Tillverkningstips till 1700-talskorsett
 

Hej hopp!

Snart är exjobbet färdigt och skaparlusten har åter börjat göra sig påmind... Nu ska det tillverkas ett styck tjusig 1700-talsklänning och till den behövs givetvis en korsett! Har tänkt mig modell A av Buttericks mönster med fyra olika korsetter.

Har inte sytt en 1700-talare förut så nu undrar jag följande:

1. Hur ska man tänka med mått över byst? På 1700-talare väller ju byste över litegrann, så man kan ju inte riktigt gå efter sitt eget bystmått.

2. Hur påverkas kvalitén om jag kör en halvstålad korsett istället för helstålad, och var på korsetten är det mest ok att skippa skenor? (eller kör man helt enkelt varannan bort?)

3. Övriga saker att tänka på som är annorlunda mot viktoriansk korsettsömnad och som är lätt att göra fel på emottages tacksamt!!!

Inte riktigt tid att skriva en uppsats, dessutom har jag mer sytt 1600-tals-korsett, men om skenor kan jag iaf nämna:
Jag skulle säga att stålskenor är en nackdel, vettiga plastskenor i en fullbenad tycker jag nog är trevligast. Man måste tänka på att det blir ganska stor viddskillnad på en fullbenad och halvbenad eftersom skenorna tar en del tyg i omkrets kring varje skena.
Oj vilken flummig förklaring, men du förstår kanske ändå =)

Jag kommer inte ihåg om det är sprialsnörning eller "vanlig" på det mönstret, jag tycker hursom bättre om en spiralsnörning, jag inbillar mig att det är mer tidstypiskt, men är inte helt säker på 1700-tal.

när jag gjort mönster har jag bara hållit bysten som den borde hamna och mätt den i det läget.

Plastic - kolla VenaCavas olika "plastiska valben". Med kanske 60-70 stål blir den ganska tung med stål-stål.

1. Jag har aldrig sytt Buttericks mönster, men 1700talarna är konstruerade så att bysten automatiskt spiller över lite, så med ett bra mönster ska du inte behöva tänka på det.

2. En halvbenad korsett andas bättre än en helbenad, så det är definitivt en fördel. Min 1700talare är halvbenad baktill och på sidorna men helbenad i framstycket. Framtill är det ställe jag inte tycker att du bör snåla, det är ju där det oftast är mest motstånd mot att skapa den konformade siluetten. Däremot kan jag säga att min nya 1700talare kommer att vara halvbenad på hela, det brukar räcka om man inte är väldigt kurvig.
Jag svär annars vid riktigt stål, men till väldigt benade korsetter och stays rekomenderar jag plast, för att det är lättare och framförallt om man har en helbenad så behöver man lite mer flexibilitet än stål. Men använd riktiga korsett plastskenor (se leningrads tips från Vena Cava) och inte cable ties/buntband.

3. Den största skillnaden mot viktorianska är att det är en annorlunda siluett man vill få fram, så det gäller bara att ställa om i huvudet och minnas det så flyter det på. En annan sak som är ett rent helvete i 1700talarna jämfört med viktorianska är bandkantningen. Det är bara att prova sig fram till en teknik som funkar och sen ita ihop. Det finns en del tips om det i den här tråden. Sen är det lite annorlunda att räkna ut hålen för snörning bak, eftersom det ska vara spiralsnörning, men det borde ditt mönster förklara.

1700tal är det vackraste som finns, så ha det kul,
och njut av att skapa något så fint, och glöm inte att dela med dig av resultatet! Lycka till!

Har du kollat mönstren från Mantua Maker och Recreating History?
Båda finns på VenaCava.

Jag ritade upp ett mönster efter Corset and crinolines och resultatet ser du i mitt galleri.
Jag gjorde en halvbenad med peddingrotting i (det var det mest tidstypiska jag kunde få tag i, jag ville göra det så 1700-tals mässigt jag kunde).

Jag är rätt kurvig men jag tyckte halvbenad höll in riktigt bra. Jag tror att om man kör halvbenad så är benen som ligger på tvären över bysten extra viktiga för att få rätt form.

En kritisk punkt i passformen enligt mig är vinkeln på axelbanden. Sy en toile och prova av det ordentligt!

Förövrigt tyckte jag att en 1700-talare är betydligt enklare att få bra än viktorianskt med undantag för kantningen, det är en mardröm...

/L

Jag använde buttericks mönster, det som har snörning både fram och bak. Det är svårt att snöra sig själv i ryggen eftersom att man bara har ett snöre istället för två som i en viktoriansk korsett, därför är snörning fram att rekommendera om du vill kunna snöra dig själv.

Dock la jag till en framplatta under snörningen, så jag tog in ganska mycket i framkanterna. På det viset kan man gå upp och ner i vikt utan att behöva sy en ny korsett varje gång.

Om du gör toillen i ett stadigt tyg så kan det puffa upp brösten så du ser hur du ska skära till mönstret, jag lyckades göra det på det viset.

Lithia: jag såg att du hade mycket få stål i din korsett, eller har du dolda stål också?

leningrad >>
Den är halvbenad så de skenor som syns är de som finns. Den fungerar bra men jag tror det är de som går på tvären + att jag använt 2 lager mangeldukslinne som gör tricket med formen. Ett för klent tyg och så få skenor kan nog bli lite vekt...
Och som sagt, det är inte stål i den korsetten, det är peddingrotting, så korsetten väger ingenting. Men jag rekommenderar inte experiment med peddingrotting om man inte med säkerhet vet att man kan förvara korsetten helt platt när den inte används för rottingen kan gå av när den torkar...

Sydde MantuaMakers 1700-talskorsett "helmantlad". Det blev 70 stål nånting. Men sydde i lin och när jag var klar hade den sträckt sig och blivit 10cm vidare ....:rolleyes:

Ja vanligt linne är ingen hit till korsetter har jag kommit framtill. Jag använde det som foder till en korsett och då lyckades ett ståll ta sig igenom tyget (fast det var skollor på).
Linne blir för mjukt helt enkelt.

Men mangeldukslinne är en helt annan femma det är helt sjukt stelt och ger sig inte en tum.

/L

En sak som inte har med själva tillverkningsproceduren men som jag ändå undrat över, är varför man har "flärparna" nertill som alla som bandkantat dem svär över. Är det nån slags flexibilitetsfunktion?

(Har börjat klippa i tyget nu, det blir en 3,5-lagerskorsett med lite färre skenor än originalet)

Säkert bara för att de tyckte det såg läckert ut för 300 år sedan ... Jag tror MantuaMaker har varianter i sitt mönster med och utan flärparna.

Kan man kanske försöka vändsy??

I love the flärps!
Du som är van vid viktorianska har säkert inte tyckt att de skär in i midjan eftersom de korsetterna går ner i en mjuk kurva över höfterna, men på tidigare tex renässanskorsetter slutar korsetterna oftast vid midjan utan flärpar och skaver då in en del i midjan. Flärparna gör att stålen inte skär in men ger ändå en konformad siluett.

Flärparna förhindrar att korsetten gräver sig in vid midjan samt att man förr gjorde snörhål i dem och satte fast sina underkjolar i dem.

/L

Jag var inne i farthingales affär i LA idag och snackade strunt (som vanligt). Passade på att titta på en "flikig" korsett och såg att man bara vikt in nederkanterna mot insidan. Först hade man vikt in yttertyget, och sedan fodertyget så att fodertyget stack ut 3-4 mm under yttertyget (såg ut som snedslå lite). Fodret var "processat" på en overlockmaskin - alltså kanten var rå men sicksackad.

Sy raka kanaler
 

Speciellt på främre panelen är det en hel drös med kanaler som ska sys på korsan och tvärsan... Jag markerade start- och ändpunkter med nålar, sen lade jag en smal pappersbit mellan dessa och sydde längsmed den. Det fungerade hyfsat, men tänkte ändå höra om det är någon som har ett något enklare sätt att undvika S-formade linjer..? :)

En sådan där linjal man sätter vid pressarfoten kan vara till hjälp.

Jag ritar ut ena kanten av kanalen på baksidan med sån där sypenna som försvinner och syr den. Andra kanten syr jag antingen kant i kant med pressarfotan mot sömmen och nålen i sidoläge så att det blir lite mindre än ca 1 cm avstånd, eller så lägger jag i stålet och syr mot den med en blixtlåsfot, som man gör med planchetten.

Jag är inget direkt fan av att sy från avigsidan, men en sån där linjal kanske vore något att införskaffa. Tror i och för sig inte att det blir så många fler 1700-talskorsetter för min del, tycker definitivt att 1800-talare är oändligt mycket lättare att sy! :) (Men måste man sy en 1700-talsklänning så måste man, och så är det inte mer med det!)

Stålandet är i stort sett klart och jag närmar mig nu (med fasa) den omtalade bandkantningen. Hu!

Jennie, förstod du vad jag menade ovan?! Alltså hur Farthingales korsetter var gjorda.
Först viker man in yttertyget mot insidan, sedan fodertyget, men låter det sticka ut 3-4mm. Stickar med söm fast allt från utsidan.kanske tom två sömmar.

Det skulle ju kunna vara värt att pröva. Jag ska ju inte ha korsetten som ett ytterplagg och således spelar det ju egentligen ingen roll hur den ser ut, även om det givetvis är roligt med en vacker korsett. Men en "ren" kant utan utsmyckningar är ju inte ful, den bara är. :)

Menar du alltså att fodret syns några mm från utsidan? Om så, är det av estetiska skäl? Kan inte se några praktiska med det.

De korsetter jag tittade på hade samma tyg i foder som yttertyg (eller om fodertyget var enfärgat och plockade upp en kulör från yttertyget). Det såg lite ut som man kantat med band, men det här var kanske enklare. Eller kanske inte.
Troligen hade man gjort detta på en overlockmaskin.

Snörning och insnörning
 

Sitter öljetterna annorlunda i 1700-talskorsetter jämfört med 1800-talsvarianterna? Enligt mitt Buttericksmönster snörs den på samma sätt som de 1800-talare som finns med i samma mönsterpåse, dvs skosnöresnörning rakt av och knytning längst ner. Gör sättet att snöra korsetten på någon påverkan på hur den sitter eller ska man snöra spiral-style bara för att det ska vara "1700-tal"?

Hoppas att någon förstod vad jag menade... :)

Read you, loud and clear.

Jag funderade just över detta häromdagen och kom fram till att "spiralsnörningen" säkert sparar snöre och förenklar snörningen. En 1700-talare får du ju snöra upp betydligt mer och det borde gå åt mindre snöre och arbete att snöra.

Du missade inte att man sätter hålen längst upp och längst ner. Sedan sitter nästa hål på ena sidan 1/2 hålavstånd ner medan på andra sidan ett helt hålavstånd. Likadant kängst ner.

Jepp de snörs annorlunda, och inte skosnöre-variant utan spiral-variant.

I ett nötskal ska näst översta på vänster sida bara vara ett (relativt) halvt avstånd ner, och det näst nedersta på högra sidan ska vara ett (relativt) halvt avstånd upp.

Här finns en jättebra sida om hur hålen plaseras och hur man snör:
http://www.festiveattyre.com/researc...ng/lacing.html

Stretchiga kantband?
 

Det kan ju kallas för fusk av dom som kör hardcore 1700-tal, men borde inte kantband i stretch underlätta bandkantningen, speciellt på nedre delen av korsetten? Kanske en helt uppåt väggarna idé men är nyfiken på vad andra kantbanderskor/kantbandare anser! :)

(För övrigt är det just bara kantbandningen av nedre delen som är kvar, sen är det klart. Äntligen!)

Tja, det vore väl lite synd att använda stretchkantband om du i övrigt strävat efter en mer historiskt korekt korsett.

Morrflickan: Jag såg en beskrivning till kantning av en Cheongsam (kinesisk klänning) och där kanske fanns något som går att använda till din korsett. Cheongsam ska ju kantas och har en slits som ställer till besvär.

Kolla Folkwear och klicka på HongKong Cheongsam. Där finns en link till ytterligare detaljer (PDF).