Hunden som syhjälpreda...??
 

Råkar alltid ut för samma fenomen: Eftersom tillklippningen av de flesta projekt ännu så länge sker på golvet så hinner jag knappt lägga ut tyget förrän det kommer någon och viftar på svansen och går fram och tillbaka över tyget. Vill dessutom kela och få uppmärksamhet och om det inte sker fort nog så sätter man sig mitt på tyget över måttband och allt. Och är man extra busig så rullar man sig lite innan man går vidare...

Men visst är dom helt underbara våra små hundar!!

Någon som känner igen sig??

:p

:D Känner igen, jovisst!
Har en hundhjälpreda o tre katt-assistenter!
Den äldsta av kissarna går o drar ut samtliga isatta knappnålar från tyg/mönster,
mellankatten drar iväg med måttbandet o
yngsta katten & hunden bråkar gärna med varann - helst uppepå alltihop...:p

Visst är de charmiga busfrön,
men när jag inte klarar mer "hjälp" åker allihop ut ur rummet!;)

Ja visst känner jag igen det. Har också en hund och tre katthjälpredor. Man får mer hjälp än man mäktar med ibland men man kan ju inte bli arg, för dom är ju bara charmiga.

4 st katthjälpredor varav alla bar älskar att vara i vägen, ju mer desto bättre. Lägger sig gärna på tyget när jag skall klippa till det och vill gärna var med vid symaskinen och kolla vad det är som rör sig upp och ner.

För att inte tala om när man håller på att skriva ut fotografier från datorn. Då har jag två stycken som gärna slickar i sig bläcket på de nyprintade fotona.

Låter härligt att de finns fler som har full cirkus hemma....:D

Jag har också två katter hemma, men de nöjer sig inte med att bara hjälpa till vid själva sömnadstillfället. De hittar gärna på olika sätt att komma in i tygskåpet och ligger på tygerna redan där. Extra gulliga mot matte helt enkalet :-D

Även jag har en liten vovve som gärna "hjälper till". Framförallt när man skall försöka hantera stora tygstycken eller om man är slarvig nog att inte hålla koll på mönster man ritat - mönsterpapper är ju sååå mysigt att tugga på :D

Har en hjälpreda,en katt, hon bara älskar att rulla sig på tygerna och sträcka ut sig, sätta fast klorna och draaaaaa i mönstren. Det slår aldrig fel, så fort jag lägger ut antingen pappersrullen för att kalkera ett mönster eller lägger ut tyget så är hon där. Beroende på tygets värde stannar hon olika lång tid för att hjälpa till (siden och sammet är favoriterna). När hon är klar med att hjälpa till så lägger hon sig i en lämplig fotölj för att övervaka det kvarvarnade arbetet (dvs allt)

Härligt med våra hjälpredor:D Men det bästa är nog ändå (enligt min vovve) att bädda i alla sängar (tyghögar) som matte snällt placerar ut överallt.:D

Min katt Smirre som tyvärr inte finns längre brukade förutom att vara i vägen, lägga sig på tyget osv, sitta på baksidan av symaskinen (när jag satt och sydde) och förundrat stirra.

Glömde att skriva att hon också tycker det är intressant att sätta sig på symaskinen(!) när jag syr. Hon kan då kika på vad jag håller på med samtidigt som hon effektivt förhindrar att jag byter tråd, spolar upp tråd eller lyfter ner symaskinen med handtaget.

Illerhjälpreda=oreda!
 

Haha, ja det där känner jag igen! Jag har tre busiga illrar som absolut ska vara med överallt! På symaskinen när jag syr (ajabaja farligt!), under tyget när jag klipper (passa svansen!!) och självklart avsluta det hela genom att somna gott i påsen med stoppning.

Söta som socker men inga bra hjälpredor!

Ja någon vidare hjälp vet jag inte om han är... http://goto.glocalnet.net/billystrail/sele1.jpg
http://goto.glocalnet.net/billystrail/sele2.jpg

:D Jag känner igen ALLT,, min katt Lisa, som är i katthimlen nu, gjorde allt som beskrivs här.
Dessutom så var rullen med mönsterpapper "till för henne" tyckte hon, den kunde man ta i famn och sedan på kattvis sparka med baktassarna på,
När jag sydde då skulle hon stå i mitt knä, med risk för att få svansen fastsydd.
Ja, de kan de små liven, både vovvar och kissar
Aina

Själv fick jag nyss hjälp med att virka en sjal. Gammelhunden, som inte alls är så leksugen vanligtvis, får en väldig fart så fort jag råkar tappa ett garnnystan på golvet!

Även yngsta hunden har lagt sig i ovanligt mycket dom senaste dagarna, stackarn har nämligen fått lov att gått med strut på huvudet. Naturligtvis gör detta att hon tycker otroligt synd om sig själv och ska bara upp i knät och ha uppmärksamhet så fort jag försöker sy eller virka. Men hon ser ju så ynklig ut att man inte kan låta bli att släppa allt man håller på med och ge henne en kram :)

För att inte tala om katten, som tycker att lådan med sybehör är en alldeles utmärkt sovplats...
Fattas bara att marsvinet också kommer på nåt sätt att vara i vägen!

Idag kom min ena katt in med en fågel i munnen, stolt som en tupp var hon! =O)

Hm, även jag känner igen det där med fyrbenta assistenter... Lilla Poppy är väldigt intresserad av att hjälpa till med allt vad sömnad och stickning heter. Idag kom hon på att när mönsterarken hamnat på golvet kan man använda dem som koja... Inte så alldeles hjälpsamt kanske, men det piggar upp en grå dag! :)

:)

Även om det inte är den bästa hjälpredan så är hon otroligt söt där hon ligger på lur i mönsterhögen.

Ser nästa ut att vara en liten skogis:p

Ha ha ha!
Precis så är det hemma hos mig!
Hunden är mitt uppe i allt jag gör, och har ofta trådar och ludd i pälsen.
Igår hade hon en vit sytråd som hängde och slängde över nosen.... :D

Hejsan.
Själv har jag 4 sköldpaddor (3 vatten- och en land-) och landsköldisen älskar att krypa in i allt!
Jag hittar honom jämt sovandes under mönsterpapper, påsar eller tyger.
Någon enstaka gång har jag även hittat ett "visitkort" som han lämnat efter sig på ett av mina mönster som låg på golvet!
Men eftersom lilla Putte ochde andra paddorna sätter guldkant på tillvaron så blir de alltid förlåtna.
Vad gjorde vi utan våra små busiga husdjur?
Mvh
Ann

Vi blev med katt 3 dar sen! En liten Rex-kattpojke med lockig päls. Såååå söt. Och busig. Om jag trodde mina småbröder, nu 2,5 och 5,5 år, var jobbiga och alltid skulle vara med när jag sydde så är de ingenting mot lilla kissen. Antingen är de pennan eller måttbandet han attackerar eller varför inte ligga mitt på mönsterpappret när jag ritar? Och riva sönder pappret är ju roligast! Jag har fått börja på mitt 3e mönster idag. (Tilläggas kan att han var lite blyg och gömde sig mest under sängen tills jag plockade fram mitt.) Men vad gör man inte för sina bebisar...

Vi skaffade en drever för 3 veckor sen och nu har snart tömt hela min sypapperskorg den lilla busan. Små tygbitar är jättekul att tugga på. Sen har hon farit runt som en galning så den "gamla" damen fick fart hon med. Men roligast är nog att jaga min fot på pedalen till symaskinen.:D