Irriterande billigt på hemmagjort.se
 

På nämnda hemsida så kan man som bekant annonsera ut sina alster. Jag satt och kollade hur mycket folk begär för sina stickade alster och blir rent förfärad! Ett exempel: en mönsterstickad tröja i ull, stl M för 500 kronor! Jag tycker att jag är billig som tar 200 kronor för ett par mönsterstickade knästrumpor av acrylgarn i stl 38/39...är jag "ute och cyklar" eller???

Det kan bero på att det har varit svårsålt på den sidan, en del har sänkt sina priser rejält har jag sett.

Personligen tycker jag att prissättningen ska vara upp till var och en. Det är inte riktigt riktigt snällt att tycka att folk värderar sin tid varken för högt eller för lågt, på något sätt...
Man handarbete och hantverk över lag är svårsålt.

Jag håller med Lillith. Det är ju upp till var o en att sätta sina priser.

Vissa vill ha betalt för tiden som man lägger ner på sitt alster medans andra tycker att det räcker med materialkostnaderna för deras "hobby".
Sen beror ju även prissättningen av vad det har kostat i material. Om jag får tag på något billigt material så inte tar jag betalt för den färdiga varan som om jag hade köpt materialet dyrt. Därför kan ju priset på samma vara bli olika mycket.
Man kan ju ha handarbeter som terapi o då bara var glad att man kan sälja saker man gör o få in pengar till mytt material.
Det är upp till var o en.
Man får ju kolla marknaden för sin produkt o jämföra o sätta priserna lite utifrån det också.

Borde väl inte ge mig in i denna debatt men kan inte låta bli.
Kan förstå tanken att jag säljer för att få ihop till material som går åt.
Då kan man ju vara riktigt billig.
Fast samtidigt förstör man lite för dem som
försöker leva på sömnad.
Som måste betala moms och skatt.

Ta betalt tjejer, nervärdera inte ert arbete!!
/Bibbi

Håller med om att man inte ska vara rädd att ta betalt för sitt arbete och sin tid!! Verkligen!

Tänk bara hur lång tid det tar att stick t.ex. en tröja. Vilken timersättning tror ni att t.ex. en mekaniker skulle ha fått för samma tid/arbete?
Verkligen mycket mer än man får för att sy...

Men å andra sidan håller jag med om att man måste få bestämma sina egna priser. Det är väl det som är charmen med hemmagjort.se, att det faktiskt är hemmagjorda saker man köper där..
Alltså, jag förstår ju precis att det inte är så kul för dom som försöker försörja sig på sömnad och handarbete att priserna sänks p.g.a. av sånhär konkurrans. Men å adnra sidan, hemmagjort.se är väl mer gjort för folk som hobbysyr/-stickar etc. än såna som ska livnära sig på sitt handarbete?

Och så är det väl tyvärr så, att om priserna för hemmagjorda saker blir för höga så finns risken att folk inte vill köpa dom via nätet. Det kan ju avra väldigt svårt att t.ex. returnera en vara som det var dålig kvalitet på. Köper du från ett företag el. liknande har du ofta ett rätt bra hum om kvaliteten på arbetet innan du får det, + att du har en större möjlighet och det kanske är lättare att kunna ångra köpet eller få en defekt vara utbytt.

Tror samtidigt att det kunde avskräcka folk om man försökte med typ nån slags standardpriser där etc. "Är min sak verkligen värd så mycket? Tror inte det..." och så struntar man i det istället.

Min gissning är att först kommer den allmänna prisnivån att sjunka p.g.a. konkurransen etc. men den kommer säkert att stiga sakata mak vartefter folk börjar våga ta mer betalt för arbetet (när man har andras prissättning och alster att jämföra med) och sånahär sidor blir mer allmänt kända/mer använda...

kanske lite off the record
 

Över huvudtaget är väl hantverk undervärderat. Men det kanske är Jantelagen som spökar. Den som värderar sitt arbete och tar betalt därefter kan sträcka på sig. Kan tänka mig att vi är ganska få som står och sträcker på oss :D

Skämt åsido så undrar jag ibland varför en etikett av känt märke ökar priset på plagget med flera hundra %. Det är dessutom massproducerat i fabrik. Spottas ut på no time! Så sitter vi och sliter i timmar och har inte vett att ta betalt.

Tror detdär med märke är nånting av en status-grej. Är ett skilt märke trendigt/modernt/dyrt så är det ju lite status att äga ett plagg eller en sak av det märket. Därför är man villigare att betala mera för märkesprylar.

Men jag tror också att det till en del beror på att med välbekanta märken så vet du helt enkelt vad du får. Man vet vilken slags kvalitet det är på sakerna, eller vilken kvalitet det är väntat att de ska hålla. Svårt att veta vad man ska förvänta sig av hemmagjorda produkter, är sömmerksan, oerfaren, slarvig, jätteduktig..?
Och är det problem med t.ex. brister i varan är det kanske lättare att kunna byta eller att få kompensationer från större företag än från en försäljare på ett torg eller via internet.

Sen så tror jag att det också till stor del beror på att man helt enkelt förknippar dyrare pris med bättre kvalitet. Man tar ju för givet att man får det man betalar för. Därför köper folk hellre dyra märkesprodukter, fabrisktillverkade i en (slav...)fabrik i Asien, än en högkvalitativ, handgjord produkt tillverkad i det egna hemlandet som är billigare. Man tror att dyrt = bra.


Så min teori är helt enkelt följande:

Dyrt märke = status, trygghet och hög kvalitet

Självklart så är det upp till var och en att själv bestämma sina priser! Det är ju att folk undervärderar sitt eget arbete som jag irriterar mig så över!
Även om jag har handarbetet "bara" som en hobby så vill jag gärna ha en liten slant för mitt arbete. Bara såpass att jag kan förgylla åtminstone söndagsmiddagen en aning...som sjukpensionär (ja så är det ju för ålderspensionärer också) är det ovanligt med en söndagsstek...

Har läst alla inlägg i detta forum.
Det är ju upp till var och en hur mycket man värderar sitt arbete. Många hobbyhantverkare har ju detta som en meningsfull sysselsättning. Tycker att det är bra om hobbyn betalar för sig själv.

Har själv hållit på i många år och sålt både som hobby och i butik. Min erfarenhet är att " KUNDER INTE FÖRSTÅR ATT VÄRDERA HANTVERK". Därför tycker de att det är dyrt. I dagens samhälle kan de ju köpa billigt på varuhus m.m.

Det är faktiskt svårt att sätta priser på sitt arbete. När du skall räkna ut ett pris, måste du först se vad den materiella kostnaden blir. Sedan skall du se plagget i helhet. Var det ett plagg som gick fort att göra eller var det ett plagg som var tidskrävande? Sen kan man fundera på vad det kommer att kosta.
Själv brukar jag kolla vad det kostar mig att sy. Sedan brukar jag jämföra med liknande plagg. Innan jag prissätter.

Idag är jag en sjukpensionär. Min glädja är att kunna arbeta med händerna. Kan jag sedan tjäna en liten slant, så visst är jag tacksam för det. Men det är ofta jag bara tar betalt för materialet. Är tacksam att kunna arbeta med mina händer.
Det viktigaste för mitt välbefinnande är att kunna försörja min hobby.

ALLA BORDE TÄNKA IGENOM VAD DE PYSSLAR MED OCH VAD DE VILL MED DET. De som har hantverk som sitt levebröd bör se sig om efter lämpligt försäljningsmetod. Trodde även hag att hemsidan alla pratar om var till för hobby-hantverkare. Men jag har kanske misstagit mig.

STÅ PÅ ER NI SOM HOBBYHANTVERKAR. VAR OCH EN VÄRDERAR SIG SJÄLV PÅ OLIKA SÄTT.

Tycker alltid att folk värderar saker för lågt.
Jag säljer ibland dockkläder och då kan jag ta 200-600 kr för ett plagg eller ett litet set med plagg. Vissa tycker att det är helt rimligt eller rent av billigt, medan andra bara gapar och förstår inte. Själv skulle jag föredra att kunna ta lite mer betalt, men måste hålla mig nere. Det gör att jag inte alltid kan sälja allt vad jag gör. Vissa saker motsvarar inte arbetstiden till priset folk vill betala, då blir det ingen försäljning. (t.ex. stickat i små maskor)

Jag har märkt tydligt att de som förstår min prissättning och betalar glatt är de som själva pysslar med handarbete. Och de som knorrar* brukar antingen vara jätteunga eller inte handarbetar och jämför då priser med massproducerade saker.

*De som emailar mig och tjatar om att de totalt älskar det jag gör och väl kan få köpa "den och den" och sen plötsligt blir tyst när jag säger priset. Jag antar att några här känner igen sig i det där. hahaha!

Ett vettigt alternativ
 

Besök signerat.se

Skönt att se att folk är modiga nog att ta betalt för det dom tillverkar.

Jag tycker det är skamligt att folk säjer sina saker så billigt som en del av det på hemmagjort.se, i längden förstör det för oss som försöker leva på att vara konsthantverkare.

Älskar man att sy och inte har något vinstintresse utan bara vill ha råd med materialet tycker jag man ska vända sig till röda korset och be om att få hjälpa till med babypaket.

Du får förlåta minx, men nu måste jag protestera. Jag älskar att arbeta med händerna så långt jag nu kan. Det har jag gjort i hela mitt liv.Nu är det dessutom värdefull arbetsträning för mina händer. MEN jag har inget intresse av att göra babypaket för att skänkas bort. Jag gör dom saker jag vill och säljer det jag kan. Jag har all tid i världen så den tar jag inte betalt för. Det enda jag vill är att få en liten slant till material så man kan få det att gå runt. Det är svårt att ta mycket betalt för då skulle ingen köpa, men jag skulle aldrig få för mig att skänka bort det jag gör såvida jag inte får en förfrågan att hjälpa till att göra något för insamling. Jag tycker inte du ska hacka på oss som har det som hobby. Om du tycker det blir svårt att sätta höga priser bland dom som inte vill gå så högt så får du hitta dom ställen som är till för dom som lever på det där du kan sätta högre priser. DET ÄR INTE SKAMLIGT ATT SÄTTA DET PRIS MAN VILL! DET ÄR UPP TILL VAR OCH EN. Alla har vi olika orsaker till varför vi säljer och då även olika orsaker till det pris vi sätter!

Håller med många av insändarna. Här i landet har vi fri konkurans o det tycker jag är bra.

Vad jag inte kan förstå ibland är hur någon som tex sytt en tshirt av ett avklipp från Stoff o Stil som kostar 29,95 för 1½m kan sätta ett pris på tröjan för 195:-
På den tygbiten går det ut 2-3 tröjor o tiden att sy ihop en tröja med overlocken är inte lång...Sen kan dom ta samma pris för likadan tröja men som har ett tyg som kostar betydligt mer.
Så det kan bli fel åt bägge hållen. Själv så hobbysyr jag men priserna varierar. Det är så många olika faktorer som spelar in.

Sitter just nu o syr en tröja/jacka fodrad o är i valet o kvalet vad jag ska ta för den. Till saken hör att tyget har jag fått, en sån tröja/jacka med foder har jag aldrig sytt så det är lite små missar (dock så syns dom inte). Jag ser det som ett prov från min sida o sen att någon vill köpa den är ju skoj. Men jag känner att jag kan inte ta fullt betalt för den. (Vad nu det är) För mig har det varit "priceless" att få chansen att lära mig att sy en.
Så det där med prissättning är så olika.

Men det är ju som att gå till en riktig bra tex Herr Ekipering (Finns knappt kvar) eller att gå till H&M. Det är ju väldig skillnad på varorna fast att det är nästan samma sak, å priserna är ju också väldigt olika.
Nu menar jag inte att alla dom som har hantverket som hobby gör sämre än dom som lever på det. Där finns ju också väldiga olikheter.
Men oftast är det ju så att du får vad du betalar för.
Får jag inte sålt saker jag gör med min prissättning så får jag ju kanske sälja för att få sålt det. Jag kan ju inte sitta kvar med allting jag gör själv o förr eller senare så är släkten mättad...:-)
Detta är en diskusion som kan pågå i det oändliga men nån gemensam lösning finns inte.
Alla sätter sitt eget pris efter vad man tycker.

Ps jag säljer inte alla mina saker "billigt" utan tar betalt också. Sneglar ju på andra som också säljer för att ha nt att jämföra med..

Jag har en väninna som sa till mig en gång "Problemer med oss kvinnor är att vi inte vet att ta betalt för det vi gör, tänk på att män fakturerar 17 kronor i minuten, räkna därefter vad du har för timpenning".

Jag tycker hennes ord är kloka, det är inte meningen att vi som sitter hemma och pysslar ska tävla med barnarbetarna i Asien, vill man köpa barnkläder för femtio kronor plagget så kan man gå till de stora kedjorna med underleverantörer i Asien.

Kloka ord var det.

Jag har bestämt mig för några år sedan, att om folk inte vill betala det jag begär så får det vara.

Nu tar jag också betalt av släkt och vänner. När det är de som ber om att få det och det uppsytt.
När det är jag som själv kommit på idén och sytt det och sen ger det i present är det en annan femma (oavsett tidslängd) Men även då har jag prisfrågan i tanke. T.ex. om man bestämt sig att ge varandra present för 500 kr, och jag syr en tidskrävande grej där "säljsvärdet" överstiger 500 kr så köper jag inte andra saker. Folk måste lära sig värdera handarbete högre, helt enkelt.

Nu har jag förvisso inte försökt att sy upp och sälja kläder. Men ett annat hantverk där materialet är ganska kostsamt och väldigt många arbetstimmar nedlagt, har jag fått förfrågan om att sälja.
Jag konstaterade att jag knappt "vågade" ta betalt för själva materialet! Än mindre lägga på det antal timmar som var nedlagt. Så, jag bestämde mig helt sonika för att produkterna inte var/är till salu. Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig att sälja till någon som inser materialets värde och kvalitet och dessutom ser hur många arbetstimmar som är nedlagt.

Jag menar inte att man inte ska kunna sälja de alster man tillverkar, det var bara en passus om hur jag "löste" problemet med att inte ta tillräckligt betalt.

Fast att sälja till materialkostnad är ju att skänka bort tid och kunskap :P

Nej men såklart ska alla få värdera sin egen tid och ta betalt det dom vill, jag tycker bara det är synd att folk inte tycker att deras tid och kunskap är mer värd än noll kronor.

Och på nått sätt så är det ju som att säga till dom som säljer liknande saker men tar betalt för arbetet att deras tid faktist inte heller är värd något. Vi kan omöjligt konkurrera med den asiatiska marknaden vad gäller pris men visst är det synd om vi ska behöva konkurrera med dom som gärna jobbar gratis här i Sverige?? Det sänker ju statusen på det vi gör.

Visst är det lite lustigt när man ser det ur ett genusperspektiv. Det finns inte en enda karl som annonserar ut sina tjänster/hobby gratis till materialkostnaden.

EXAKT det jag menar!

Nä, just det! Det är därför jag har valt att INTE sälja alls. (OBS! Nu pratar jag inte kläder alltså!) Jag tror det skulle vara lättare om jag fick ett önskemål där jag först skulle kunna visa att "OK, detta är materialkostnaden" och sedan tillkommer arbetet.
Jag tror också att för oss som tillverkar saker själva så är det lättare att betala en skälig summa, särskilt om det är en produkt som hör till ett område man inte själv pysslar med. Man är redan väl medveten om materialkostnader och många timmars klurande och arbetande. Plus att vi inte ens tänker i banor som att den här kostar si och så i butik...

Så tråkigt det är när man läser att det finns dem som hackar på hobbysömnad. Tillhör den kategorin som syr för att det är roligt. INTE för att tjäna pengar. Visst är det kul om någon vill köpa mina arbeten, så att jag har råd att köpa nytt tyg, eller nya pärlor. Är hemma på heltid p.g.a. sjukdom. Tycker det är roligt att sy/brodera. Får då min tid att gå. Känner att mina händer fortfarande fungerar. Kan jag då glädja någon med mitt arbete till en passande penning, så är jag nöjd. Har inte för avsikt att tjäna en massa pengar på detta. Därför tycker jag det är bra att det finns en sida man kan sälja till ett pris som man själv tycker är skäligt. Sen vad andra säger är inte relevant. De som syr för att tjäna pengar skall nog vända sig till andra hemsidor eller " Blocket och Tradera". Där kan ni ju begära ert pris.
Fram för sidor som Hemmagjort.se
ALLA HAR RÄTT ATT SÄTTA SINA EGNA PRISER.

Ok om du vill sälja och bara ta betalt för materialkostnad. Men då tycker jag att du borde skriva i texten att du bara tar betalt för material. Det för att få folk att förstå att ja det här priset är alltså bara för material.

Att du tycker om att skänka bort din tid till folk är förstås upp till dig, men jag tycker att det är tråkigt att det inte får folk att förstå att priset alltså bara är för materialkostnad.

Då kan man väl lika gärna skänka saken helt och hållet till röda korset eller annan organisation? Då tror jag att man får mer uppskattning för det man gör.

En annan alternativ är att sälja saken på ebay t.ex. och sen låta en viss andel gå till någon hjälporganisation. Ebay har gjort det här lätt och inbyggt. Man väljer organisation man gillar. Sen väljer man andel. Och så sköts det automatiskt och man behöver inte betala auktionavgifter heller om jag förstått det rätt.
Då kan du ta din andel för materialkostnad och sen låta överskottet gå till någon organisation du håller dig kär.

Då blir det bra för alla, saken får sin fulla värde och värderas som det skall, du slipper ta betalt och du får pengar för material.

http://pages.ebay.com/help/sell/nonprofit.html

Jag kunde inte sagt det bättre. Prcis så är det för mig med. Jag har det som arbets träning och är glad att jag fortfarande kan, men pga mina händer blir det som det blir och kvalitén blir därefter. Då vill jag inte ta för mycket. hellre lite betalt än inget alls. Jag har ingen plats o möjlighet att lägga på hög här hemma.

Håller med Fiffi fullt och helt.
Sen så tror jag att man ser på det annorlunda om man själv handarbetar. Då vet man bättre hur mycket tid och arbete som går åt för att sticka en kofta eller sy ett par byxor. Jag kan ha fel, men jag tror att det till vissdel kan vara så, tyvär.

Det där med att det skulle vara en genusfråga håller jag inte alls med om. Det finns massor av klassiska manshobbys som inte heller värderas speciellt högt.
Jag har bekanta som till exempel renoverar gamla bilar på fritiden och dom får då ingen vettig timpeng för vad dom gör, det kan jag lova er. Det samma med en snubbe som binder finkeflugor etc.

Jag tror nyckelordet är "fritid" snarade än något annat. Folk verkar varken beredda att ta betalt för, eller betala för, saker som är producerade på folks fritid.

fast jag hade gladeligen anlitat den mekaniker/snickare (typiska killhobby´s) som gärna jobbar för materialkostnad :) Men jag har svårt att tänka mig att killar vill jobba så för människor de inte känner. För vänner och bekanta är det ju en annan femma! Då kan jag själv jobba för materialkostnad utan problem.

Men det kanske bara är jag som har förutfattade meningar :P

Jag tycker bara att det är så synd att sömnad har en så låg status idag. Ingen vill betala för arbetet och det tror jag till viss del beror på att alltför många gärna jobbar för materialkostnad.

Men jag förstår såklart de sjukpensionärer etc som vill bekosta sin hobby och sälja saker i liten skala på hemmagjort för att ha råd att fortsätta pyssla. Men om man ser det ur ett större perspektiv så missgynnar det yrket. ( Svårt att förklara vad jag menar)

Jag vill känna mig STOLT över att jag faktist kan sy och vara kreativ och KUNNA ta betalt för det jag gör. Men idag är det ju så att alltför många säljer saker så billigt att det inte går att leva på att sy yrkesmässigt.

(Jag jobbar INTE som sömmerska utan grafisk formgivare där jag har min huvudsakliga inkomstkälla.... Just för att det inte går att leva på hantverk i Sverige) Det är alltså inte så att jag är sur för att folk säljer saker billigare än mig etc

Men tänker alla i lite större banor så kommer folk börja se på hantverk i ett annat ljus. Så vågra ta betalt för det ni gör där ute i stugorna. Givetvis inte astronomiska summor men lite mer än materialkostnaden. :P

Och sen angående mitt inlägg om röda korset. Jag har själv gjort så förut när jag inte hade råd med material men gärna ville sy. Jag kontaktade röda korset och fick hämta material från dom ( allt utom tråd) som jag sen sydde babykläder, mjukdjur och babyfilter av i alla möjliga tekniker som jag sen lämnade in till dom som de sedan skickade till behövande.

Tolka in det här som en moralpredikan om den rätta vägen utan bara ett förslag... men det kan faktist vara ett bra alternativ om man vill pyssla och inte har något vinstintresse. Jag personligen hade hellre jobbat gratis för behövande än sålt det jag tilverkar för materialkostnad.

Plus att jag testade alla möjliga tekniker utan att det kostade mig en krona. ( Annars är man ju lätt lite rädd om sina tyger :P)

:eek: ja där fanns det då dyra grejer!! Virkade kuddöverdrag för 1300kr. Men visst var där mycket billigt också!!

Visst är ju handarbeten värdefulla både för att det ju tar tid att göra och för att det är just handgjort. Garn och tyger är ju dessutom ganska dyra tycker jag.

Min mamma säljer sina handarbeten, ganska så billigt men annars skulle hon väl inte få så mycket sålt heller. För henne är det nog mest en hobby som hon ändå är glad att förtjäna någon slant på per månad.

Har pysslat mycket med hantverk men dock bara på hobbynivå. Sålt på marknader mm.Och nu även börjat sy lite som terapi.Det är ju inte lätt för hantverkare när det importeras från andra länder.Jag är av den åsikten att om jag tex hittar tyger på Loppis o Rea så tar jag bet därefter bättre att sälja 10 saker än bara 1.Det är ju upp till var och en hur man ska ta betalt Ta tex om jag syr en kasse och tar bra betalt så kanske kunden tycker att det är för dyrt o går o köper en miljövänlig kasse i affären billigare men (ursäkta ) fulare*L* Då är det bättre att köpa en snygg fast billigare kasse.Hoppas ni hängde med Säljer man på hantverksmässor så kan man genast lägga på priset Så har det alltid varit Och som någon sa vi är många som pysslar*L*

Jag resonerar så här: Om jag har 10 saker som jag ska sälja, och vill ha 500 kr styck för dom. Då kanske jag får sålt en eller i bästa fall två och får in 500-1000 kr. Om jag istället tar 200 kr för dom så får jag kanske sålt alla. Då får jag in 2000 kr i stället OCH slipper ha det liggande och ta plats hemma. Saker som inte blir sålda kostar ju faktiskt också.