Har ni kvar era barndomsalster-monster?
 

Det har jag...

Inte är de vackra precist men vad kan man begära av en förstedesigner eller maskinist?

Den naturfärgade saken är en kudde jag gjorde när jag gick på lekis (78-79), mina moment var att dekorera med tygkritor sen ströks det över det med strykjärn och sen skulle det stoppas. Kanske inte syns så bra men på den sidan som är i bild skall det vara ett träd och en blomma, på baksidan ett hus och en sol. Stoppningen har jag varit generös med, bitarna jag rivit och stoppat med är i storleken som tvättsvampar, typ scotch brite.

Den färgglada saken kom till som uppgift två när man hade syslöjd. Uppgift 1 var att göra en sypåse men den använder jag så jag visar uppgift två, kuddfodral. Har ett svagt minne av att man skulle göra ett vägtecken också, det blev iaf detta i Brynäs färger.

Dessa monster blev "tyvärr" bortslängda utan att alls användas, men historien finns kvar:

När jag hade syslöjd skulle vi sticka ett par innetofflor utan skaft.
Minns så väl det knallröda garnet, jag tyckte det var vackert och stickade flitigt på fast jag var nybörjare.
Så var jag klar, det var bara det att de var ungefär i storlek 47, de skulle till och med vara alldeles för stora till min pappa! Syfrökens tanke var att vi skulle ha dem själva, men hon hade inte brytt sig om att se till stickfastheten, man stickar ju olika hårt. Det skulle vara små runda garnbollar baktill vid hälen också, minns att jag sa att min pappa nog inte vill ha såna på sina tofflor, men hon låtsades inte höra! Jag klippte bort bollarna så fort jag var utanför dörren till slöjdsalen.

Sen tyckte jag illa om stickning de närmaste 20 åren! (Fast som tur var lyckades jag bättre med virkning, så det höll jag på med jämt!)

Hihi, det där påminner mig om när det skulle virkas lovikavantar. De bidde lite småa så de passade lillasysters stordocka bättre än mig själv.:p

Jag har kvar en broderad bonad, den är sydd på våffelväv genom att trä stygnen under räfflorna, föreställer en flicka med en enorm hand, monterad genom att sidorna är nervikta på baksidan och fäst med någon slags textiltejp.
Överlevt för att mormor fick den i present, har också en nåldyna, 2 filthjärtan ihopsydda med bomullstråd, även den överlevt tack vare mormor, den använder jag faktiskt

Tänk det där väcker också minnen till liv, mitt våffelvävsbroderi har jag inte kvar tyvärr. På filt kommer jag ihåg att vi fick sy fast reflexband men det där med nåldyna var inte så dumt det heller, en sån kanske man skulle göra.

HAHA
jag skulle oxå sticka ett par innetofflor
det blev en ELEFANT hahaha
av nån anledning blev stickningen lite strutformad så jag sydde ihop den blev perfekt huvud med snabel sedan sydde jag på tygöron och ögon
hahahah vilka minnen man har

Jag har kvar ett örngott med broderat namn och ros. Jag har även en pingvin av en fyrkant och en gonk. Underbart att man har sytt så det håller.

I tredje klass skulle vi sy en soldräkt. Alla hade samma mönster vare sig vi var tjocka eller smala. Väldigt anständigt högt ringad i halsen och armarna. Den nådde ner till höfterna och avslutades med en rynkad volang i dubbelt tyg, den stod rakt ut. Som kronan på verket, "luftiga" trosor i samma tyg med resår i bensluten. Min var i smalrandigt gul/vitt tyg, stadig bomull.

Det var i mitten på 60-talet men när den soldräkten var modern egentligen vete gudarna. Jag använde den aldrig men den finns i minnet som en fasa.

Här finns några av mina barndomssyalster; http://www.sysidan.se/albums/view.htm?ID=5496

I syslöjden på mellanstadiet fick vi sticka lovikavantar, sy en sypåse och ett par shorts. På högstadiet minns jag inte vad vi gjorde för nåt mer än att jag sydde ett lapptäcke som blev överkast till en enkelsäng. Jag fick femma tack vare det :p

Minns att jag tyckte det va tråkigt att alla skulle göra samma saker, fanns ingen flexibilitet :(

Jag gick också i skolan på 60-talet och vi sydde även vi en soldräkt! Av grön bomull och med puffbyxor och ett liv som såg ut som överdelen på ett förkläde med snören att knyta runt nacken - oerhört fult faktiskt!

Första året i realskolan fick vi flickor sy kraglösa blusar med kort ärm och en vid rynkad kjol. Kruxet var bara att det endast fanns ett tyg i tre färgvarianter: blustyget var vitt med rosor i blått, gult eller chockrosa och kjoltygerna var i matchande färger. Skolkortet det året blev minnesvärt: vi hade nästan alla våra blusar och kjolar som vi sytt, en något egendomlig skoluniform!

kudde slöjdpåse
 

Jag har kvar min slöjdpåse som jsg sydde och broderade på 1955 samt en kudde där man tränade olika sorters brodyrstygn.Den sydde jag 1954.

Tyskland

hmm, har nog inget katastrofalt som jag minns, däremot började tjejerna sy stringtrosor (!) på högstadiet. det tyckte ja gvar märkligt, förstod aldrig att vår underbara gamla dam till syfröken tyckte det var OK.

Jo, jag skulle virka en duk, men avr så fruktansvärt dålig på broderi att jag tror samam kära fröken gjorde det mesta själv :)

Stringkalsonger
 

Inte min egen katastrof (kom på den när jag läste gnolts inlägg).

När jag jobbade i textilverkstaden på ett fritids började den "tuffa" bråkiga gruppen killar sy stringkalsonger i pälstyg. Jag lät dem hållas och höll samtidigt på att skratta ihjäl mig, hoppas de aldrig kom till användning.

vem har snusat ner den kudden? hhaha

pa tal om kudde - e det nagon som har ngn typ av batmanmönster för kuddde?

Vad härligt med en lärare som istället för att skälla ut pojkarna som säkert skulle försöka göra sig lustiga uppmuntrar och stöttar i arbetet. Kan hända att någon av dem iallafall vågar lägga upp sina egna byxben idag tack vare det;)

haha! i skolan skulle jag sy byxor. hade inte sytt mycket tidigare men tänkte "hur svårt kan det va?". gjorde ett mönster och lade till lite extra på varje kant när jag klippte ut tyget "för säkerhets skull"... själva byxorna blev ju inte så tokiga faktiskt, men däremot i typ storlek 46 :D


___________
"Love is being stupid together."
___________

Haha, ja jag hittade i min ena låda när jag flyttade för ett år sedan, ett par hängselbyxor jag hade försökt mig på. tror inte jag va mer än 8 år gammal, o tänkte att byxor kan inte vara svårt att sy, det är ju bara att klippa fram och bak stycke, med byxbenen då alltså, sy fast sidorna. som hängslor virkade jag långa tjocka band, en teknik som är simpel som man gör på sina fingrar, i handen liksom... ja, jag vart glad och stolt tills jag provade mina hängselbyxor.. de fanns ju ingen rumpa i dom... jag hade ju bara platt på tyget klippt en byxa som jag hade ritat den på papper.. haha, jag blev så besviken, men min mamma hade tydligen sparat dom. det är roligt när man hittar sådant haha om jag hittar dom igen ska jag ta en bild på dom lol

Jag och symsakinen bråkade alltid förr i tiden. Syslöjd var inte min grej om man säger så.

75 var det populärt med långhalsdukar som man virade ett par varv runt halsen. Men att sticka fy vad tråkigt det var. Även fast jag tog hem stickningen (så att mamma fick hjälpa till) så blev min halsduk inte längre än att jag precis kunde knyta den och den hängde ner ca 30 cm. Det blev en väldigt kort långhalsduk :p

Jag skulle sy ett par manchesterbyxor i 9:an. Tyget var mörkrött och jättesnyggt - de skulle bli såå snygga :) Kom så långt som att sy ihop byxbenen,men gav upp sedan jag sytt ihop dem utochin 2 ggr i rad. Ena benet blev åt rätt håll och det andr år fel håll :confused:

Sedan 20 årsåldern (är 49 nu) är jag och symaskinen som bästisar. Tänk vad det kan ändras under åren :)