Vad kan man ta betalt för virkat?
 

Jag virkar väskor som folk verkar gilla (har inte sålt någon ännu).
Garnet (lin) till en kostar 165 kr, vad hade ni satt för pris på väskan?
Den tar 10 timmar att göra, men det vet jag att det kan man inte räkna med att få bra timpeng på!

Jag brukar ta minst två ggr garnkostnaden, och då räknar jag på garn i mellanpris (även om jag köpt garnet billigt).

Det viktigaste är ju ändå att man inte tar för lite betalt, det är det allt för många som gör. Jag tar ca 600 kronor för ett par stickade vantar, då är materialkostnaden ca 60 kronor och tar ca 14 h att sticka.

Jag läste en bok i usa om hur man utvecklar sin hantverks-hobby till ett företag. De skrev att man ska räkna 10 dollar per timme plus 100% så man får någon vinst. För din väska blir det då 165 kronor plus 600 kr plus 100% = 1500kr!

Jag säger inte att det är ett orimligt pris, men hittar du verkligen köpare till det priset?

Jag anser lite att om de inte är beredda att betala det jag villa ha fr mitt hantverk så förtjänar de inte att ha det heller eftersom då uppskattar de uppenbarligen inte hantverket heller.
Jag säljer främst på internet och blir det inte sålt så må det vara så, jag tänker inte rea ut min tid och min energi.
Jag kanske låter aggresiv men jag blir frustrerad när jag ser (främst) kvinnor som säljer sina handstickade vantar för 300 kr paret eller ofta ännu billigare. Det är att undervärdera sig själva och sitt hantverk, det handlar ju om att vi som hantverkare måste värdera vårt hantverk högre för att andra ska göra det för det händer extremt sällan att någon kommer och säger "äsch, du förtjänar med än sådär, här får du 500 kr till"

Jag håller med om att det är dumt att undervärdera det arbete man lägger ner, men man kan ändå inte blunda för det faktum att handarbete idag ses som en hobby snarare än ett arbete, eftersom det ju finns så många lågprisalternativ. Istället för att köpa hemstickade vantar för 500 kr paret kan man ju köpa ett par för en tiondel av priset på H&M, och hålla sig lika varm om händerna. De som har förstånd att uppskatta värdet av det nedlagda arbetet är ju oftast andra som själva handarbetar och vet vilken möda som ligger bakom, och de stickar ju förmodligen redan sina egna vantar...

Själv tycker jag att jag får det bästa värdet från mina stickade alster när jag uttnyttjar dem till byteshandel. För ett par vantar kan jag få ett tennarmband som en kompis har gjort, eller några burkar torkade trattkantareller (som jag som aldrig lyckas hitta en enda svamp verkligen uppskattar!).

Jag förstår att man inte vill rea ut sin tid. Å andra sidan ser jag hellre att det jag producerat kommer till användning, än att det blir liggandes i en låda i flera år. Det är en svår balansgång.

Då tycker jag helt enkelt att de kan köpa sina vantar på H&M för då förtjänar man inte handstickat.

Jag säljer ytterst lite av det som jag stickar, jag ger oftast bort det till mina vänner som vet hur mycket tid jag lägger ner på det och som faktiskt uppskattar det. Sedan så säljer jag mönster istället.

Att ta bort "bara hobby"-stämpeln från stickning måste stickerskorna/stickarna själva göra, det kommer ingen att göra åt dem.

Det handlar ju om mer än att man bara undervärderar sig själv, man undervärderar ALLA andra som handarbetar också genom att göra på detta sätt.
Det finns få saker som jag blir så arg på som sådant, haha.

Men det har ju med tillgång och efterfrågan att göra. Om någon ber mig sticka något, är det mycket lättare att ta betalt, än om jag vill pracka på någon något som jag stickat hemma för skojs skull och som ingen bett om.

Men nog borde det bli bättre förhållanden för ALLA, om de stackars kinesiska textilarbetarna kunde få rimliga löner och rimliga arbetsförhållanden!

AMEN till det!

Självklart så trots min fascistiska approach så inser jag problematiken med att ta betalt för saker som är handstickade/handvirkade, man får aldrig någonsin betalt för den tid man lägger ner på det.

Vilken intressant tråd! Jag har själv några enstaka gånger blivit ombedd att göra sy åt en bekant (väskor och liknande när jag haft något nytt med mig till jobbet) och de blir nästan förvånade över att jag velat ha betalt överhuvudtaget.
I och för sig: Jag finner en sån oerhörd glädje i att sy och skapa och det är ju en belöning i sig. Men samtidigt är det min tid och min ”skicklighet” (lite blygsamt där) det handlar om. Och jag hade kanske gjort något åt mig själv eller mina barn på den tiden om nu inte bekantingen velat ha en väska.

Ibland har jag funderat ”Detta är så fruktansvärt givande och roligt att jag hade velat ha det som jobb i en framtid när jag blivit riktigt duktig eller åtminstone som en liten bisyssla att göra hantverkade grejor med en egen lite twist” men detta med att ta betalt är ju ett stort problem.
Tar till mig dina ord om att inte nedvärdera sig själv, sin tid och sitt arbete. Som Mikael Wiehe sjunger: ”Ska jag sälja mig för pengar ska jag ha vad jag är värd”.

Annars får man se sina alster som riktigt högoktaniga presenter till dem som verkligen uppskattar hemmagjort. (Inte alla gör det, man får ha lite känslelspröt där...)

Skillnaden är ju också hur duktig man är. Själv tycker man kanske man är duktig, kompisen eller arbetskamraten tycker kanske också det, men den som är bättre ser ju att man inte är så duktig. Samma gäller tiden man lägger ner på arbetet. Man kan ju virka/sticka olika snabbt! Sen kan det också bero på var man ska sälja sitt hantverk.
Ja detta är jättesvårt!
Detta blev en intressant tråd att läsa.

Jätteintressant tråd det här!

Jag har aldrig sålt något jag stickat/virkat till andra än vänner och då brukar jag ta dubbla garnkostnaden mest för att kunna finiansera sakerna jag gör till migsjälv. Jag ser det även som att jag gör vännen i fråga en tjänst och då är värd en mottjänst någon gång i framtiden.

Det stora problemet som jag ser det har ni redan tagit upp här vilket är att arbetstimmarna aldrig motsvarar det pris som en kund är berädd att betala. Det hela slutar i en personlig bedömning där man får väga nytta mot nöje.

Tar du tillräckligt betalt så blir det intressant för då är det
helt plötsligt mycekt exklusivt.

En målgrupp finns och det är alla de som alltid har pengar oavsett
konjunktur. De bara köper det som de vill ha. Det gäller att kunna
nå dem med sina hantverk.

Jag har haft alla möjliga "prissättningar" på mina alster och har kommit fram till att det mest lönande för mig är att fråga kunden hur mycket den tycker att arbetet är värt när de beställer en sak. Därifrån kommer vi överens om en summa och jag brukar faktiskt få mer betalt när kunden själv sätter priset.

På saker jag gjort i "förväg" har jag olika priser på. Jag har förmånen att ha ett arbete där handarbete inte bara accepteras utan tom uppmanas och de arbeten kan jag sälja ut lite billigare eftersom jag faktiskt redan fått min timlön.

Det beror ju också lite på hur man visar sina saker. Vi har en butik i stan där jag bor som säljer på kommission, där lägger jag priserna väldigt högt och säljer kanske inte lika mycket men då jag väl säljer så får jag betydligt högre summor än annars.


Betala vad du tycker att det är värt, är ändå min bästa strategi.

Vad har du för arbete där du kan sitta och handarbeta samtidigt? låter som nåt för mig..

Jag jobbar i en tyg- och garnaffär :D

Jaha! Tack. Det borde jag ha räknat ut.. Själv har jag försörjt mig på att sitta barnvakt de senaste åren, så då har jag också suttit och handarbetat mycket (när barnen sover), men aldrig lyckats sälja något.

Det låter ju också som en bra kombination.

Om man har en garnaffär där man bor så kan man ju börja med att fråga om de har användning för någon som stickar/virkar upp deras modeller. Man kan också fråga om de kan tänka sig att sälja något exemplar av ens handarbete. Isf sätter man en väl formulerad etikett på med alla uppgifter om materiel och så vidare men även sitt namn och kontaktuppgifter.

Det här kan man be om i många sorters affärer. Många säljare tycker att det är kul att få in något udda och hjälpa någon som håller på med lokalproducerade varor.

Lappar på Icas anslagstavla (gärna med foto på något alster) är också en väg att gå. Just nu är det, iaf här, är det stort tryck på Pippitröjor. Skriv att du stickar såna tex. Där jag bor går det mycket Lovikkavantar och raggsockar så det finns alltid kunder till den typen av varor. Själv lägger jag mig lite lägre med priserna än de flesta och får då många kunder iom det.

Jag har hållt på med handarbete i över 40 år och det tog lång tid innan jag nådde ut på ett sätt som gjorde att jag kunde tjäna något på mina arbeten men det gäller att hänga kvar och ta varje chans man kan att profilera sig. Utställningar tex. Man kan kontakta något studieförbund och se om de har något på gång med något hantverksprogram där man kan visa sina saker.
Själv lägger jag då priserna rätt lågt och sen när kunden återkommer så kan man höja priset något, till slut har man förhoppningsvis fått en sån bredd på sitt kundregister att man kan ta bra betalt för hantverket.

Det är ju så att folk faktiskt inte förstår vilket arbete det ligger bakom en handstickad tröja tex. men när de får ett bra plagg som passar dem så är de ofta beredda att betala lite mer nästa gång.

Skillnaden mellan massproducerade kinaprodukter och svenskt hantverk är ju rätt stor men det gäller för kunden att upptäcka detta till ett bra pris innan de förstår detta.
De som faktiskt förstår gör nog sina egna alster.


Hoppas att det finns något bland mina tips som man få nån att hitta en väg till försäljning. Lycka till!

Detta med prissättning och hur hantverk värderas är jätteintressant! Jag läser just nu Textilvetenskap i Uppsala och igår hade vi ett seminarium kring detta, med texter ur antologin "Vem väver kejsarens nya kläder?"

http://www.hantverksakademin.se/admi.../antologin.pdf

Läs gärna s. 42-50, där diskuteras mycket kring just begreppet hantverk, varför det har en låg status och hur det ses i den akademiska världen. När det värderas så lågt i samhället i stort, hur ska vi då kunna ta ut skäliga priser?

Många som handarbetar säljer till underpris bara för att man ser det som en hobby, och inte som en del i en lång historia hantverkskunnande. Mycket är upp till oss själva att faktiskt tala om hur duktiga vi är och börja med att värdera oss själva och vårat kunnande MYCKET högre, det är först då andra kan börja förstå värdet!

Pratade ni något om att man skall betala skatt på hobbyverksamhet som handarbete, och är det någon av er på forumet som gör detta? OM man är gammal så slipper man skatten (födda 37 el tidigare) men själv skulle jag få betala schablonavdrag på 25% på mina inkomster av hobbyverksamheten. Betydligt bättre än de 64% som jag skulle få betala ifall jag hade eget företag dock.
Jag trodde man inte behövde betala skatt på hobbyverksamhet upp till en viss summa, typ 5000kr per år.

Nej, vi tog inte alls upp såna frågor, men visst är det relevant i allra högsta grad. Jag har eget företag... :(

Jag läste visst lite slarvigt.. Förutom att man ska betala sina egenavgifter ska man dessutom ta upp överskottet som inkomst av tjänst och då betala inkomstskatt verkar det som, från första sålda vanten!

Enda vitsen med att deklarera som hobbyverksamhet (istället för att ha eget företag) verkar vara att kunden inte behöver betala moms ifall jag inte tjänar mer än 30k,så då blir ju varan åtminstone lite billigare..

Om jag stickar vantar och säljer de för 400 kr svart, så måste jag alltså sälja samma vantar för nästan 800 kr för att få ut 400 kr vitt.

Så länge du går med förlust behöver du inte deklarera. När du går med vinst kan du kvitta mot förluster 5 år tillbaka. Några egenavgifter eller sånt ingår inte i hobbyverksamhet, och det är inte inkomstskatt.
Tar man bara upp allt material som utgifter, marknadskostnader, hemsidor, printerbläck, varenda pryl man köper.... så blir det snabbt en förlust att kvitta med.

Först och främst får hobbyverksamhet inte vara vinstdrivande, så hur kan man ha hemsidor och marknadsföringskostnader? Alltså får du inte dra av för det.

Sedan har jag svårt att se hur jag kan gå i förlust om jag stickar vantar?

Sen undrar jag var du läser att man inte betalar egenavgifter?

citat fr skatteverket:

"Om hobbyverksamheten ger överskott ska du betala egenavgifter på överskottet.
Egenavgifterna är avdragsgilla vid beräkningen av årets överskott. Den exakta storleken av egenavgifterna är inte känd vid deklarations- tidpunkten. Därför får du göra avdrag för avsätt- ning för egenavgifter med ett schablonavdrag med en viss procent av överskottet. Av blankett T2 (SKV 2051), som du deklarerar hobbyverk- samheten på, framgår vilken procentsats du ska använda

Avgifterna är olika stora beroende på din ålder. Därför blir också schablonavdraget olika stort.
Om du är född
- 1984 eller senare får du göra schablonavdrag med 14 procent
- 1945-1983 får du göra schablonavdrag med 25 procent

http://www.skatteverket.se/download/...4376/34409.pdf

http://www.skatteverket.se/download/...830/205121.pdf

Det är ju bara att kolla på deras exempel. En hobbyverksamhet med ett överskott på 30 000kr får ett resultat på 21k. Tar man upp det som inkomst drar de alltså 30% i skatt, och så får man ut ca 14k. Man får ut mindre än häflten av vad man har sålt för.

Okej, jag har inte satt mig in i det där eftersom jag inte gått med vinst alls.
Man får inte göra avdrag, men så länge man går med förlust behöver man inte deklarera, och när man väl går med vinst får man kvitta mot förluster 5 år tillbaka.

Säljer man billigt lär man inte "behöva gå med vinst". Jag menar, jag sydde en klänning till en unge och materialet gick på 200kr. Ifall jag skulle sälja denna utan vinstsyfte ska jag väl sälja den för 200kr har de tänkt? Det är ju ändå min hobby och jag ska jobba gratis.

Jag tycker det är bedrövligt att man ska betala så mkt i skatt på hobbyverksamhet som ca 50% på sitt överskott.

Det kan inte vara många "hemslöjdare" som går med vinst som skattar för sina hobbyverksamheter. Om de sänkte skatten skulle fler skatta för sin verksamhet och de skulle få in mer skatter än de får idag.

Om man har en väldigt dyr hobby kan ja se att man inte har något emot att deklarera sin hobbyverksamhet. Om man köper in en kamera för 40 000kr kan man kvitta den utgiften mot inkomster de närmaste 5 åren.