Hur lärde ni er sy?
 

Jag är lite nyfiken på hur ni på forumet lärde er att sy?
Är det många som har gått någon utbildning eller är ni självlärda?

Jag har precis dammat av min symaskin som jag tills nu bara har använt för att sy gardiner och sy upp byxor med.
Det var under en utomlands semester som jag av en händelse råkade så syn på en bok som jag blev förälskad i. Den hade beskrivningar och mönster på så fina kjolar, klänningar och tunikor och det var så mitt intresse för sömnad vaknade.

Nu har jag sytt min första klänning och har fått blodad tand. Jag använde mig av en gammal gardin ifall jag skulle göra fel. Jag är riktigt nöjd med resultatet med. Jag lyckades sy en klänning som min man förvånat uttryckte nästan såg ut att vara köpt.
Trots att jag aldrig tidigare har sytt ett plagg, och med en bok på engelska, och med rynkat liv och ärmar så lyckades jag knåpa i hop något som gick att ha på sig. :). Det som jag hade problem var blixtlåset. Jag sydde fast blixtlåset i fram och bakstycket utan problem, men när jag skulle sy ihop fram och bakstycket med varandra så lyckades jag även sy fast ändarna på blixtlåset. Så längst upp och längst ner på det annars fina osynliga blixtlåset ser man lite av blixtlåsets vita tyg.

Det var därför jag började fundera på hur jag ska gå vidare. Ska jag gå en kurs så att jag lär mig sy alla svåra detaljer och annat som är svårt att lära sig själv? :confused:
Jag tittade lite på klädskolan, men jag vet inte om det är någon bra utbildning. Samtidigt så ska jag ju bara hobby-sy kläder till mig själv och inte bli någon mode designer. Då kanske det räcker med att köpa klädbeskrivningar, kolla på tutorials på nätet och fråga här på forumet när jag får problem.

Av mamma :)
 

Jag lärde mig grunderna hemma av mamma. Hon sydde mycket. Under åren har jag sytt eller inte sytt beroende på lust och tid. Modet ändrar sig allt eftersom, så man lär sig ständigt nya tekniker. Dock kan jag nästan bara sy efter mönster, inte göra egna. Det får nog bli det nästa jag lär mig.

Men alltså - prova dig fram bara. Man gör misstag på vägen, och många plagg har det blivit under åren, som inte varit särskilt användbara, men så är det. I en affär kan man ju prova plagget innan man köper och avgöra om det är klädsamt eller inte. När man syr själv får man hoppas på det bästa, och ändra efterhand.

Lycka till !

Har aldrig gått på kurs. Jag leker med symaskinerna och syr en del kläder där jag hittar på egna detaljer. Man lär sig allteftersom.

Det går säkert fortare om man går kurs, men har man lärt sig av egen erfarenhet så sitter det rätt bra.

Att testa nya tekniker eller ännu hellre nya maskiner är det som lockar mig mest. Sällan att jag gör samma sak två gånger.

Mamma lärde; hon hade en trampsymaskin Tikka (bara raksömn). Sydde väldigt mycket också för hand.
Mera träning i skolan på 50- och 60-talet i Finland. Senare köpte mamma en Singer (elmaskin) och jag sydde nästan allt själv (hemtextilier och kläder).
Mera skola; konstgymnasium och hantverksskola. Jag är utbildad inom textil (väva, sy, sticka, virka etc). Är också bokbindare.

I dag har jag en verkstad med två vävstolar, två symaskiner och massa tyg, garn, papper etc.

Jag vet inte riktigt hur jag lärde mig att sy, förutom det vi lärde oss i syslöjden. På gymnasiet läste jag en kurs som individuellt val som hette "Sy och designa kläder". Sy kunde jag ju sen innan men jag fick mer förståelse för hur kläder är uppbyggda.

Jag satt på mammas symaskin när hon sydde. Sedan började jag sy själv, jag minns inte när. Mamma var sömmerska och sydde åt folk och så hade hon hemsömnad åt företag. Jag alltid varit intresserad av att sy och handarbeta. Periodvis har jag sytt mycket kläder åt mig själv och nu skjortor och jackor åt min man.
Jag har inte gått några kurser sykurser, jag har lärt mig av min mamma och av att experimentera själv.

sy
 

Jag började med att brodera olika stygn. Satt på sofflocket och bredvid satt mamma. Sedan lärde jag mig sticka och virka.Också av mor.Sist kom symaskinen. Vi hade en singer trampmaskin. Mamma sydde allt på den.Så jag satt alltid hos henne och fick lära mig sy.
Jag brukar tänka på att mamma skulle se mitt syrum med 4 maskiner,alla tyger och trådar och garner.Jag tror mamma skulle tycka det var konstigt med en maskin som kan brodera.

Jag har lärt mig genom att experimentera, misslyckas, svära lite, ge mig på det igen, lyckas hyfsat, ge mig på nytt projekt, misslyckas, svära lite, ge upp och slänga, ge mig på nytt projekt, faktiskt lyckas, ge mig på nytt projekt, misslyckas och så vidare och så vidare.
Dom flesta moment har jag lärt mig på egen hand genom att prova mig fram med olika metoder. Lite grunder lärde morsan mig en gång för länge sedan, men rätt vad det var var det jag som satt och visade henne vad hennes symaskin kunde göra. :p

Kurser funkar för somliga, böcker för andra och alldeles säkert hjälper det en hel del att ha någon man kan fråga när man kör fast (eller en sysida där man kan fråga). Dessutom måste man nog våga göra ett par misstag längs med vägen, jag tror inte just den egenskapen är förhandlingsbar. Men det finns ju inget alls som säger att man behöver visa misstagen för någon om man inte vill.
Nu är det ju dessutom så fiffigt ordnat för den som börjar sy i dag, att det finns en massa information på nätet alldeles gratis. Bara här på sysidan finns ju hur mycket som helst och dessutom folk att ställa specifika frågor till om man kör fast. Dessutom finns till exempel Husqvarnas sida med jättefina animerade beskrivningar av hur man syr olika detaljer. http://www.husqvarnaviking.com/se/5342.htm#
YouTube är också en guldgruva.
Så vill du gå en kurs för att du känner att det är din grej, för att det verkar roligt eller så, så gör det. Det kan säkert ge dig massor. Men du måste absolut inte gå en kurs för att ha en chans att bli duktig på att sy. Det finns massor av duktiga självlärda sömmerskor.

Sist jag besökte hos KaDeWe i Berlin http://www.kadewe.de/ för att beundra deras sidentyger märkte jag att syavdelningen där har en hjälp att sy -avdelning. Dvs. en person som hjälper dig att sy tex. gardiner eller en klänning eller bara ger dig tips osv.
Väldigt bra!
Gick inte in för att fråga om det kostar något. Såg att där fanns symaskiner, strykjärn etc. också. Och två jättestora bord!
Nästa gång jag är i Berlin skall jag dit, Är så nyfiken.

Förresten rekommenderar jag stort Berlin för oss som gillar konst, hantverk, musik; staden är för oss kreativa.

ja, inte i slöjden i alla fall...
 

Det är en rolig fråga för jag fick den själv för ett tag sedan och visste faktiskt inte. Hur lärde jag mig det här egentligen? Men någon måste ju ha visat från början och det var nog både mamma och mormor som sydde kläder för att det var så man gjorde på den tiden om man ville ha något snyggt. Mamma sydde finklänningarna till skolavslutningar och kalas och nånstans där fick jag väl en bild av att det går att åstadkomma kläder med sina egna händer (och en symaskin) utan att vara proffs.
När mina barn var små och växte så det knakade och vi var fattiga hittade jag mönster i Vi Föräldrar till väldigt enkla barnkläder och knåpade ihop små sparkdräkter och klänningar av stuvbitar med många svordomar och misstag på vägen. Det var svårt att fatta beskrivningarna med sin terminologi och jag hade ingen att fråga, för kunskapen att sy kläder är inte så vanlig i min generation.
Lapptäcksgrejor var det däremot en ren lust att hålla på med, bara raka sömmar, stuvbitar och trasiga gardiner som var gratis material och så inga facit utan en oändlighet av möjligheter.
När det gäller kläder gjorde jag lite enkla grejor till mig själv efter mönster som jag köpte men inget blev riktigt bra så att jag ville ha det på mig. Sen fick jag en knäpp och gjorde en rockokoklänning som blev jättefin när den väl var färdig. Den har blivit mycket beundrad vilket jag så klart är glad för, men den största behållningen av det projektet är ändå alla misstagen jag gjorde och allt jag fick sprätta och göra om. Så mycket jag lärde mig på detta! Det var nog efter den som jag kände att jag hade självförtroende och började tänka att jag visst skulle sy egna kläder. Jag ville bestämma mer själv hurdana kläder jag ville ha och inte vara så hänvisad till vad inköparna på klädkedjorna och rådande trend bestämde. SEN började jag på en sykurs, gick igenom grunderna för hur man ritar egna mönster och fick en underbar lärare har stöttat och hjälpt till under diverse vilda ideérs förverkligande. Inte minst har det varit bra att få hjälp med att avkoda de ibland ganska kryptiska anvisningarna i färdiga mönster och beskrivningar. Jag går på sykursen någon termin då och då. Balklänningarna till mina döttrar, min första kavaj, ett byxmönster som verkligen passar just mig och lite sådana saker har jag behövt handledning till. Men det är också väldigt trevligt att dela ett intresse med andra så sykursen är minst lika mycket av sociala skäl.
Det låter som en klyscha och det är ju också, men det är faktiskt misstagen man lär mest av. Jag håller helt med Lilith där. När kunskapen börjar sätta sig i händerna och det slutar trassla och skynkla sig så handlar det inte om trolleri även om det kan kännas så, utan om erfarenhet. Den hade man inte fått utan alla de där misslyckade trasorna med två högerärmar, för kort linning, felvänt motivmönster och så vidare.
En sak är i alla fall säker. Hade någon sagt till mig under syslöjdslektionerna i grundskolan att sömnad skulle bli min stora passion när jag var vuxen och att jag skulle ligga sömnlös för att ideérna trängs i huvudet och att jag skulle bli helt lycklig bara av att känna lukten i en tygaffär, ja då hade jag skrattat ut vederbörande. Textilslöjden i skolan var pesttråkig och ett enda stort misslyckande.

Oh vilken intressant tråd. Jag hade BC (underkänt på den tiden) i slöjd när jag tog realexamen. Var nog ingen som trodde att jag idag skulle vara både brodös och kunnig i klädsömnad.
När jag födde min äldsta son (1960) bodde jag på mödrahem (enorm bostadsbrist i Stockkholm då) och där hade de en liten sykurs. Jag tittade på mina tio fingrar och sade till mig själv "kan andra ska jag väl också kunna lära mig." Så jag började sy lite babykläder och något slags intresse föddes.
Senare gick jag i flera år på Stockholms stads yrkesskola för sömnad. Man fick lämna in barnen på en barnparkering och ägna hela dagar till att sy medan de lekte och hade kul.
Så hade jag grannfruar som jag kunde fråga, gick lite sykurser och kunskapen utvecklades efter hand.
När jag fick flickbarnbarn (har själv bara pojkar) började jag sy deras drömklänningar. Det blev jättesnyggt. Så nu har jag fått blodad tand på gamla dar. Har gått en avancerad kurs och sytt toile. I somras på "Sy i lin" på folkhögskola. Så kul. Ska jag göra i år också.
Det enda som varit bortslängt var tre terminer i mönsterkonstruktion. När figuren förändrades var det omöjligt att komma ihåg hur man gjorde. Besvärlig att konstruera mönster är det också. Så jag ändrar köpemönster och försöker jobba på att ändra köpta grundmönster.
Jag tror att det är olika från person till person hur man ska lära sig och utvecklas. För vissa passar självutveckling. För andra är kurser vägen. Det är min melodi för jag behöver kunna fråga och fråga och framför allt "se" hur man gör för att få in det i skallen. Det är väl BC:t som spökar.
.

Det har varit jätteroligt att läsa alla berättelser om hur det kom sig att ni började att sy.:)

Jag har insett att hur man bäst lär sig att sy avgörs mycket av hur man är som person.
Själv är jag faktiskt mer en person som vill hitta min egen väg i vilken skapandeform jag än ägnar mig åt. Så jag kommer nog börja min nya hobby med att sy efter köpemönster,som jag säkert kommer börja ändra på.
Nu när jag har kommit igång att sy ska en gammal önskan bli verklighet. Jag ska köpa plagg från secondhand och göra om dem. Det är något fascinerande över att kunna se nya möjligheter och nya användningsområden i ett redan existerande plagg.

Så tack för alla era svar. De gjorde att jag kunde tänka till och se vad jag själv hade för förhållningssätt till att sy.

Av mamma.

Mamma hade en splitterny grön Huskvarna.(som hon fortfarande har kvar)

Morfar var damskräddare och mormor sömmerska, så det var helt naturligt att sy i vår familj. Både hos farmor och mormor fanns trampsymaskiner.

Jag köpte min första symaskin (en begagnad Singer) när jag fick min första skatteåterbäring typ 1974 för ca 1000 kr,

Jag har alltid varit pysslig och alltid sökt utmaningar. När jag fyllde sju önskade jag mig syprylar i allmänhet. Tidigare hade jag fått ta vad jag ville och göra vad jag ville med hos mormor, och jag ville göra mer. Jag fick en stor väska full med små bitar av olika tyger, trådar, nålar och allt möjligt. På den tiden var det Bölle som gällde och jag sydde en hel del för hand då, helt efter eget huvud. Jag experimenterade och kom på hur jag skulle få olika typer av kjolar, vidd på olika sätt och så. Titta på de köpta kläderna hur de var sydda osv.

Något år senare hade en vän till mig börjat virka. Jag ville också och hade försökt och försökt länge men inte lyckats komma på mer än hur man gör luftmaskor. I en av mormors veckotidningar hittade jag en virkskola. Jag gav mig på den och sedan började jag virka grytlappar. Det blev senare några spetsdukar men det blev snabbt tråkigt. När jag fick influensa och var sjuk i flera veckor och låg och hostade under nätterna fortsatte jag med virkningen. Jag gjorde halsband till mina gosedjur, virkade klänningar till mina böllar och började försöka förstå mig på hur man gör virkmönster. Jag kopierade dukar äldre i släkten hade gjort och försökte helt enkelt lära mig. Någon gång därefter tröttnade jag på det då det kändes som att det inte fanns något mer.

Sedan började syslöjden på riktigt i skolan. Ett år hade vi en vikare som var superbra. Hon undervisade egentligen i högstadiet och det märktes väl, men, det bästa var att vi äntligen fick göra saker själva. Visst, vi skulle fortfarande göra olika specifika saker men om man hade egna idéer fick man göra så. Under mellanstadiet tog jag över mammas maskin hemma och började samtidigt ta hem saker från syslöjden för att fortsätta hemma. Jag gjorde alltid större saker och behövde den extra tiden, men, framför allt så var det så kul. Sedan blev jag allergisk mot trä och fick då ha syslöjd hela tiden. Läraren var inte särskilt bra och mer fokuserad på de andra årskurserna och vad de skulle göra så jag fick rätt mycket möjlighet att sköta mig själv.

Sedan kom högstadiet och det blev så att den lärare jag haft som vikarie i syslöjden tidigare blev dels min mentor men också min lärare igen i syslöjden under tre år. Hon var lärare i teknik och syslöjd och funderade som mentor i så många av mina ämnen. Jag lärde mig hantera overlockmaskiner, jag lärde mig grunderna i mönsterkonstruktion och för att skapa former på det sättet jag ville. Det viktigaste jag dock lärde mig var att det inte finns något rätt och fel. Det var inte en enda sak under de tre åren som jag "gjorde som jag skulle". Jag lärde mig att man inte behöver följa instruktioner och mönster. De är där som ett stöd och för att hjälpa en, men, det finns oändligt antal sätt att göra saker på.

Efter högstadiet slutade jag använda färdiga mönster helt. Jag fortsatte utmana mig själv, började läsa mer och utvecklades mycket. Under trean hade jag sömnad som valbar kurs. Med en lärare som var van vid hantverkselever och inte naturelever klaschade vi något i början, men i slutändan fick jag göra som jag ville, efter att ha tvingats följa mönster som satt förjävligt på mig. Under den tiden började jag lära mig att jag faktiskt kan väldigt mycket, att det inte alltid är samma metoder som de strikt hantverksinriktade har, men, mina metoder fungerar och det kan många gånger ge bättre resultat att faktiskt tänka och försöka förstå. :)



Vad man ska göra för att utvecklas och lära sig mer varierar väldigt mycket från person till person. Jag personligen ger mig hela tiden på mer avancerade saker, för annars tröttnar jag. Det tvingar mig att lära mig mer, leta kunskap och utveckla nya färdigheter. För mig fungerar det jag gör, men vissa föredrar att följa instruktioner och ha tydliga steg. Det jag skulle föreslå är att du börjar med att leta reda på information om de saker du tycker är svårt. Känner du att det räcker, då vet du hur du ska göra. Känner du att du behöver mer instruktioner, ja då är nog en kurs bra. Jag skulle nog dock snarare föreslå att du satsar på en fysisk kurs om du har möjlighet till det. Då kan du få hjälp med just precis det du kört fast med.

Av mormor
 

Jag har sytt så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit mormors flicka, och spenderade den mesta av min tid där istället för hemma, och så var det enda till i somras när hon gick bort i cancer. Hon satt ofta och knåpade med något, och när jag var mindre satt jag och sorterade knappar efter färg när hon höll på att sy sina dräkter, så det är väll mest där jag lärt mig saker. Och när jag blev lite större så fick jag brodera små tavlor med fåglar eller blommor. Och även fast mamma hade symaskin och är ganska duktig på att sy själv så släpade jag flera kilon med tyger hem till mormor för att sy hemma hos henne. Men det är väll mest nu på senare år som hon lärt mig ordentligt.

Och så var det ju den där förbannade syslöjden i skolan. Nu för tiden lär man sig ju bara att sy efter mönster till punkt och pricka i skolan, och det är det tråkigaste jag vet. Så det slutade med att jag gick ut grundskolan med ett G i syslöjd, trots att jag redan då höll på att sy korsetter efter egna mönster.

Jag tror inte att någon här kan säga att de inte lärt sig av misstag och egna finurliga lösningar, men just det har varit en väldig stor del i hur jag lärde mig att sy. Jag kan med nöd och näppe grunderna i sömnad, som det ska vara, och så har jag mängder av egna idéer.Det tillåter mig att vara väldigt kreativ, och det skulle vara fruktansvärt tråkigt att sy utan kreativitet!:)

Nu när mormor har gått bort så lär jag mig mycket över internet och på biblioteket, men jag har både mamma och farmor att fråga om jag skulle behöva.

Inte av mamma eller syslöjden. Mamma var sömmerska och allt skulle göras så perfekt, tråcklas och kanterna på tyget fick man kasta för hand så de inte skulle tråda sig. Misstagen man gjorde fick man alltid repa upp och göra om. I syslöjden fick man inte lära sig sy på "riktigt" utan det enda jag minns som jag hade användning av var en påse till gymnastikkläderna.
Jag lärde mig själv när mina tjejer var små och sedan fortsatt att vara självlärd. Det som jag tycker är viktigast när man börjar sy är att inte vara så självkritisk utan man kan lära sig "fuska" också. Jag sa alltid när jag var nybörjare "att det går bort när man pressar" och ofta blev det bra.
Numera är mina barnbarn och deras kompisar ofta hos mig och vill sy, jag låter dem sy efter egen förmåga och är det något "tråkigt" som måste göras så hjälper jag dem med det. Ofta kan man komma på enkla lösningar istället för krånglet.
Numera syr jag det mesta och har också provat på att klä om möbler på mitt enkla och fuskiga sätt.
Att sy ska vara roligt och inte en massa måsten tycker jag.

Har alltid varit väldigt pysslig och kreativ. Hos mormor fick man göra vad man ville och jag lärde mig att virka och sticka. Senare när man började med syslöjd i skolan så ville jag börja sy också och sen har det bara rullat på. När jag skulle börja gymnasiet så fanns det bara ett mål och det var Hantverksprogrammet, Skrädderi och design och som tur var kom jag in till slut.

Där lärde jag mig enormt mycket sömnad, mönsterkonstruktion, materiallära m.m och alltifrån grunden. Just mönsterkonstruktionen tycker jag är så underbart bra att ha för när man kan det på riktigt så vet man också hur man kan fuska sen. När jag står i en butik och ser ett plagg som jag gillar men tycker att det är lite för simpelt för att köpa så ritar jag mönstret till plagget i huvudet.

Nu är nästa mål att gå skräddarutbildningen, jag ska bara komma in..

Jag lärde mig ocksa sy av min mormor, sa himmla kul - e det nagon som lärde sig av nagon manlig? nej för sy är inte sa manligt hehe :) eller det var inte för ett antal ar sedan.......

Min mamma lärde mig lite - sicksacka kanter, raksöm, vända skapelsen. Hon kan visst sy kläder men det är inget jag någonsin har sett. Efter att ha fått koll på de här grundläggande sakerna har jag lärt mig själv - klippte mammas fina, länge sparade sidentyg och sydde mig top och kjol när jag gick i lekskolan. Resultatet var ju som det var men jag sydde! :) Frågade min trötta och stressade mamma ibland men det tips jag fick bestod i att jag för säkerhets skull skulle ta till lite extra alt. att jag skulle välja tyger i glada färger - till allt... så jag slutade fråga. ..men jag fick köpa tyger och mönster :) Jag har lusläst de sömnadbeskrivningar som kommer med mönstren, experimenterat och klurat. Skolans syslöjdslektioner var för enkla så jag kan inte säga att de innebar någont avancemang. Jag har lärt mig själv och fortsätter att lära mig. :)

härftigt att du gått fram på det sättet själv! cool! Jag tyckte också skolans syslöjdlektioner var för enkla, borde kaske skapa en sy elit skola? :)

Mormor, mamma och eget intresse från ca 5års ålder. Lite i syslöjden.
Som vuxen har jag gått en del kurser på Tillskärarakademin i Gbg.
Till sist men inte minst gick jag som lärling i Gbg på en Ateljé!

Tnx :) Jag ska ju säga att jag inte är något proffs... men en hel del kan jag :)

Jo, det kanske skulle vara en bra idé. Det finns ju fotbollsskolor, musikskolor och annat. Jag tycker att hantverksämnen är eftersatta i skolan. Det är hård konkurrens om tiden. Dessutom finns ju faktiskt gott om barn och ungdomar som inte är intresserade av att idrotta på fritiden. Var finns klubbarna där de seriöst kan ägna sig åt sömnad och annat hantverk? Har aldrig sett ens ett minne av någon så´n.
Det vore något för kunniga eldsjälar att ta sig an! Kan idrottsklubbar få pengar till sin verksamhet så borde det gå att få det också till något sån´t här.

Studieförbunden har en del cirklar och kurser som vänder sig till yngre. ”Sy din egen balklänning” och liknande. Om ett gäng intresserade tjejer (och killar...) ville träffas för att sy, pyssla och hantverka tror jag inte att det är jättesvårt att få stöd från exv. Vuxenskolan, ABF eller liknande för att få medel till lite material och lokalhyra. Se på alla ungdomar som spelar musik och som får stöd från studieförbunden.
Liknande kan man säkert få igång med exv. klädsömnad eller stickning. Fast det krävs ju initiativ och att tillräckligt många är intresserade och att några driver på. Det vore jättekul om hantverk blev en lika stor och viktig folkrörelse som idrott. Det är ju ett kulturarv att förvalta! Och alla gamla tanter som är så otroligt duktiga på handarbete, tänk vilken skatt de har att förmedla i ett sånt sammanhang. Jag tycker att idén är så bra att den redan borde finnas. Finns det goda exempel?

ett forum e ju en bra start. men jag tänkte mig mer något på riksnivå som kunde ta tillvara och med statliga medel föra vidare och lära ut denna kulturskatt, inte bara lokala kurser från studjefrämjandet, abf mm.

Jag tror att vi har ”tappat tråden” lite grand här. Lovar att jag inte ska skriva mer om detta sidoämne men:
Studieförbunden är väl jättebra på att kanalisera kunskaper och intressen inom alla möjliga områden. Och det är statliga anslag (bland annat) de jobbar med. Vill man starta en folkrörelse är det bättre att starta nerifrån och visa att det finns ett intresse.
Om det efter några år sedan finns en hel kader med jätteduktiga deltagare runt om i landet som vill förkovra sig blir ju de ett bra underlag för folkhögskolor, utbildningsinstitut och liknande. Och om intresset för hantverk öka kanske det börjar växa upp friskolor på grund- och gymnasienivå med denna specialinriktning. Men intresset måste nog finnas först.
Inte hade vi fått fotbollsgymnasier om inte fotboll varit en bred folkrörelse med många utövare på olika nivåer. Jag tror inte på statliga diktat uppifrån. Det är som visan säger ”Vill vi förändra nånting får vi göra det själva”.;)

Som flera andra här så lärde jag mig av mamma. Hon var sömmerska och utbildade sig senare till körsnär. Det hela började när jag var sjuk och hade tråkigt. Då plockade mamma fram ett tyg och visade mig hur man sydde ett enkelt nattlinne. Det var mitt första plagg och jag minns känslan av att ha gjort det själv. Då var jag sju år gammal. Minns att jag tyckte slöjden var superkul. Det jag inte fick göra i slöjden gjorde jag hemma i stället. Gjorde ett uppehåll tills jag var ca 25 år för det kom en massa annat i vägen. Återupptog sömnaden när jag fick två kassar Burdatidningar från 60- och 70-talet av mamma som hon tänkte slänga. Då satte jag mig och läste igenom alla beskrivningar för att lära mig fickor, kragar och en massa annat som jag inte gjort tidigare.

okay detta med utbildning var kanske en sidotrad, men kul att sa manga lärde sig som unga här, jag som försöker gamla lära...

Jag tror inte så mycket på att politikerna skulle satsa på textilt hantverk. Kom ihåg när de lade ner systugorna som förr fanns i Stockholm. Också de kurser jag gick med barnpassning. Allt skulle bort när hemmafrun försvann. Idag är nog tyvärr trenden att man satsar pengar på "manliga" intressen i dessa tider när extrem feminism verkar vara religion. Jag tror mer på att vi var och en får bedriva lobbyverksamhet för barn i vår närhet. De är så receptiva och tacksamma. Jag har flera flickbarnbarn som jag fått intresserade av sömnad, stickning och annat. Så fort de kommer hem till mig vill de kolla vad jag håller på med och ber att göra något under vägledning av mig. Jag minns själv när min farmor lärde mig sticka en angoramössa för länge sedan. Mina händer var svettiga men jag var lycklig över uppmärksamheten och hjälpen. Det skapade en relation. När hon hade dött tog jag hand om hennes oavslutade handarbeten och gjorde dem färdiga. Bl a en påskduk, som jag lägger på bordet varje år. Kanske är det ytterst hennes vägledning som gör att jag har detta intresse ännu idag 65 år senare.

Har lärt mig av min mamma, farmor och mormor.

Mamma sydde mycket kläder när jag var yngre, och jag har "alltid" sytt, hade en sån där liten plastmaskin när jag var riktigt liten, och när jag "växte ur" den så började jag låna mammas. Mamma lärde mig grunderna i klädsömnad, mest genom att prova på mig.

Min farmor lärde mig brodera, och lärde mig grunderna i tenntrådsbroderi. Min mormor lärde mig väva och sy lapptäcken.

Idag syr jag mest lapptäcken, tenntråd och balklänningar. Även om jag ska börja lära mig att sy barnkläder i vår. (trial and error).

Jag började sy egna byxor (pösiga 80-talsbrallor med skrikiga mönster) på syslöjden när jag var ca 13 år och sedan var jag fast! Envis som jag är, så är jag mest självlärd, men jag hade stöd av min farmor ibland och syfröken ibland när jag var yngre. Därefter har jag lärt mig av misstagen och förstört många meter tyg. Nu är jag 37 och försöker fortfarande lära mig nya saker och förstör fortfarande tyger, dock inte i lika stor omfattning... :-)

Från mamma har jag fått med mig en enorm skatt av kunskap om sömnad, vävning, knyppling, stickning mm. Det var alltid självklart att mamma sydde alla sina egna kläder själv. Inte förrän nu när jag sitter och funderar gick det upp för mig att det förmodligen berodde på att hon var överviktig och att det inte fanns mulliga kläder i butikerna på sextiotalet.

Men jag kommer inte ihåg att hon någonsin har "lärt" mig? Förmodligen har jag lärt mig själv med trial-and-error. Och så är jag enormt kräsen och tycker de mesta kläderna i butikerna är fula.

Mina egna döttrar visar inte minsta intresse för textil. Men jag har fått en lärling; min 23-åriga svärson :) som precis har fått börja med att sy en kudde. Raksöm, sicksack, vända! Nu pratar han om att åka hem och hämta sin mammas symaskin. För hon syr ju ändå högst ett par gardiner vart femte år!

Kul att läsa om allas snirkliga vägar till sömnad :)

-anneli-

Jag skulle så gärna vilja svara i slöjden eller på textillärarutbildningen som jag har gått, men där är det inte. Min mamma har lärt mig det som jag har behövt som grund har sedan lärt mig genom att titta och lyssna och prata med vänner och "lärda" människor.

I generationer bakom mig har det från mor till dotter gått sömmerska i arv. Tyvärr har jag ingen att föra sömmerskeyrket vidare på. Mamma valde senare en annan yrkeskarriär..

Hemma har hon sytt allt till oss barn. Hon sydde om sina klänningar till oss flickor, pappas kostymer till brosan osv.
Så det är hemma vid köksbordet som den största utbildningen har
skett.

Sedan har jag gått en tillskärningskurs. Men den allra största
kunskapen har kommit med övning.