Självförvållat
 

Här sitter jag nu med en inflammation i vänstra foten...kan inte göra så mycket för närvarande, det gör ont vid varje steg jag tar... men... jag anser att det är själförvållat till 100%.

Jag har inte fallit eller stukat foten eller något liknande, inflammationen bara kom en dag för snart tre veckor sedan.

Jag tror att vi människor är tre delar.
En kropp, det kan väl alla hålla med om.
En själ, det kan väl kanske inte alla, men dom flesta hålla med om.
En ande, det är det kanske inte många som kan hålla med om.

Jag tror att för att vi ska fungera optimalt så måste dessa tre delar av en människa samarbeta med varandra. När någon av dessa delar inte får vara med så mår resten inte så bra.

Om vi t.ex. känner att vi inte riktigt orkar med något av det vi håller på med så ska vi lyssna på det, rätta oss efter det och inte bara köra vidare.

När vi inte lyssnar så samarbetar inte dom tre delarna av oss och då blir det problem av ett eller annat slag. Som t.ex. en inflammation i en fot.

Jag har alltså inte lyssnat på mig själv och insett att jag jobbar alldeles för mycket och försöker vara både här och där samtidigt. Trott att jag ska orka hur mycket som helst, allt jag gjort har ju varit roligt, då borde man väl orka?

Att man gör roliga saker är inget bevis på att man orkar egentligen, även det som är roligt kan bli för mycket av. När tiden inte riktigt räcker till för allt man vill göra då kommer stressen och med stressen kommer sjukdomarna och krämporna m.m.

Är det fler än jag som tror på att allt är självförvållat?

Jag tro som du, vi är en enhet av kropp själ och ande. + att vi är människa som inte lyssnar på någon av dom ;)
Vid första signalen borde vi väl slå till bromsen och stanna upp men inte då. Vi går på som godståg och vad blir det. Jo... krämpor!

Blåser lite på fossingen och hoppas den kryar på sig.
/Tua

Tja kanske inte allt.
Men alla val du gör i livet leder ju fram till nästa val,och ett negativt val kan ju leda in dig i hörnet och inte tyckas ha någon bra lösning.
Men man kan alltid göra nya bra val .

Det är ungefär som om man börjat och ljuga om någonting så måste man fortsätta för att dölja sin lögn.Då blir det bara värre och värre.

jo - håller med. Blev vidbränd/utbränd/ för några år sen - fattade inte själv varför i början, men nu kan man ju se det klart . Då lyssnade inte jag heller på min kropp o själ, det försöker jag göra nu, o jobbar med att själv acceptera att det ÄR ok att sätta sig o sy/sticka mm som en ren avkoppling när man kommer hem, om man vill... Baka/städa/gymma när jag har LUST, inte för att vara så duktig i andras ögon.

Herrejösses tjejer, man lever bara en gång (?) o då måste man hinna njuta av livet oxå, även om det finns saker som "måste" göras o bla inte hänga upp sej på struntsaker.
Fyller 50 (arhghhhhh - vuxenvarning !) i vinter o ska absolut försöka ta ledigt några strödagar varje månad för att hinna leva, även om det kommer att kosta lite i lön.
(säger hon som sitter o jobbar över just nu he he )

Delfintua

Tack för "blåsningen", ha ha. :D

Där har vi nog en stor orsak till vidbrändheten, (roligt ord) att vi försöker vara så duktiga. Tänker först på alla andra och sist på oss själva.

Måste säga att det känns sååå skönt nu att bara gå hemma och göra ingenting, jag trivs verkligen och är inte alls ledsen för det som hänt även om jag inte kan röra mig som tidigare. Faktum är att det gett mig tillfälle att stanna upp och tänka efter vad jag hållit på med under så många år. Foten har ju ändå blivit lite bättre jämfört med den första veckan och jag har mina "leksaker" att hålla på med, datorn och symaskinen.

Det viktigaste som jag ser det nu är att fundera över hur jag har burit mig åt för att hamna i den här situationen. Att försöka se det klart och tydligt för att kunna undvika det i framtiden. Se min egen roll i det som hänt.

Egentligen står det helt klart för mig att jag tänkt alltför lite på mig själv. Ville vara duktig, som sagt.

Det är slut med det nu, jag har bestämt att aldrig mer göra något som jag inte vill. Jag VILL ha rent och snyggt hemma. Jag VILL äta god och näringsriktig mat varje dag och jag VILL även laga den själv. Jag VILL baka gott bröd till oss. Jag VILL att både jag och resten av familjen (läs: min man) ska ha rena kläder att sätta på sig och jag VILL arbeta med det själv. Jag VILL leka med datorn och symaskinen utan dåligt samvete. Jag VILL också kunna sitta stilla i soffan och bara "glo" i väggen. Jag VILL en massa saker, på mina villkor så åt h:e med duktigheten!

Jag har ju bara mig själv att skylla, det är det jag menar med att allt är självförvållat. Ingen har någonsin försökt att tvinga mig till någonting. Min man är det snällaste som finns tror jag, kanske alltför snäll ibland. Våra barn är utflugna sedan länge och sköter sig bra själva.

Men det är nog så att "Om huvudet är dumt så får kroppen lida".

Jag kan tillägga att det man inte har i huvudet har man i benen, inte undra på att man alltid är trött i benen, kramizar från Ingrid med trötta ben.:)

JAAA - håller med till 100 procent den här listan med vad man vill o inte :D precis så känner / kände jag det när jag var hemma ett år.

Tur i oturen, eller vad man ska säga-du vet nog vad jag menar - att era ungar är utflugna. Visst älskar man sina barn, jodå:D , men det är ju mer jobb med fler personer hemma...
Nu är ju sommaren på G oxå, då är det så gott att tex gå ner till havet o bara glooooo (bor 5 min från havet, vilken lycka :p ) så då är det kanske ännu lättare att koppla av o tänka genom egna o andras krav - inbillade o verkliga.
För visst kan de vara inbillade, tycker i alla fall jag. Man tror att "alla andra" har städat, hemlagat,är välgympade, har en jääättestor vänkrets som man ordnar fantastiska trädgårdsfester för, läser alla kulturella böcker + har ett great sexliv mm.

he he he

ps har alla de här kraven nåt o göra med våran generation ??? själv är jag 50-talist, den bortglömda generationen, mellan de starka kvinnorna från 40-talet o rebellerna på 60-talet. Själv var man ju bara ett "disko-offer"..... utan jättestort politiskt engageman...

Vad skönt att läsa era funderingar sitter just nu själv o funder på vad man håller på med. Har dåligt samvete för jag har det jätte bra, har turen att få jobba hemma o styr min tid själv.Men lönen är ej så bra men lyxen är att kunna göra lite vad jag vill själv och där kommer det dåliga samvetet har ej varit bortskämd med det.Efter att ha dubbel( trippel) jobbat imånga år.Varför är det så svårt att kunna med gott samvete få tänka på sig själv kanse typiskt kvinnligt.Fyllde 50 förra året, så det ligger kanse i tiden att fundera så. Måste man vara duktig o göra en massa saker, Är det inte dax att bara njuta av livet.Så nu tänker jag leka med symaskinen en stund sen ut i trädgården o njuta av alla vackra blommer, fasten dammråtterna anfaller inne och man ej ser ut genom fönstrena.Mvh. Helen

Vilken skön inställning att fylla tiden med det man trivs med och glömma alla måsten. TID var det enda vi fick när vi klev ner på moder jord. Sen vad vi fyller tiden med är upp till oss att bedömma. En del fyller den med kvantitet, andra med kvalitet. Personligen tror jag på kvalitet för att vi ska trivas som människor och inte jaga ihjäl oss. En bok som jag kan rekommendera att alla läser är "Mommo kampen om tiden". En helt underbar bok skriven som en saga för vuxna. Jag har den och har skrivit en recension till boken på min hemsida. Inte menat som reklam för min hemsida utan för att du ska kunna bilda dig en uppfattning om boken.

Jag är ju lite "knäppgök" och får konstiga tankar ibland :D
Däribland att vi redan valt vårt spår/livsväg när vi kom hit, däribland vilka krämpor vi ska få. Pga tidigare liv... knäppt eller hur :)

Helen, ha inte dåligt samvete. Njut istället!

Tua - det är inte knäppt ! även om kanske inte jag tror så - så vem vet vad som är rätt ?? svaret får vi väl inte förrän efteråt, sas, eller i nästa liv då ;)
Jo, jag har turen att ha ett jobb o arbetsplats där jag stortrivs, så även om jag helst av allt vore hemma (var hemma med de minsta i 9 år) så är det lätt att gå upp på morrnarna.

man måste bara få njuta, visst :p Av ungar, mat, att sy, sitta o glo, gå på walkabouts o allt det där andra vi var o en helst gör.
Nu är det ju långhelg 4 dgr :D o då blir det cykelturer när solen är framme o symaskinen o de nyinköpta tygerna när det regnar, o kompisar på pastasalladsmiddag på söndag em.

s-t i städning o fönsterputs, det hinner vi när det blir dåligt väder

Hej Tua. och Birgitta
Jag gillar tanken med reinkarnation.Och tror eller vill tro att drivkraften och passionen
för något tex textilt skapande eller en för en annan människa kan få oss vidare........

Jag brukar tänka att om jag mister min förmåga att skapa och använda färger med textila medel,
så kan inte min gubbe kompensera den förlusten.
Men om jag nu skulle råka vara med om något så hemst att mista min gubbe då är det det textila hantverket som hjälper mig att komma vidare.

Ann-Christin

Vilken härlig vinkling på förlust och skapande. Det här är ju ett utmärkt exempel på att fylla tiden med kvalitet och det man tycker ger energi. Skapa och njut av tillvaron!

Birgitta...
Jag tror inte kraven är generationsberoende. Dom är mänskliga i vår kamp om tid :)

Jag tror man kan ha mycket att göra men ändå må bra.
Jag är också född på 50-talet och har nog aldrig haft så mycket omkring mej som nu.
Men jag låter kroppens rörelser variera mycket tex. jag ligger ofta på golvet, kryper, sitter, hoppar, går och springer.
Och för själen: Att lära sej njuta, att lägga vikt på det som är bra och inte ältra det som är dåligt.
Jag vet att jag ser ut som min mamma nu, men när jag går förbi spegeln säjer jag "hej snygging"
och fnissar lite.
Vi måste leka mer och kunna skratta åt oss själva, för vad gör det om tusen år.

Ann-Christin-mm håller med dej. Att skapa för en vidare i själ o tanke - hemska tanke om man inte kunde det längre :(

Sen har jag själv ett stort behov av ensamhet o få tänka färdigt (ibland alltså - annars är jag väldans social o snackig he he ) o det kan man ju få vid symaskinen oxå även om familjen susar runt en.

Tua - ja - jo vi har väl kanske olika krav vid olika åldrar, men på nåt...... sätt är det nog mest vi tjejer som lider under det - o sätter krav på oss o andra tjejer.

Vad härligt att gå förbi spegeln och säga "hej snygging". Helt enkelt underbart :)

Så har du nog rätt Birgitta. Kraven är mer könsrelaterade än åldersrelaterade. Vi kvinnor ska klara så mycket på så kort tid som bara möjligt, rena maratonloppet ibland :D

Ska nog gå ut nu och krama mitt blommande äppelträd. Det står i full blom och ger massor av energi.

min skärmsläckare säger "hej snygging" hi hi hi

När jag tog körkort miss jag att inne på toa hos körskolan stod det, i självhäftande plast på spegeln, SNYGG. Så när man speglade sig stod det SNYGG under ens ansikte.

Apropå kvinnor, vem ställer kraven egentligen?

Om ett hem är ostädat säjer ni då, oj vad mannen är slarvig och lat.
Är det inte vi kvinnor som är rätt elaka mot varandra, för vi tror att vi blir bättre om någon annan är sämre.

Att tänka gott om andra och vara ödmjuk, det stuttsar tillbaka. Insidan mår bättre av vänlighet än ilska. Själklart ska man bli arg om det är befogat, men ibland tror jag vi tänder till lite för snabbt.

Visst Lena,
nog är det så att vi kvinnor har lätt för att racka ner på andra, typ: "fy så sandigt hon har i hallen - köper hon bullar !!? när man kan baka, stackars stackars hennes man han får "passa" barnen (:mad: hatar det uttrycket) när hon går o latar sej på gymmet med vänninorna." (jodå - trot eller ej det är kommentarer ur verkligheten)

Man ska inte kasta sten i glashus, men jag försöker i alla fall att undvika såna här kommentarer själv. Då¨tycker jag det är betydligt svårare att inte ta åt sig - eller vad tycker ni ?
Luther han sitter lixom på axeln även om det blir lättare för varje år att borsta bort honom !

Måste bara säja oxå att det är sååååå underbart kul att kunna diskutera sånt här med er andra :D
man stärker sej liksom

Det är bra Birgitta! Men hur vill du att det ska vara, och hur kommer vi dit.

Jag tror vi kan förändra oss, om vi får stöd och hjälp av varandra.

He - det var faktiskt svårt att sätta på pränt; hur vill man ha det? vi menar nog allesammans sak samma; bra jämlikt rättvist både vad gäller familj/jobb/man o kvinna/fritid... o att man måste hinna leva oxå ! trivas på jobbet ! ha en bra trygg kärleksfull familj/vänkrets/.

Har en dotter på snart 19 o hon o hennes kompisar ser detta som en självklarhet o fattar inte varför vi inte har det så
Så kanhända blir det lite bättre när tiden går

Hur göra:confused: Hmmm - vara mer schysta mot varandra, vi tjejer. Kolla bara den här diskussionen - vi är ju inne på samma linje, typ, allesammans.
Vi kan ju inte vara de enda som tycker så, det vet man ju.

Nu vaknade en idee i min trötta jobbar-skalle: ska försöka, verkligen !, att vara hyvens o försöka följa så som man borde vara nu i helgen så får vi se; hur lätt är det ? ger det svall-vågor ?

(gu så redig jag lät nu då, he he, ta det inte så allvarligt, såååå ordningsam är jag nu inte ;)

Ja, fy bubblan om man glömmer att vara snäll och dom där hornen börjar växa ut.

Jag tror också vi ser slutet på den epok där pappan passade sina barn, och uttrycket
han är så duktig som tvättar fönstren.

Men jag tror det är kvinnor som säjer så.

Vi är nog inte osyldiga utan vi får nog ta på oss ett visst ansvar för att det blivit så.

visst lägger vi det på oss själva.
'men tillbaka till ursprunget (?) hur ska vi göra o agera nu? för att vi ska få det bättre på de här punkterna ?

Själv har jag problem med att det ofta blir att jag gör nåt/städa-diska-tvätta-lagamat/ själv för att det blir rätt gjort då - men hallå - jag hör ju själv hur galet det blir !
Lite kontroll-freakvarning, eller :rolleyes:

Sen ska vi ju inte glömma att det i området o till viss del i bekantskapskretsen finns en massa "duktiga" tjejer/mammor som det är svårt att låta bli att jämföra sig med, eller rättare sagt försöka göra likadant som.Det ses inte med blida ögon att lata sig vid en bok/symaskinen, och det värsta är nog att då SKÄMS jag - fyyy på mej Detta är en sak att jobba bort !
Men jag är kanske inte den enda som har det såhär :confused:

Jag kan ge ett tips. Efter att alltid ha städat på tors-fredag, börja jag och städa på lördagarna.

Med buller och bång, suckar och frustningar, började jag på lördagsmorgonen att städa,
på med dammsugaren, öppna fönstren osv.

Jag är inte helt nöjd, men en förbättring blev det.
Sen har vi det där med "hålla ihopp" nära och kära med telefon kontakt, vilket tar sin tid.

Jag har nog tur som bor på landet, för det dyker inte upp så många oanmälda gäster,
men när dom kommer vill man ha fint.

Oj, så många trevliga tankar som kommit hit sedan igår kväll när jag tittade in sist. Det var sååå roligt att läsa igenom hela tråden.

Tänk om vi kunde slå oss ihop alla nu och försöka komma till rätta med vår inneboende (medfödda?) duktighet och börja leva våra egna liv på våra egna villkor. Kanske är man lite rädd att man då ska bli en stor egoist? Egentligen tror jag att ju mer man tänker på sig själv desto gladare och trevligare blir man. Det finns ett typ ordspråk som säger att "man behandlar andra som man behandlar sig själv" alltså är det ingen nackdel för andra heller att vi ser till så att vi själva mår så bra som möjligt.

Jag är 40-talist och borde alltså vara stark, men jag känner mig inte sån själv. Även om det är många som påstår det om mig, mest av allt min man, men allt är ju relativt, sa någon, ha ha.

Jag tror att det är viktigt att följa sin känsla för allt man ska göra. Vill jag hellre vara ute och fiska t.ex. istället för att tvätta skitiga fönster så ska jag vara det eftersom det i så fall gör mig gladare. Som en väninna fick råd en gång när hon sa att hennes bekanta klagade på att hon hade ostädat, "be dom städa då om dom tycker så".

Problemet är det dåliga samvetet som så gärna gör sig påmint. Jag brukar säga att jag är född med dåligt samvete och har önskat många gånger att det kunde opereras bort, ha ha.

Så bra om vi varje stund på dagen, ja även på natten om så behövs ;) alltid tänka efter om jag verkligen vill detta, vad det nu än är fråga om. Vill jag så gör jag det, vill jag inte så gör jag det inte. Vad det än handlar om. Då är man sann mot sig själv och inget kan vara mer rätt! Det vore ju en tämligen lätt regel att leva efter, OM det inte var det dåliga samvetet.

Jag tror verkligen på reinkarnation och i och med det så vet jag att vi får fler chanser. Det kanske helt enkelt är så att människans utveckling går ganska långsamt för det mesta, allt måste få ta sin tid, men det hindrar inte att vi redan nu VET hur vi vill ha det.

Om jag verkar surrig ikväll så beror det inte på vin eller liknande, ha ha, det beror på att vi varit på resande fot hela dagen. Satt själv mestadels i bilen bara med min mans stora träskor. Dags att gå och lägga sig nu.

Tack igen för alla trevliga synpunkter från er som mötte mig när jag kom hem.

Mina tankar..
 

hehe jag e väl kanske inte riktigt en av dessa starka generationer... född 69- men ändå...


Då jag kommer från den röda öknen och bär på en 4 del av urinvånarnas blod, ett blod som dunkar hett i mina ådror, så skulle jag vilja gemin syn på saken...


Allt är meningen även det där hemska, det som sitter som en tagg i bröstet.
Att Birgittas fot tar kontakt med henne när resten inte lyssnar är vardagsmat för mej. självklart, är man en duktig förvärvsarbetande husmor så kan man ju bara sitta still när man fysiskt blir hejdad!


Någon skrev at vad man tar sig till när man inte kan skapa längre?? jag kan svara på den frågan åt dej!!

Jag har varit konstnär ( inte hel försörjande) i många år, mina tavlor har hängt i ett par olika storstäder. för ett o ett halv år sedan var jag med om en olycka som gör att skriva min namnteckning ser ut som en stupfull dingo skrivit den, från att varit en detaljist i målningen kan jag nu dra ett krokigt, rakt streck...
slut finito!! min hjärna fortsatte att måla, men mina händer var stilla.. i nästan ett år var frustrationen så stor att jag grät mig till sömns var kväll. i januari fick jag för mig att köpa mej en broderande symaskin, för jag ville kunna skiva mitt kennel namn på jackor mm

Jag hade ingen aaaning om att jag skulle göra tavlor igen,, men tack vare erpå sysidan förstod jag att jag kan göra konst igen, jag har inte gråtit av konstsaknad sedan jag skaffade speciellt min D1.

"livet förändras lixom jag" finns det en låttext som går.

Innan min olycka var jag en väldigt energisk hund idiot, tävlade på elitnivå mm

själv har jag insett att dessa dagar är förbi, istället för stenhårt fotarbete tränar nu hundarna annat här hemma. men tänk om omgivningen kunde inse att jag aldrig mera kommer stå på prispallen o sluta snacka om det som en verklighet.

jag betalade ett allt för högt pris för att vara dem till lags, jag kämpade så för att ut o tävla efter olyckan, så alla chanser jag hade till förbätring gick i stöpet, jag blev sämre!.

Själv så ville jag inte så jätte mycket, smärtorna var enorma, men alla som peppade, alla som ville alla som krävde vart för starka för mej.

vad vann dom i slut ändan, jo övertygelsen att du kan ju, du kunde ju tävla den gången kämpa hårdare, vad vann jag ingenting på just det, men straffet blev total vila, och det var då jag köpte symaskinen.

den ger mig dessutom något att gömma mig bakom när kraven blir för många. det är svårt att vara klen när man innan varit en amazon, som alla alltid förväntat sig berädd till krig, och att säga jag jag kan inte. nu kan jag säga vet du jag har ett projekt jag vill bli klar med. så på sätt o vis så har jag inte bara fått skapa jag har fått lite tyrka oxå...

Hemma säger vi " när dingon ätit klart är det moder jords tur att festa"

Summan av mitt långa svammel är...

livet kan te sig riktigt smutsigt åt ibland, men under diskbänken finns det ofta bra rengöringsmedel... kanske ser man nya toner och skiftningar i den nya ytan...

Annie med drömtidens sus i sina öron. allt har en mening även nör man inte tror det, man kan lära sig nytt eller försvinna in i mörkret

Ta hand om er systrar för ingen annan kan lyssna till ert innersta

Tack pulvertrollet för du delar med dig av dina tankar.

" Den friske drömmer om storartade ting,
Den sjuke bara att bli frisk."

fint
 

Njöt när jag läste trådens innehåll. Tänker på mig själv(vi människor har ett inneboende behov att bolla med varandra och det ska vara så). Vet inte om jag har någonting att tillägga för allt är redan sagt eller...funderar på anden...men då blir det ju väldiga diskussioner tror jag och jag vet inte om någon har intresse att fördjupa sig i ämnet. Vad jag tycker??? Okej! Kropp, själ och ande. Anden är det vi blir fyllda av. Det är själens energi. Funderar på att det finns så många olika slags religioner där vi människor strävar efter att skaffa oss energi, meningen med livet mm. Ritualer, traditioner är det som vi ser människor utöva sin religion med. Behöver vi bekräftelse av varandra? Är det också inbyggd? En sak är säkert och det är att vi behöver varandra. Det har sysidan bekräftat. Det är givande att byta tankar även på djupare plan. Jag känner" att den positiva kraften finns här just nu. Att i bland hamna där att man har ont, det händer alla någon gång. Oftast är det väl självförvållat, men inte alltid. Vi behöver inte känna skuld om det händer för vi är bara" människor.

Tack för nya tankar igen, det är så givande att läsa om er allihopa, som har vågat prata om er själva och det som egentligen rör sig inom var och en av oss.

Kanske verkar det lite negativt att påstå att allt är självförvållat som tråden startade med, men det innebär inte något dömande av vare sig mig själv eller någon annan. Hur det än är så är jag glad för min onda fot, ha ha, närapå lycklig över den, vissa stunder i alla fall. Just för att den påminner mig om något som jag gjort fel. Om jag inte fått ont i foten så hade jag "gått på" som vanligt med jobb förstås.

Samtidigt känner jag att jag borde inte klaga, jag tänker på alla som varit med om mycket värre saker, som du Annie (Pulvertroll) t.ex. Vad är en ynka ond fot i jämförelse? Ingenting egentligen!

Nu var det ändå inte min mening att klaga förstås, meningen var att öppna en diskussion om detta med självförvållat m.m.

För några år sedan hade jag svår migrän och ofta tänkte jag då på alla med obotliga sjukdomar, vad var ett migrän-anfall mot det? Ingenting! Nu är migränen helt borta, sedan flera år, helt utan medicinering, jag vägrar att använda sådant. Jag gjorde då som nu, såg det som självförvållat och funderade över vad jag gjorde för fel. Kom fram till det efter en tid, "gjorde halt" och bestämde mig för att sluta vara så dj:a snäll, vilket hjälpte mig även då att bli fri från eländet.

Sedan kan man ju undra över varför jag gått i ungefär samma "fälla" igen... :confused:

När det gäller religion så tror jag att all världens olika religioner egentligen är precis samma sak. Vi kallar någon för Gud eller Buddha eller Jehova och en massa andra namn, men det är ändå bara namn. Det viktiga är vad vi var och en lägger in i det namn vi använder. Kristendomen pratar ju om Gud förstås och jag använder nog oftast det namnet också, men helt allvarligt skulle jag även kunna använda namnet Kalle eller vad som helst. Det viktiga är vad jag lägger in i begreppet menar jag.

Jag tror med största säkerhet på att det finns en Gud eller en Kalle, men för att beskriva vad jag lägger in i namnet så kan jag säga t.ex. "en högre makt" istället, som gör att vem som helst bättre förstår vad jag egentligen menar. En högre makt som hjälper mig att t.ex. förstå vad jag gjort för fel den här gången...

I första hand tror jag på människan och dess förmåga framför allt till goda och bra saker för sig själv och andra,men tyvärr finns det också onda ting,som mänskligeheten bidrar med.

Ja, det finns ju både gott och ont, precis som du skriver, och kanske är det nödvändigt för att vi ska lära oss att leva rätt. Utan mörker, inget ljus, sägs det.

Jag menar, om inte t.ex. krig fanns så skulle vi kanske inte veta vad fred var, och då inte kunna sträva åt det hållet.

En kort fundering bara, innan middan, ha ha.

Nu tror inte jag att man kan
 

jämnföra krämper eller sorger.

Jag tror den tillfälliga smärtan faktiskt man vara mer larmslående än den dagliga.

För tillslut är man så van vid smärtan att man glömmer hur det var att inte ha ont..

Samma som dem som har ont i själen, ibland tror jag de är mer handikappade än vad jag är, för jag har ju hjälpmedel och personer som gör mina önskningar...

det bästa med människan tycker jag är våran förmåga till att operant ta till oss information..

samt vår underbara förmåga att härma. tex såå har x broderat en fin donna, och bara av att alla andra tittat på denna bild och själva funderar var och på vad denna donna skulle kunna göra sig så har vi människor utvcklats..

Jag tror verkligen på mänskilgt värde, och att alla har sina kors att bära. så vårda din fossing B. fråga din inre gudinna ( det ni andra kallar själen) vad hon vill säga dej, vad kan du göra för att skänka er harmoni..

passa på att hela själen med skapande medan fossingen läker...

När jag var liten frågade jag hur man kunde se gudinnan. stå vid en spegel i månsken så ser du hennes sanna jag , var svaret...

å även jag som ser ut som ett troll kan se en älva när jag tittar i månskenet

Vinkar

Re: Nu tror inte jag att man kan
 

[QUOTE]Pulvertroll skrev:

Jag tror verkligen på mänskilgt värde, och att alla har sina kors att bära. så vårda din fossing B. fråga din inre gudinna ( det ni andra kallar själen) vad hon vill säga dej, vad kan du göra för att skänka er harmoni..

När jag var liten frågade jag hur man kunde se gudinnan. stå vid en spegel i månsken så ser du hennes sanna jag , var svaret...


DET var vackert om en gudinna i oss - faktiskt !!!!:p

Angående "självförvållat" så finns en väldigt bra bok i ämnet. Den är amerikansk, men översatt till svenska.

Sista hälften av boken är som en uppslagsbok där man i bokstavsordning kan söka efter krämpan eller sjukdomen man har och i en tabell få reda på vad som är tanke-orsaken samt även hur man ska tänka för att allt ska kunna återgå till det normala igen.

Enligt författaren finns inga obotliga sjukdomar, inte ens en så allvarlig sjukdom som cancer, allt är bara tankefel, som ganska enkelt går att ändra på. Det hon menar är att det är inte själva sjukdomen eller krämpan som ska åtgärdas utan själva tankefelet, då kommer läkningen av sig själv.

Jag fick låna den boken av en väninna i slutet på 80-talet och har sedan dess försökt tillämpa det som står i den. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok.

Maila mig gärna om du/ni vill veta bokens titel och författare, så behöver jag inte riskera att göra reklam för den här i forumet.

Korkad som jag nu är så kan jag bara hålla med :)
Du är din tanke och skapar din värld utefter det. Det kan låta grymt med tanke på Pulver Trollet men någonstans i vår nedärvda värld finns spår vi ska gå igenom. På gott och ont! låter jag flummig nu så är det precis vad jag är. En flummig profan andesökare som söker sanning och frågan varför.

Har genom terapeuter och hypnos gått igenom några tidigare liv och är helt övertygad att dom spelar roll i vårt nuvarande. Genom mina tidigare liv ser jag ett mönster och förstår plötsligt varför nutid ter sig som den gör. Jag måste bara pillra upp korkgluggarna och se mönstret. Dessutom måste jag ta med mig visdomen från förr för att kunna göra rätt nu.

Den kristalliska glasbubblan bär med sig så mycket visdom så det är inte sant. Konsten är bara att hålla den vid liv och komma ihåg vad jag lärde mig tidigare så jag vet att passa mig nu.

Låter det korkat så förlåt men jag är sån :)
Djup och korkad...

Se dig i spegeln och säg "Jag är gud" för han/hon den det finns överallt.

Sjävförfållat låter så anklagande, varför inte vända det till att "tyvärr jag har glömt lyssna till kroppen"

Hoppas fossingen är på bättringsvägen Birgitta!
Blås blås

Birgitta o Tua; jo, det stämmer (nog ;) ) att en massa är självförvållat, men just på cancer,hjärtat osv håller jag inte med. Fast: visst man kan äta o röka sig till det, men det finns ju medfött osv.

Men: det finns en hel del som vi själva drar på oss o detta är intressant: hur ska man kunna stoppa eländet innan det kommer, dvs se vad man gör för fel?? Jag vet nog på pappret, sas, men i verkligheten då ?! Jag har fått migrän på gamla dar o en del är ju hormonförändringar, det accepterar jag, men en massa är stress ! Fick en inflammation i sköldkörteln för nån månad, böld som tömdes så smån o är ok nu. Varför ? tja, immunförsvar på högvarv (psykisk stress ) fick aldrig flunsan som alla andra omkring mej (jobb-stress, hann inte bli sjuk).
osv
helt klart intressant diskussion detta !
kram till alla tjejer här från mej:p

Birgitta, du undrar "hur ska man kunna stoppa eländet innan det kommer, dvs se vad man gör för fel"?

Egentligen vet du redan, du anger olika orsaker, som du känt innan, stress, psykisk stress, jobb-stress, hann inte bli sjuk m.m. Egentligen är dessa saker som du beskriver tämligen likadant för oss allihopa.

Problemet är, som jag ser det, att vi liksom inte ger oss själva tid att varva ner, innan det är för sent och vi redan har dragit på oss sjukdomen eller krämpan. Vi kör på bara och tror att vi måste. Vi kanske inte vill se det ens. Jag gör precis likadant! Gång på gång!

Vi måste kanske helt enkelt börja bli mera medvetna om vad vi gör och framför allt hur det känns när vi gör olika saker. Vi måste kanske också "tvinga" oss själva att ta det lugnare, om vi vill leva ett både långt och bra liv, och vem vill inte det?

Jag känner många människor, och jag tycker mig kunnat se att allting bara snurrat fortare och fortare med åren. Det verkar som om världen (vi)har kommit in i någon form av själv-svängning nästan. Dom flesta följer med i karusellen bara, mår dåligt på olika sätt, men har svårt att göra något åt det. Förrän dom blir sjuka och blir tvungna att ta det lugnt.

Vare sig vi kan tro på det eller inte så finns ändå möjlighet att leva ett lugnare liv. Det gäller att prioritera. Vilket inte kanske är så lätt alla gånger, men ser man det som en ganska billig liv-försäkring så brukar det gå lättare.

Jag brukar säga till folk, då även till mina egna barn, som ändå är relativt unga, att dom jobbar för mycket. Stressen är det som tar kål på oss! Inte sjukdomarna i sig själv, utan just stressen, därför att det är stressen som är främsta orsaken till sjukdomar. Alltså gäller det att komma tillrätta med stressen.

Tua, se dig inte själv som korkad! Bara för att man har djupare tankar än många andra så betyder det inte att man är korkad. Det behövs såna som kan se djupare på livet och allt vad det innehåller.

Jag tror på reinkarnation, som jag skrivit tidigare, samt att vi har med oss alla minnen från tidigare liv, som erfarenheter att använda i detta liv. Vi har med oss minnen av obehagliga saker, lika som av behagliga saker. Allt detta påverkar oss förstås, både positivt och negativt. Hela tiden gäller att göra det bästa av tillvaron här och nu. Jag har också fått uppleva flera tidigare liv och det är verkligen intressant att se den "röda tråden"!

"Jag är Gud", skriver du, jag håller med, det är sant, så är det, vi är Gud. Vilken tur, så slipper man gå till kyrkan för att träffa honom. :) Det går för övrigt ännu bättre att hitta honom hemma i soffan. Suveränt enkelt!

Sjävförvållat låter kanske alltför anklagande, vi kan enas om att få kalla det vad vi vill, som vi var och en tycker passar bäst.

Tack för "blåsningen" igen, faktum är att foten sakta börjar bli "som folk" igen. Snart kan jag börja leva som vanligt igen... hoppsan... inte riktigt som vanligt då, utan mer på mina egna villkor, som sagt.

Ok, jag är väl inte korkad då men ibland undrar man ju :)

Jag tror så här att vi alla är disponibla för vilken sjukdom som helst. Frågan är bara varför vissa får den och varför? Jag fick ju ledgångsreumatism efter min mammas död. Tror personligen att sorg kan skapa en större potential att utveckla allehanda symtom. Liksom en stor ryggsäck av olösta bördor. Mitt tips som jag själv inte kan leva upp till fullo är att släppa ryggsäcken och vinka goodbye till den.

Så är det så att varje liten kroppsdel i oss representerar en känsla vi bär på. En led i ett finger säger en sak och en rygg något annat. Synd man inte sitter med facit på hand och kan hejda värk och åkommor i tid :)

Ännu ett korkat inlägg från mig innan jag blir utsparkad från forumet ;)