Dyslexi.
 

Min mellanson som är 15 har nu fått veta att han har dyslexi.jag blev först jättelessen för jag såg bara alla svårigheter han kommer att få i gymnasiet. Klarar han att komma in på det program han vill? hans önskedröm är att bli snickare och han visar redan nu stora talanger för det.
Jag vet att det finns speciella rättstavningsprogram till datan å så, men min fråga är nu: finns det andra hjälpmedel som är att rekommendera ? Nån hade hört nåt om en blå linjal?? Att lägga i boken vid läsning.
Kan nån hjälpa mig med tips och råd gällande detta?

För det första handlar dyslexi inte bara om att stava fel. Googla på dyslexi så kan du lära dig allt om det.

När det gäller hjälpmedel så finns det goda resurser i skolan, och information om hjälpmedel hittar du också om du googlar.

Det finns ganska mycket att läsa på nätet om dyslexi.
Bara att söka på google.
Har själv letat information eftersom min dotter utreddes för dyslexi. Nu visade det sig att hon inte var dyslektiker men förmodligen har hon något annat handikapp. Jag vet att det rör sig mycket i huvudet hos en som mamma när ens barn går igenom utredningen och sedan får svaret. Jag blev också ledsen från början men sen tänkte jag att vad det än är för svårighet mitt barn har så är det alltid bättre att veta för då kan barnet få (förhoppningsvis) den hjälp det behöver. I min kommun har de ett speciellt datortek med olika program för bland andra dyslektiker. Har man diagnosen dyslektiker så kan man få t.ex muntliga prov istället för skriftliga. Man kan även få kurslitteratur inläst på cd eller mp3.
Så ta kontakt med resurscentrum i din kommun och även skolan. Logopeden som gjort utredningen borde också kunna hjälpa till att tipsa om hjälpmedel.

Hoppas att det går bra för din son. Han kan säkerligen nå sin dröm att bli snickare eftersom han har talang för det.

Flia: jag är medveten om att Google finns å jag har åxå använt mig av det och jag är åxå medveten om att det inte bara handlar om stavning. Jag tillhör dom som läser in mig väldigt mycket på ett ämne som dyker upp och jag inte är insatt i.
Men att få höra om andras erfarenheter, ja det är ju bättre än Goggle. Tycker jag. Som vuxen kanske man har egna knep när det gäller vissa saker.
Skolan ställer åxå upp så det är jag medveten om.
Ingen som hört nåt om en blå linjal ??? Att den skulle vara just blå var tydligen grejen.

JAg är nog ute på lite tunn is här, eftersom jag inte har några direkta erfarenheter om det här själv. Men något kan jag ändå nämna om det här med färger. Min moster som är förskollärare har en del extra-utbildning om läs- och skrivsvårigheter och jag vet att hon nämnt att en del barn med sådana problem har lättare att läsa text på färgat papper, vet dock inte om någon färg var bättre eller sämre eller om det kanske är individuellt. Hon använde färgade plastfickor som hon la pappren i åt de barnen.

Och jag vet en kursare som har dyslexi som använder pennor i olika färger för att han tycker att det är lättare att läsa då.

En annan bekant som har dyslexi tycker att det är mycket lättare att läsa texter uppochner. Han är även väldigt bra på att hitta alternativa sätt att lära sig, ramsor, bilder osv.

Jag förstår verkligen att det känns tufft att din son fått den här diagnosen. Men jag tänker också att problemen har han ju haft hela tiden, diagnosen ändrar ju inte vad han kan eller inte kan göra. Nu när han har en diagnos är det förhoppningvis enklare att få stöd och att hitta metoder som underlättar hans lärande när ni vet mer konkret vad det är för problem han har och vilka behov det innebär. Jag tror säkert att han kommer att kunna bli en bra snickare, det är ju dessutom en mer praktiskt inriktad utbildning där han får jobba mer med händerna vilket säkert kan fungera bättre för honom än om han velat läsa ekonomi, teknik eller något liknande som är mer teoretiskt inriktat.

Hoppas att det kan vara till någon hjälp!

/Ilsefin

Det finns någonting som heter läslinjal. Den gör att man inte ser mer än ett eller ett par ord i taget och detta kan göra att det blir lättare att koncentrera sig på texten och läsningen.Alltså mindre som stör. Om det är lösningen för din son eller inte, vet inte jag, men jag har haft elever som känt sig hjälpta av detta.Den är inte speciellt dyr och du borde kunna få skolan att köpa in en sådan. Prata med specialläraren på skolan. Om han har problem med att skriva kan det också vara en hjälp att ha en egen dator för längre skrivuppgifter. Jag hoppas att allt ska gå bra för din son och att han får möjlighet att komma in på den utbildning som han önskar. Lycka till :)

Tack!!! Det där med färger låter ju jätteintresant!! Det måste jag verkligen kolla upp mer om, även den där speciella linjalen.
Jag har ju misstänkt att det har varit dyslexi länge och skolan kommer att ställa upp på allt, det vet jag.
Har åxå fått tips om att göra en synundersökning, så det ska han göra nu till veckan.

Hej!

Jag är f.d. dyslexiker om man kan säga, men har problem grammatiker fortfarande som ni kan se/upptäcka säkert.

Det är olika från person till person, så därför det beror på vad denna personen har behov av hjälpmedel, som ni andra tog upp olika hjälpmedel, bl.a. pennor, läslinjal etc.

Mitt fall var att jag hade gravt problem med att skriva bokstavningar. T.ex att tykker o sånt, jag fick träna på att memorera ck, inte kk, för det inte finns svenska ord "kk".(ibland en k bara "att tyka") Det krävs mkt knip o genväg om olika tips.
O fick glasögon förbättrades läsning då. Jämt och ständigt att skriva skriva skriva skriva som fan. Bl.a. små meddelande på bordet. Belöningssystem oxå... Jag fick öva skriva rätt bokstavningar på meddelande som jag lämnade till föräldrar, t.ex. "Hej! Jag kommer hem kl 21. Jag är med Andreas och Kalle i stan, med vänliga hälsningar Anders" Om det rätt bokstavningar o grammatik under hela veckan, så fick jag 100 kr varje söndag som fickpengar. Om jag misslyckade nåt så det blev inget. Det var hårt jobb som fan. Mina föräldrar var stränga men inte elaka, utan uppfostrande o krav på. 100 kr på den tiden var otroligt mycket pengar, för ca 20 år sen. :D

Jo...
De krävde mig att leta efter ord i svenska ordbok om det känns fel med ord eller dylikt, så måste jag bläddra svenska ordbok. måste gjort det innan jag lämnade meddelande till föräldrar. Svenska ordböckerna stod i köket, mitt rum, tv-rummet, bibblan/salongen och hallen.

Men jag undrar vilka problem med din son. Är det som blindord, hoppa över ord i meningar, svårt med att skriva? Berätta mer så kan jag föreställa in situationer som jag träffade många personer med dyslexi-problem. Så kan jag ge tips mer

Ibland kan inlärning ske bättre med bilder och musik. Att rita upp det man ska komma ihåg i pratbubblor eller liknande länkade till varandra. Kommer inte ihåg nu vad det heter för demensen slog till här :)
Att sjunga in det man ska komma ihåg är också bra... en liten truddeluttsnutt så sitter det bättre. Men han har ju tur att välja ett yrke där dyslexi inte är så stort problem. Värre vore dyskalkyli i den branschen. Lycka till!

När det gäller färger så är det så att vissa med dyslexi har visat sig kunna läsa/stava i första hand, bättre om man lägger just en blå plastficka över texten, för en del är det rött, gult osv osv.

Försök att inte oroa dig (jag vet- det är svårt!!)för mycket utan se till att skolan hjälper dig med att visa vad som finns, speciallärare brukar veta mycket, är du inte nöjd har jag för mig att det finns ett dyslexicenter som man kan vända sig till för att få veta mer om vad för hjälpmedel som finns och vad man kan göra som förälder och vad lärarna/skolan kan göra.

Som sagt, om han nu vill blir snickare så hade det nog varit snäppet värre med dyskalkyli!

Lycka till!

Dyslexi är inte något enhetligt, det visar sig på olika sätt hos olika personer och har olika orsaker. Man kan väl säga att det är ett samlingsbegrepp för en hel massa olika problem som rör att använda skriftspråk.
Vissa typer sägs bero på omognad i någon del av hjärnan och växer bort medan andra har man kvar och slåss med hela livet. Tuvärr finns ingen enkel patentmedicin för det, typ en blå linjal - om man har uteslutit rent fysiska problem som att man inte ser tydligt o.s.v. är det bara att KÄMPA, KÄMPA, KÄMPA som gäller, att hitta metoder att gå runt problemen.

Dyslexi visar sig på olika sätt.
1 Det folk har lättast att förstå/överse med är att man stavar fel. Visserligen blir man ofta klassad som halvidiot när man stavar fel men folk kan förstå det. Det bli mycket jobbigt för självförtroendet, man behöver gärna någon när man är ung som hjälper en att inte deppa ihop. Rättstavningsprogram på datorn är bra, men man blir rätt lat av att använda dem eftersom man inte behöver komma ihåg stavningen, bara välja i listan. De fungerar dock bara om man stavar fel på rätt sätt, d.v.s. man måste hålla sig till de stavningsregler som finns, annars får man inte rätt ord som förslag att ändra till. Att lära sig alla rättstavningsregler man kan hitta underlättar, alla de där gamla reglerna som inte lärs ut i skolorna så ofta. Att man bara dubbeltecknar efter betonad stavelse o.dyl. Svenska rättstavningsregler är ganska lätta att hitta, det är mycket svårare att hitta för andra språk.

2 Det är vanligt att man läser fel. Detta innebär att man kan få ut helt annat innehåll i en text än vad det står där igentligen. Detta är ett mycket större problem som man måste hitta på egna lösningar för. Jag brukar läsa viktiga texter 3 gånger, lyckas jag få ut samma innehåll alla tre gångerna är det ganska sannorlikt att det blev rätt. Högläsning i skolan var en mardröm för mig - och som roliga timmen för mina klasskamrater. Men man behöver inte läsa högt, man kan återberätta texten som står där i stället. Denna del av dyslexi har omgivningen väldigt liten förståelse för.

3 Sen brukar man få lite andra fenomen med på köpet. Ha svårt att skilja på imorgon och igår, svårt att minnas platser, siffror, ansikten, bilder. Att det tar lång tid att läsa. Att man vänder på siffror och bokstäver, upp och ned eller spegelvänt. Dåligt självtroende.

4 Personer med dyslexi lär sig ofta kämpa på ett bra sätt. Skaffar sig en bra studieteknik. Kan ofta arbeta både med höger och vänster hand, upp och ned och spegelvänt också om det behövs. Är kreativa och tänker mer flexibelt än andra. Brukar anpassa sig till nya sittuationer och se nya möjligheter. Är inte alls lika beroende av att allt skall gå i samma hjulspår varje dag, snarare trivs de bäst om det saknas hjulspår. Det finns en teori om att personligheten Dyslexi har utvecklats genom årtusendena för att det behövs någon som kan ta itu med livet även efter t.ex. en naturkatastrof, i lägen där allt plötsigt ser annorlunda ut. Att Dyslexipersoner har en personlighet som behövdes för att få männskligheten att komma dit den är idag. Att vi sedan fick problem med bokstäver spelar kanske inte så stor roll.

5 Din son kan göra precis vad han vill, Dyslexin hindrar inte. Dyslexi påverkar inte hur smart man är, det finns många extremt begåvade peroner som har dyslexi. Det kanske tar lite längre tid bara och han måste kanske hitta en annan väg ibland. Det finns påfallande många kännda personer med dyslexi, Einstein, Kamprad som grunadade IKEA och Kungen bara för att nämna några.

Oturligt nog ställer inte skolorna upp med speciellt mycket stöd. Klarar man G i betyg får man idag så gott som inget stöd alls. När jag gick i skolan fick vi hur mycket stödundervisning som helst bara man hade ett intyg oavsett betyg, det är synd att det inte är så längre. Läser man på högskola eller universitet kan man ansöka om att få förlängd tid på tentor i alla fall.

Rysligt långt svar men det finns så mycket att säga i detta ämne och det är så bedrövligt om en ung person känner det som en dödsdom att ha problem med att läsa och skriva. Man kommer runt det och med tiden kommer man på knep och märkligt nog det finns fördelar också! Det är bra om du sätter dig in vilka problem din son har, lite stöd och försåelse kan göra mycket.

Dyslexi är ett mycket vanligt problem men det pratas inte så mycket om det.

Glömde en sak som gör mig så arg.
Varför utreder man dyslexi när man är 15!!!!

Problemen har man redan när man börjar lära sig bokstäver, runt 5 årsåldern. Sen låter man barnet själv stångas med problemen i 10 år helt utan stöd innan man gör en diagnos och eventuellt erbjuder hjälp. Är det riktigt mänskligt. Då har man redan gått in i väggen, gråtit på nätterna och förbannat allt och alla. Varit säker på att man är lika dum som omgivningen säger. Dessutom är det då redan försent att ta till endel trix och knep.

Min dotter blev 17 år gammal utredd och diagnostiserad med dyslexi, att den inte upptäcktes tidigare var att hon lyckade lära sig ändå tack vare att hon sjunger och har en enastående förmåga att lära sig genom att höra in kunskapen.

Hon fick via sin barnförsäkring (Folksam) 7500 kr till en laptop (bärbar dator) samt att barn och ungdomsnämnden i vår kommun står för särskilda program som behöver användas.

Gördis

Tack alla för all denna info!!! Hans svårigheter är främst stavningen. Matten är åxå otroligt svår. Det är väl främst det som gör mig orolig om han ska bli snickare. Men det finns säkert hjälpmedel för det åxå.Han har bra läsförståelse men det kan gå för fort och då blir det ju fel. När Henric var 2 så blev han allvarligt sjuk och höll på att lämna. Då slutade han att prata. Sen var det språkförskola och vi använde tecken som stöd till pratet. Jag vet inte om detta kan ha inverkat. Sen har han haft sån otur med lärare. En ny lärare - detta ska vi ta itu med jajamensan.
Hoppsan den läraren blev gravid och genast en ny med energi. Jaha då skulle det bli omorganisationer i skolan och ny lärare.
Nånstans på vägen tog min ork slut. Inte riktigt lik mig, jag tillhör dom som kan kämpa som en tok för nåt jag tror på.
Nu i åttonde klass har han en mentor som är guld. Jag har hotat rektorn med att spika fast mig på skolgården om det ska flyttas om i lärarkåren igen.
Han är otroligt duktig på att skriva berättelser. Å det är nåt som jag verkligen uppmuntrar.Han håller just nu på med en deckare så jag ska verkligen kolla upp det där med ev bidrag till egen dator, så han slipper slåss med lillebror varje gång det ska skrivas.
Alla era synpunkter och inlägg är mycket välkommna och jag tackar för allt ert stöd.

Låter som sonen har en talang att uppmuntra. Att skriva! Så behöver man inte så mycket matte för att snickra. Man kan ju bli konstnär inom snickeri och tälja saker. Det finns nog hopp i slutändan.

Åååå, jag bara måste säga hur varm jag blev i hjärtat när jag läste andra meningen här ovanför. Jag vet inget om dyslexi (såvida det inte är det som är mitt problem med huvudräkning och att hålla siffror i minnet) men just det du skriver...att du uppmuntrar!
Kan inte tänka mig något bättre stöd för din son än att just du som förälder uppmuntrar och tror på honom, fokuserar och berömmer honom för det han är bra på.

Jag kan bara tänka mig att det är lätt att fixera sig vid problemen och ibland glömma bort det som man är bra på och nära det någon har fallenhet för. När vi människor tvivlar på oss själva och självförtroendet sjunker brukar vi behöva höra från andra att vi är duktiga.
På något sätt kommer ni att klara det här alldeles utmärkt tillsammans!

Underbart att höra att det finns komuner som ger eleverna hjälp och stöd!

Ploppan: Det kanske är min dröm om att bli journalist som gör att jag är så glad över att han skriver...;) jag brukar säga till honom att om det skiter sig med snickeriet, så kanske han kan bli författare.

Tro på framtiden

Jag är andra generationen som hade problem med att läsa och stava.
Min mamma hade samma problem men hon lyckades bli hushåls o textillärare.
Tog sin examen 1930-talet.
Jag har fixade en högskoleexamen på senare dar. Två av mina barn
fick samma problem, den ena är mark och anläggare, tjänstgör för närvarande som KOFOR soldat internationellt. Min dotter har vid 30 års-ålder börjat läsa på högskolan till förskolärare. Hon har fått många
hjälpmedel, skrivprogram till datorn, inlästa böcker, hjälp med anteckningar - via högskolan.

Det är ingen dans på rosor - du som förälder får lägga ner tid - tror på framtiden, tro på din son - ni kommer att fixa det.

Det finns hjälp, skolan ska tillsammans med er göra en handlingsplan.
Hör gärna av dig om jag kan var till stöd
Hälsningar Myrra

Envishet och en hel del jävlaannama så kommer man långt.

Har en mildare grad av dyxlesi (min mamma har högre grad) och nummera märks det i princip bara när jag är trött och när jag ska skriva på engelska.

Fick faktiskt lite hjälp under lågstadiet och bl a så fick jag läsa upp och ner vilket jag tyckte hjälpte. Sen läste jag massor av en och samma sorts böker, typ Kitty och Vi fem, vilket jag också tror hjälpte mig.

Under gymnasiet så gick inte svenska så himla bra och jag hade först en väldigt oförstående lärare. Sen blev jag p g a sjukdom tvungen att gå om ett år och det var riktigt bra. Dels så hjälpte pausen från skolan dels så fick jag en ny svensklärare som förstod att jag hade dyxlesi.

Kan numera skriva MFA på visitkorten (Master of Fine Art) ;). Högskolan gick förvånadsvärt smidigt, men tillägas kan ju att jag gick en kreativ utbildning så det var ju inte samma typ av råläsning som på vissa andra högskolor, mer fokus på kreativitet och problemlösning. Fast viss var det mycket läsa och skriva även där och det gick bra.

När jag idag ska ta till mig svårare texter med massa nya konstiga ord som ser lika ut så brukar jag först läsa igenom en gång, ta en paus och läsa en gång till och ibland även lite högt för mig själv då går det mesta.

Så helt klart finns det hopp, och jag tror han mycket väl kan bli snickare!

Tänk va härligt det är att jag får så mycket stöd av er alla.
Tack så mycket ni alla som bryr er och vill hjälpa!!!!

Den gör att man inte ser mer än ett eller ett par ord i taget och detta kan göra att det blir lättare att koncentrera sig på texten och läsningen.Alltså mindre som stör. Om det är lösningen för din son eller inte, vet inte jag, men jag har haft elever som känt sig hjälpta av detta.

Jag är också drabbad, hade ett hälvete i 1-7 klass. men sen så har jag klart mig bättre till och med läst på högskola utan problem. Men vist blir det fel i stavningen ofta och jag läser en del men ibland förstår jag inte vad där står gäller särdkilt annonser. Men det går att leva med. Har 2 pojkar och en av dom är också ordblind.
//WOWA

Min yngsta son, nu 15 år, har dyslexi i kombination med ADHD.
Vi har haft tur har vi förstått när vi pratat med andra föräldrar och barn.
Vi fick diagnosen på sommarlovet mellan första och andraklass. Året efter vi fått ADHD-diagnosen. Sonen hade inte lärt sig läsa eller skriva speciellt mkt det första året.
Hans lärare följde med oss till "vår" logoped och fick lite tips och ideér. Vilka hon sedan använde och på två veckor under hösten knäckte sonen läskoden. vilket vi firade med tårta:p.

Vi har kämpat på genom åren, stavat, läst och ljudat. Det som varit jobbigast är nog engelskan, det är ganska ljudstridigt språk. Det har gått över nu, han är en dataspelande kille, så han både pratar och skriver kanonbra på engelska.

Jag förstår om man känner sig ledsen när man just fått diagnosen. Och det är lite sorg över att man inte får ha ett "vanligt" barn, men det finns inga vanliga barn:). Alla barn och vuxna är olika och har olika förutsättningar och kompetenser.

Ju fortare man kan använda diagnosen som nyckel, ju fortare kan man börja låsa upp låsen och kommer vidare och får en större förståelse för varför vissa saker händer eller inte händer.
Att kunna acceptera och se möjligheterna är det viktigaste.
Och sök kunskap och prata med andra i samma situation.

// Nanette

Angående dyslexi så läste jag en artikel att husdjur kan vara till hjälp för dom är inte fördomsfulla och barnet känner sig tryggt. Har ni hund eller katt så låt barnet läsa högr för husdjuret.

Det är inte klokt vad man lär sig saker på sysidan. Inte bara var man hittar ett speciellt garn eller mönster,hur man gör om undertråden trasslar sig eller var man hittar den billigaste symaskinen.Nu har jag nu lärt mig massor om dyslexi. TACK alla!

Ang bidrag från försäkringsbolaget till bärbar dator: Nä inte från Trygg Hansa inte.
Ang synundersökningen: Jo visst behöver han ha glasögon när han ska läsa aller jobba vid datorn.Det ska bli spännande att se hur det hjälper, vi ska hämta dom nästa vecka.
Ang husdjur. Det har vi ett helt gäng. Jag ska föreslå att han går ut och läser för hönsen ;)
Ang dataspel på engelska. Det är ju jättebra för alla barn. Visst inte dom allra blodigaste, men dom lär sig ju engelska på att fiffigt sätt, tycker i alla fall jag.

Ha det gott alla dyslexikompisar. Ni har fått mig att förstå att det går att övervinna!!!

Jag förstår om man känner sig ledsen när man just fått diagnosen. Och det är lite sorg över att man inte får ha ett "vanligt" barn, men det finns inga vanliga barn:). Alla barn och vuxna är olika och har olika förutsättningar och kompetenser.(citerat från tidigare inlägg )


Detta tycker jag är viktigt!!Att det finns inga vanliga barn , eller vuxna. Vi har alla egenheter och egenskaper som gör oss unika.Det får vi inte glömma.

Att läsa för husdjuren eller småsyskon kanske kan fungera men min erfarenhet är att läsningen kommer igång bättre om man får texter man tycker är riktigt spännande. Risken är väldigt stor att man får böcker som är lättlästa = helt ointresanta. En riktigt intresant text som det verkligen är värt att bryta sig igenom, ja då kan man läsa nästan vad som helst. Men det gäller att hitta dessa tester och servera dem på ett bra sätt. Texterna i spel är faktiskt helt perfekta, man kan inte fortsätta spela om man inte anstränger sig och läser.

"Glömma" en bok eller tidning på toa kan också vara en bra idé, illustrerad vetenskap eller dyligt där man får reda på mycket per läst bokstav.

Mina föräldrar försökte få mig att läsa genom att betala per sida, de köpte en bok om katter med två mycket korta meningar per sida. (Jag älskade katter över allt annat). Jag skulle få 1 kr per läst sida, de behövde inte betala mycket, det gick bara inte. Detta var 1962 ungefär, så 1 kr var väldigt mycket. Jag ryser fortfarande när jag ser den där boken. Sedan lyckades någon lura mig att bläddra på måfå i Svensk uppslagsbok, i början tittade jag bara på bilderna men rätt snart hittade jag bilder jag ville få veta var det var. Då plötsligt var jag tvungen att stånga mig igenom texten bara för att få reda på vad det var. På så vis lärde jag mig brickvävning men boken om katterna kom jag aldrig igenom.

/Louise