett eller blå
Julafton: violett eller blå om gudstjänsten anknyter till advent, vitt om den ses som starten på julen.
Juldagsdygnet: vitt
Annandagen: rött
Nyårsdagen och trettondagen: vitt
Sen går man över till grönt.

Kyrkligt har alltså inte jul röd färg.

Rent allmänt är vidskepelsens funktion att skapa mening och sammanhang där det inte finns någon. Det är ett sätt att förklara för sig själv och andra att det finns (eller inte finns) någon komplex sammanhang som man inte förstår. Vidskepelse kan ha olika värderingar, det är trevligt att höra att man skall få tur, mindre trevligt att tänka sig otur framöver. Att tolka röda kläder på bröllop som att den personen har legat med brudgommen är bara elakt. Det kan bara komma av en önskan om att skada den personen.

Tolkning av färg på kläder fungerar bara i sammanhang med formella regler som t.ex i olika sporter (där svart bälte betyder något annat än ett rött) eller som i kyrkan. I alla andra sammanhang kan man inte veta om den som bär färgerna tolkar det eller överhuvudtaget lägger någon vikt vid det - det betyder troligen inte någonting alls.

Men ibland kan vidskepelse innehålla ett korn av sanning som t.ex det att sömmerskan sticker sig på nålen och därför inte kan bli gift. En möjlig sammanhang är att sömmerska var ett av de få yrken en ogift kvinna kunde ha och på sätt kan vidskepelsen runt bloddroppen vara ett sätt att förstå ( och acceptera?) kvinnornas begränsade valmöjligheter).


/Alice

Bara måste inflika att jag hört att anledningen till att rött är julens färg idag beror faktiskt på något så lustigt som reklam.

Det var Coca Cola som använde tomtar och jul i reklamkampanjer och gav dom sin egna röda färg och tydligen så föll det människorna i smaken för tomten är rödklädd överallt idag. ;)

det där med att om det röda o brudtärnor har jag aldrig hört, däremot får man aldrig bära en organge/gul sjal till kolten på bröllop, eller om man har det så innebär det att man inte tycker att dom ska gifta sig.

Hi, hi det där visste jag inte. Fick minsann knyta alla mina knutar själv.

/Andy

Nej jag menade inte att julen är röd liturgiskt, men att många har röda kläder till jul, även i kyrkan, och då säger ingen ngt heller ...

Undrar om det är ngn sorts sammanblandning med olika religiösa grupper som inte klätt sig i rött (och ofta inga andra färger heller) för att "det är fåfänglighet", världsligt, därför att röd färg var DYRT innan anilinfärgerna kom.

Rött är också den manliga, kungliga, kraftfulla, krigiska färgen och varningsfärg, på växter kan den både betyda "ät mig" och "jag är giftig" (!).

Vad knutarna i tofsen till en teknologmössa beträffar ska jag inte berätta vad som brukar sägas på KTH i Stockholm, där är det en annan version ...