Sick-sacka kant som inte drar ihop sig
 

Sick-sack av kant som inte drar ihop sig när jag syr på enkelt tyg oavsett kvalitet.

Fixar din maskin det?
Har förstått att det inte är alla maskiner som klarar av det.

Lånade maskin, behövde laga, hemma hos en väninna och hennes
kunde inte. Hon talade om att den alltid gjort så. Mina Berninor fixar att sick-sacka i alla kvaliteér. Mina rullfållar blir helt fantastiska. Hon sa att hennes alltid gjort så från det att den var ny. Hon har en Husqvarna Viking.

Hur gör alla andra symaskinsmärken? Är hennes en "måndags"?

Hej!

Det behöver inte vara ett måndagsex. Jag har också en Husqvarna Viking, men tyckte inte om vanliga sick-sacken, för den kunde dra ihop sig. Nu använder jag bara trestegssick-sack med en speciell pressarfot till. Perfekt även för tunna tyger.

Lillemor

Min rätt avancerade mekaniska Pfaff (Select 1548) har inga problem, och inte heller har min moders enklare Pfaff Hobby 1122 gör det. Men, å andra sidan finns det en anledning till att jag är väldigt förtjust i just Pfaff. Jag har provat Husqvarna-maskiner (minns ej modell), som också gjort så, även om det nog först och främst är något jag har märkt av hos budget-budget-maskiner.

Det beror väl på hur trådspänningen är inställd?
Sätt på hårdare spänning (båda uppe o nere) för ihopdragen sicksack, och lös för slät.

Har en Husqvarna viking som inte drar ihop tygen när man använder rätt pressarfot.

Vilken pressafot använder ni? Finns den med maskinen eller är det tillbehör man måste köpa till?

Har Husqvarna, inga problem alls med sicksackkanter.
De blir släta och fina i både tunt och tjockt. :)

Precis som Trulan skriver ska det vara med rätt pressarfot. Den följer med alla Husqvarnamaskiner och heter J.
Den ser nästan vanlig ut, men har ett litet "stift" i ytterkanten som tråden lägger sig runt (då KAN den inte dra ihop sig), sen rutschar stygnen av vartefter man syr.

Orkar man inte lägga 5 sekunder på att byta pressarfot, så går det lika bra med trestegssicksack, det blir helt slätt. :)

(Jag har Designer1 och Rose.)

Trådspänningen är ok. Den ska inte behöva ställas om för att man
kastar över kanterna på ett tyg när den i övrigt syr bra.

Om jag förstår er rätt TRULAN och SYOFTA så använder ni en overlock fot när du sicksackar över.Det låter konstigt. Står det i instruktionsboken att man ska använda den foten när man sick-sackar?

Har inte tänktpå det. På mina Berninor så syr jag med standardfoten och jag förutsatte att det inte behövdes bytas på HQ pga att näst raksömmen så används den sömmen mest.

Att använda trestegssick-sack tror jag inte är ett alternativ för henne, tar för lång tid o för mycket tråd.

Tack alla snälla för era svar.

Jag tror inte att det står i istruktionsboken, faktiskt. Det är nog mest en blandning av goda råd från försäljarna och sunt bondförnuft som spritt idén att använda J-foten till att sicksacka. Dock får man se upp med bredden på sicksackn så inte nålen prickar det lilla stiftet istället för att gå ner utanför det.

Men funkar gör det.

Men då kan den inte med andra ord. De har inte en tillverkning som klarar sick-sack utan att kantendrar ihop sig.

För jag anser nog att en symaskin ska klara det eftersom
det är en söm som används mest.Om du inte har en overlockmaskin,
vilket de flesta inte har så sick-sackar du alla delar var för sig innan du syr ihop dem.

Vad synd efter som det är en svensk maskin.

Hur klara Singer uppgiften? Någon som vet??

Jag har tre huskvarnamaskiner.

I alla bruksanvisningarna som följt med maskinerna står det tydligt o klart vad man har pressarfot J till.
Och läser man Tillbehörskatalogen sid 17,
http://www.husqvarnaviking.com/se/me...ries_08_SE.pdf

kan man även där läsa om kantsömsfoten (J).

Jag ser inga problem med att byta pressarfot om jag ska sy annat än raksöm, tycker det går väldigt smidigt.
Och har jag inte lust att tänka själv så rekommenderar ju maskinen vad jag ska ha för pressarfot när jag ställt in vald söm.

Det står i bruksanvisningen till min Platinum att pressarfot J ska användas vid zigzag. Det kommer upp på displejen också.

Nej, visst allt är en vana. Men för mig som aldrig behöft tänka på att byta pressarfot så är det konstigt. Byter endast om det är ngn specialsöm som jag behöver sy. Jag tog det bara som en sjäklarhet för en bassöm.

Jag är snabb på att byta pressarfot och har många specialfötter
till mina maskiner. Det är bara ett enkelt enhandsgrepp på maskinen.

Ja just det, det tar bara 5 sekunder att byta på Husqvarna också, enhandgrepp.
Alltså, du behöver INTE byta pressarfoten om du syr i "vanliga" tyger, slät bomull etc.
Det är om det är något speciellt, chiffong och vissa slinkiga eller tjocka saker mm som man får snyggare, slät sicksack med kantpressarfoten J.
Det står klart och enkelt i instruktionsboken, och i maskinerna med Sömnadsguide i displayen står det där när man ställer in vilket tyg man har. Då finjusteras ju också trådspänningen automatiskt.
Har aldrig haft problem med hopdragen sicksack.
Min gissning är att väldigt billiga budgetmaskiner kan ha det?

Ok, då är jag med, det köper jag att det gäller bara tunna tyger att du behöver byta pressarfot. Det godkänner jag, men inte alltid.Ska informera berörd person.
Men det är alltså kantfoten och inte overlockfoten som skall användas då?

Tack för hjälpen! Ha det så gott!

På min Brother blir sicksacken fin, oavsett tyg, om jag använder J-foten, men inte om jag använder N-foten som jag ofta gör när jag syr annat. Nu är det i och för sig tänkt att just J-foten är den som ska vara på för det mesta (används till alla "standardsömmar" om man följer anvisningarna), men jag tycker jag ser bättre med N-foten (kallas för monogramfot till Brother) på eftersom den är "öppnare" i framkant. Det kanske är så andra gör också, att man inte använder den fot som är tänkt att vara "standard" (för både raksöm och sicksack) och det kan förklara dålig kvalitet på sicksacken.

Men är inte det lite lustigt att monogramsfoten ger dålig sicksack eftersom man ju syr sicksack när man använder den foten? ;)
Eller, nej jag förstår, det är ju skillnad på tät och gles sicksack..

Jag använder också hela tiden applikationsfoten på min maskin pga samma skäl, man ser bättre och man kan bättre bedöma avstånd från nål till kant pga lite kantigare fot, bra när man vill sy stickningar osv. Lite svårare när det är kurvat som på standardfoten.

Men för att återgå till ämnet: jag brukar justera på trådspänningen beroende på om jag vill ha ihopdraget eller inte. Justera båda uppe och nere isåfall. Jag har nu satt så att det blir slätt.

Det är bra att kunna symaskinen, veta hur den jobbar. Då förstår man hur olika sömmar bildas och hur man får till olika saker. Jag tycker att det är så larvigt att man inte får justera (under) trådspännigen på nya symaskiner enligt manualen. Det är att dumförklara oss.

Ni får förlåta mig, men i mina öron låter det hemskt att du ska vara tvungen att börja mickla med trådspänning, byta pressarfot för att sy en vanlig enkel sicksack som du använder för att kasta över kanterna på tyget du syr. Jag skulle inte acceptera det.

Jag har sytt på mina Berninor i 20 år och aldrig rört trådspänningen. Den drar inte em ihop tyget när jag syr med tvillingnål. Fastän jag har olika tjocklek och fabrikat på sytrådarna.

Nej man ska inte behöva pilla på hela tiden. Jag har ställt in trådspänningen så att jag får bra resultat båda raksöm och sicksack. Inte alla har samma preferenser så man kan få ställa in så att det passar en själv. Jag säger det här för att när jag lämnat in på service så fick jag tillbaka med för hård trådspänning att sicksacken dras ihop. Det gillade jag inte så jag lossnade på det igen.

Jaha, ok då förstår jag. Men det var dåligt av den som gjort servicen att inte kolla det innan han lämnar ut maskinen. Men precis som du säger, det är viktigt att lära känna sin maskin.

Nu blev jag påmind om hur det var när vuxna dottern skulle få symaskin jag "bytte upp" mig från min 70-tals-Husqvarna till en 90-talare, också Husqvarna av precis samma typ. Mekanisk, enkel, robust. MEN, plötsligt fick jag börja justera trådspänning efter vilket tyg och vilken söm jag hade. Det hade jag aldrig behövt göra med den gamla! Den nya var mycket kinkigare! Urtrist! Så när jag "fick" den Brother jag har nu och erbjöd dotterna att ta över den "nya" Husqvarnan istället för 70-talaren sa hon bara "aldrig i livet. Så länge 70-talaren går kommer den att vara nummer 1!"
Den Brother jag använder nu behöver jag aldrig fundera på trådspänningen heller och så vill jag ha det! Bara tuta och köra!

Kul att vi är några fler som bara vill tuta och köra :)

Det är pressarfot J som gäller! J finns ingraverat på foten, så det går inte att missa :-)
Det är precis det som står i alla bruksanvisningar till Husqvarna, och direkt på displayen till de maskiner som har det.

Man bestämmer naturligtvis själv om man vill byta pressarfot eller inte, men det tar ju bara 5 sekunder att byta...
Själv tycker jag det är värt att få perfekt resultat. Varje tyg är ju olika, kan vara bra att offra nån minut på att testa sicksacken med/utan J, och ibland trestegssicksack, som inte alls drar mer tråd. Detta gäller ju vid "krångliga" tyger, annars är det bara tuta och köra :D, man vill ju att det ska bli färdigt snabbt när man syr!

Trådspänningen behöver man inte ändra!

Ja, jag nog bortskämd. Innan jul satt jag och sydde. Min make kom och frågade om jag kunde laga hans bälte. En nit som håller fast spännet på bältet hade gått sönder. Tittade på bältet och konstaterade att det går att sy. Bytte tråd (satte in Björntråd) och en lädernål. Det blev drygt ½ cm läder faktiskt. Gick och mätte nu, 7,5 mm trodde att det var 1/2 cm. Lagade bältet som sagt var. Sedan bytte jag tillbaka nål och tråd och fortsatte att sick-sacka min viscoseblus.
Inga som helst problem. Det var de ända jag gjorde.

Ja, det är en sådan maskin man vill ha. :) Som glatt syr i alltifrån tunnaste delikata tyger till grövsta läder!

Ja, jag var själv så impad av den att jag gav den en puss och sa att den var bra himla duktig. Hade aldrig sytt så tjockt och styvt läder på den och sedan tunn viscose.

När jag skulle köpa min första symaskin så valde jag en begagnad Bernina för att jag hade aldrig hört någon klaga på en Bernina. Det har jag aldrig heller behövt göra. Då är min äldsta från 1972. Den stod i vatten ett par dygn när vi hade översvämning. Men jag fick igång den. Köpte sedan en 930 för jag tänkte att då kan jag plocka reservdelar dem emellan när det inte längre finns att tillgå och så hade 930 fler sömmar som jag ville ha.

Nu senast så köpte jag en 1230. Hade hört så mycket gott om den och 1130 när jag ringde runt och sökte efter 930. Har den starkaste motorn bl a. Den har 74 olika sömmar, alfabet, 2 olika knapphål bl a.

Jag hittade den på Blocket. Det finns inte så många Berninor till salu så när jag fick se den så ringde jag. Kollade även med ägare här på Sysidan. Två personer använder maskinerna hela dagarna. En av dem har sytt på den i 20 år varav dagligen i 16 år (den andra i 20 år), den första har fått byta ett kretskort och ett drev (den andra har inte lagat sin någon gång, arabetar även som textillärare, sa att Bernina var bäst). Den första Ateljesömmerskan har andra och nyare symaskiner men hon syr alltid på den. Det tycker jag är ok betyg med tanke på att de används dagligen. En medlem som hade maskinen hade problem med övertråden. Kontaktade henne frågade om hon hade rengjort trådspänningen och det hade hon inte tänkt på att göra. Samtliga Gratulerade mig att jag hade lyckas få tag i en 1230 och sa enhälligt K Ö P!!! Då tvekade inte jag utan kastade mig på telefonen och köpte den.

Gumpan, det vore ju roligt att se några bilder av det som din så otroligt duktiga maskin kan åstadkomma. Då kanske vi är många som kommer att byta ut våra maskinparker!

Ja, jag ska försöka göra det. Har aldrig gjort något sådant. Du kan gå in på recensioner så ser du vilka funktioner som finns i maskinen.

Vill absolut inte vara skrytsam och skriva upp den. Min svägerska. syster och bästa väninna har. Husqvarna, Singer och Pfaff. På de två förstnämnda maskinmärkerna har jag sytt mcyket på. Samt de som finns i skolorna. De tycker alla tre att min Bernina är fantastisk.

Min väninna är inne på sin 2 Pfaff på 1 år, den blir överhettad.Tog ut den sista i somras. Som tur är har hon kvar sin älskade Bernina 930 men hon behöver fler brodyrsömmar och alfabet och det kan inte 930 erbjuda. Det enda som jag inte har sytt på är de nya Berninorna. Lustigt nog. :)

Hej!

Gubben är i Stockholm med bältet på. Jag har tagit och sytt ihop av ett annat bälte och sytt med vit tråd på den. De är så lika tjocka som jag kan komma. Utbudet är inte så stort här hemma.

Tog och sick-sackade en bomullsvoile, det var det tunnaste jag kunde hitta.

Nu står kameran på laddning. Håll tummarna att jag fixar att kunna lägga in bilderna.

Här kommer bilderna på det läder som jag sydde på som Edvina ville se på. Det var så svårt för mig att fota eftersom jag inte
riktigt nådde fram från rullstolen. Dessutom så kan jag inte hålla still kameran. Hoppas att du kan se ändå.

Min D1 har inget problem med detta och jag byter inte pressarfot.

Jag tycker att du är väl kategorisk och att du redan bestämt dig för att Bernina är det absolut bästa bara för att du själv tycker det.

Det finns även textillärare som föredrar Pfaff eller Singer. Textillärare är nog som människor är mest skulle jag tro.

Dina inlägg känns lite som när sjuåringar diskuterar bilar, det är alltid den bilen just de har och som de är nöjda med som är världens bästa.

Kommentaren att det är synd för det är en svensk maskin är så avslöjande! Husqvarna har redan sina anhängare som inte vill byta och de ser inte det här problemet som du har så stora bekymmer med.

Du behöver inte ta så illa upp. Alla har sina favoritmärken.

Jag brinner för gamla pfaffar t.ex. :) (nya pfaffar är medelmåttiga precis som alla nya symaskiner är)

Och jag gillar inte husqvarna så mycket.. Tror det är för att skolor haft husqvarna som alltid krånglade. Men högstadieskolan hade berninor och där var det inte lika illa.

Alla har olika preferenser helt enkelt. :)

Här på skolan köpte de in några Berninor. Läraren hade aldrig varit med om så mycket krånglande maskiner så de återgick till Husqvarna.

Jag tycker verkligen det är trist om man är kategorisk och påstår att ett visst märke är jättebra och alla andra dåliga.
Däremot kan vi ju ha lite olika erfarenheter. Då ska vi väl kunna berätta om dem, och försöka lyssna på varandra.
Sen är det ju helt OKatt vi inte är överens alla gånger, men det känns lite trist om man måste "försvara" sina erfarenheter och åsikter!
Själv tycker jag det är kul att läsa vad andra tycker, även om det inte stämmer med mina erfarenheter. Alltid lär man sig nåt!

Och sen undrar jag - hur många av oss har gjort ett vetenskapligt test av minst 30 symaskinsmodeller??? Inte jag i alla fall, fast jag äger mer än 10! :D:D:D

Men Ichigo, inte är väl alla nya symaskiner medelmåttiga??? :confused:
Det är liksom att jämföra äpplen och päron, gamla arbetshästar är bäst på vissa saker, och nya kapplöpningshästar är bäst på andra saker!
Jag tror det är precis som med bilmodeller, ibland behöver man en SUV, ibland en BMV. Båda bra, fast på olika sätt.

Precis lika är det med symaskinsmärkena, det finns för- och nackdelar hos alla. Ingen är outstanding bäst på precis allt och för alla sömmerskor. Den här tråden visar t ex att vi har ganska olika önskemål om en så enkel sak som sicksack :p.

Självklart har alla olika tycken och smak. :)
Men det är i alla fall min erfarenhet. Prova att trä i björntråd på din nya maskin och sy med uddstött och sned nål. :) Sådana saker klarar min gamla 50-talare av. Alltså inte lika kräsen.

Jag har varit sjuk så jag har inte kunnat delta i diskussionen. Det är svårt för mig att kunna uttrycka mig tillräckligt nyanserat i skrift. Det är lättare att det missuppfattas och blir syftningsfel än under en dialog. Allt i livet är och blir utifrån vilka ögon du själv väljer att betrakta det med.

Jag skrev:
Men då kan den inte med andra ord. De har inte en tillverkning som klarar sick-sack utan att kantendrar ihop sig.

För jag anser nog att en symaskin ska klara det eftersom
det är en söm som används mest. Om du inte har en overlockmaskin,
vilket de flesta inte har så sick-sackar du alla delar var för sig innan du syr ihop dem.

Vad synd efter som det är en svensk maskin.

Med detta menar jag att jag hellre hellre ser att det inte är nödvändigt att behöva göra det. Självklart vill jag att vi i Sveriga ska tillverka och sälja världens bästa maskin. Som är smartast och bäst på alla sätt och vis. Det gynnar vårt land.

Kategorisk = Bestämd, ovillkorlig. Ja, det är jag. Jag är ingen ”veligpotta” sedan så har jag
inget alternativ eftersom jag är handikappad och inte kan utföra alla moment och de flesta med mycket stor möda. För varje moment som tillkommer för mig, kostar det x mängd i tid, kraft och energi. Min dagliga dos av kraft och energi är mycket begränsad och jag måste använda så lite som möjligt vid varje tillfälle så att den räcker så länge som möjligt. Mitt liv består av ständiga val och prioriteringar. Även om jag hade varit frisk så hade jag ansett att varje moment som jag kan utföra utan någon form av extra ingrepp är bättre. Det definierar jag som användarvänlighet.

Jag har inte sagt att något eller några symaskinsmärken är dåliga. Jag har däremot frågat om
hennes exemplar av Husqvarna Viking är ett måndagsex. Jag utgår ifrån att ni är införstådda med
att det gäller just denna enstaka maskin, inte alla Husqvarna symaskiner.

Jag har fått svar om att så är inte fallet. Hon måste montera och använda en annan pressarfot
som heter J. Vidare så har jag uppfattat att det är fler modeller än Viking som erfordrar pressarfotsbyte för en slät sick-sacksöm.

Min andra frågeställning var generell och avsåg alla märken alla modeller. Ville få en uppfattning
om hur det ser ut generellt på symaskinsmarknaden.

Det har sedan kommit flera inlägg där det framgår att de kan göra det, både Husqvarna, Brother och
Pfaff minns inte om de var någon fler. Men det har också kommit inlägg om att de inte kan det.

Vidare berättade jag om när jag lagade min mans bälte och på vilka urvalskriterier, informationsgrund som jag köpte min Bernina 1230. Jag tycker att det är roligt att höra varför vi väljer att köpa den
symaskin som vi köper. Jag är så glad och tacksam över denna gamla maskin som jag jagade i 3 år för att få tag i att köpa.

Alla inköp som vi var och en gör, är individuella utifrån varje persons behov, ekonomi och krav. Ibland måste vi avstå från vissa finesser för att få dem vi absolut vill ha eller har råd att ha. I min berättelse talade jag bara om Berninor. Den som var uppmärksam kunde t ex utläsa att de nya Bernina symaskiner inte har lika starka motorer som 1130 och 1230.

Inte för en sekund har jag påstått att alla textillärare tycker att alla maskiner utom Bernina är skit.
Inte heller har jag för en sekund påstått att en Bernina symaskin är den absolut bästa symaskinen.

Jag har bara gammelmaskiner och har uttalat mig utifrån hur de fungerar och utifrån de nya jag som jag har sytt på.

Det är omöjligt att jämföra en mekanisk maskin mot en datoriserad symaskin. Det är som att jämföra äpplen och päron. Jag uppfattar inte heller att någon har haft för avsikt att göra det. I materialvalet vid maskintillverkningen av mekaniska delar är det möjligt.

En liknelse:
Om vi tar ett järnspett. Det är ett stycke helgjutet järn. Det är inte så mycket som kan gå sönder på den. Vi tar och uppfinner olika funktioner som vi monterar på detta järnspett så att vi får en större kundnytta. I samma stund som vi gör det så ökar även risken för att något kan gå sönder.

Vi lever i en konkurrensutsatt värld. Där globaliseringen bidragit till att vi kan handla fort och lätt
från världens alla hörn. Produktutvecklingen går med raketfart. Idag tillverkas inte hela symaskinen
i en och samma fabrik, de olika komponenterna och delarna köps in färdiga från olika företag, vissa läggs ut på legotillverkning och vissa delar tillverkas i fabriken. Pris- och funktionskonkurrensen är stor. En sjunkande användning av symaskiner har gjort att marknaden krympt under många år (jag hoppas och tror att den är nog på väg att vända), ingen syr och lagar kläder, gardiner m m. Kläder har blivit så billiga. Många köper en ny byxa istället för att byta dragkedja. Detta har gjort att symaskinstillverkarna sökt och utvecklat symaskiner, hittat på nya maskiner, maskiner som kan mera för att locka nya användare. Samtidigt som prisbilden på vissa produkter ”legat” still. Produkten blir högteknisk, lättare och de mekaniska delarna färre vilket gör kundnyttan blir större men hållbarheten lägre. Dagens vitvaror har en hållbarhet på max 10 år idag. Vår kyl och frys här hemma är 34 år. Det finns inget intresse idag att tillverka produkter som håller i 34 år. Vinstkraven i företagen påverkar också produkterna.

Visst håller jag med Ichigo att de mekaniska maskinerna håller längre. 1856 kom de första symaskinerna för hemmabruk, konstruerad av Isaac Merrit Singer. Än snurrar Trampmaskinerna och fungerar minst 110 år senare. Sedan hoppas och tror jag det finns elektriska mekaniska symaskiner som kommer att hålla och fungera i hundratio år, precis som trampmaskinerna. (min Singer är 60 år och funkar). Det tror jag tyvärr blir svårt för de datoriserade maskinerna.

Avslutningsvis. Vem som är kategorisk eller inte? Är det någon som bytt uppfattning? Vi är alla olika och har olika behov, har olika referensramar utifrån den livserfarenhet som vi har. Det som är rätt för mig behöver inte vara det för dig, men vi måste respektera varandra och våra olikheter. Jag upplever inte att jag har fört någon sandlådejämförelse och jag vill att ni ska veta att det absolut inte har varit min avsikt att göra det.
Länge leve mångfalden.

Jämförelsen med spettet var intressant. Det är ju sant, ju mer man lägger till högre risk blir det för att det ska gå sönder, och också jobbigare att laga.

Alla har förstås olika önskemål när de vill köpa symaskin. Men nej jag tror inte att dagens symaskiner kommer hålla lika länge med motsvarande användning. Men om man är medveten om det (att det går sönder lättare, att det kan bli svårt att få tag på delar, att det är dyrare att laga) så är det ju ingen hinder att köpa en elektronisk symaskin.

De flesta förstår nog att köpa den symaskin som passar en. Men jag blir ledsen när någon säger att de har en gammal trött symaskin från 50-talet och vill köpa någon ny istället för 2000 kr. eller att säljaren prackar på en ny istället.
När det egentligen är så att den gamla trötta bara blivit ledsen över att inte ha fått olja och skötsel på decennier. Med lite kärlek och omvårdnad kan man istället ge livet åter till den gamla trötta och man har en maskin som duger bättre än den nya.

Ja, jag instämmer med Ichigo. Vad klok du är :)

Olja och lite kärlek.

Ingen maskin som jag har sytt på har slagit mina symaskiner, Singer 312K, Bernina 830, 930 och 1230 i raksöm och sick-sack.
De är starka och tåliga. Remmar m m som behöver bytas kan du i regel även få tag i genom företag som säljer elmotorer.

Du får så mycket symaskin för 2000 kr om du köper en äldre begagnad symaskin i jämförelse med en ny sy maskin för samma belopp.

Då talas det så mycket om att de är tunga. Ja, tack säger jag.
De står så stadigt då. Arbetade och vackra i designen är det också.

Nu ska jag ta och testa hur många lager av lakansväv som min
symaskin kan sy igenom. :D

Är det någon som vågar gissa?

Berätta! :)