Sätta priser på barnkläder
 

Är det bara jag som tycker det är svårt att sätta priser på det man syr?? Har kollat runt litegranna på vad andra tar för tex ett par byxor...upp till 260 kronor. Är det mycket eller är det ungefär vad man kan begära? Själv tycker jag det låter lite mycket men oftast är det väl oftast så att man har svårt att ta betalt för det man gör.

Jag tycker att det är apjobbigt att ta betalt för det jag gör. Nånstans inser jag ju att jag kan ta rätt bra betalt eftersom det är egna mönster, dyra tyger och en hel del tid inblandat... Men det känns dyrt med 250 spänn för ett par byxor...
Jobbigast är att ta betalt av släktningar och vänner tycker jag.
Men när jag väl måste sätta priser brukar jag ha materialkostnaden i åtanke och hur mycket tid jag lägger ner. Det brukar landa på ca 6-10 gånger mer än materialet. Lite olika beroende på tidsåtgång som sagt...

Vad kan vara rimligt att ta i ren timkostnad tycker ni? Oberoende av vad man syr...

Det är jättesvårt att sätta priser, jag håller med. Dessutom har jag märkt att jag har svårare att värdera mitt eget arbete än andras :rolleyes: Av en tjej som jobbat som sömmerska och haft företag fick jag rådet att ta 100 kr per timme plus materialkostnader... men det känns för mycket. Svårt var ordet, sa Bull :cool:

Jag håller med om att det är svårt! Men problemet är att om man sätter för lågt pris så signalerar ju det att man själv som säljare inte tycker att mina skapelser inte är värda lika mycket som andras(tex i andra webshopar med designkläder). Sätter man istället för högt så är det svårt att få grejjerna sålda.

Jag skulle vilja ha nån slags mall där man tar tex 225 kr per byxa(i mindre strlk) , 225 per tröja i samma strlk och ha den som regel så jag inte skulle behöva räkna för varje enskilt plagg.
450 kr set är väl rimligt?! Eller?
Dreggelappar då? Jag såg en shop där tjejen som syr tar ut 95 per lapp. Är det för mycket? Jag tycker det, men hur lågt kan man lägga sig och ändå ta rimligt betalt för sitt jobb?? Har ni några konkreta tips?

Jag håller med miiaoo i hennes resonemang. Man måste kunna sätta ett pris på sitt arbete.

Sen ska man tänka på en sak till. Säljer man saker för att göra vinst så ska det drivas som näringsverksamhet. Säljer man utan vinstsyfte räknas det som hobbyverksamhet. Detta är rätt avgörande för prissättningen med andra ord.

Att butiker tar 40% i kommisionsavigt är inget konstigt enligt mig, fast det beror ju iofs på i vilken butik det gäller oxå. När man räknar på det hela så fårstår man varför. En butik säljer ju faktist för att göra vinst:)

Jag säljer saker hos Rackamaja och UNI i Linköping och de tar lika mycket i kommissionskostnad men jag känner eg att jag betalar för olika saker hos dem båda. Hos Rackamaja finns både fysisk butik och webb-shop där under en helt egen flik vilket jag ser som mycket possitivt då många kanske "råkar" hitta mina produkter. Hos UNI finns bara fysisk butik men å andra sidan så är UNI en butik som många känner till och som dessutom ligger i en större stad.

För min del så är det så att många i min närhet börjat fråga om jag kan sy och sälja barnkläder. Jag har hittills sagt nej men det skulle ju vara lite roligt att sy till dem. MEN jag har förlite tid för att göra det "gratis", då vill jag hellre sy sånt jag tycker är roligt och skapande och utvecklande för mig själv. Så ska jag börja sy till andra vill jag ju faktiskt ha ut lite av min tid annars är det ju inte lönt känner jag.

Tex nu vill en släkting att jagska sy kläder till hennes barn hon har själv köpt tyger och jag förväntas nog sy gratis. Jag har erbjudit mig att lära henne men det tror jag inte att hon är för pigg på. Jag börjar dock bli lite less att hon fågar om jag kan sy saker till dem så den här gången tänkte jag säga att jag tar betalt för tiden.

Men 100:- timman tycker jag är helt rimligt. Jag hinner säkert sy 3 tunikor av samma mönster på en timma så då får hon betala 100 kr för 3 kläder, det är absolut inte för mycket tycker jag.

Me and I tycker jag har rimliga hemmapriser faktiskt. Det bestalar ju folk för deras kläder och då tycker jag att man gott kan betala det för även hemmasydda kläder.

Jag skulle inte sy gratis till vänner och bekanta. Däremot tar jag lite mindre betalt från dem. Jag tror att många som inte syr själva har fått för sig att "det är ju bara att sy" men de förstår inet vilken tid det tar med allt runt omkring. Bara att rita mönster, justera mönster, köpa material som ev saknas mm. Å sen är det ju inte alltid så "bara" att sy;):)

För att underlätta för mig själv har jag satt fasta priser på olika plagg, om jag sedan ska sy lika plagg i samma färger och att sömnaden därmed går fortare så är det ett plus för mig men kunden betalar fortfarande samma summa.

Ja men precis, det tar tid och om man inte har mönster färdigt så tar det i alla fall för mig dubbelt med tid. Jag "försakar" varenda lite minut till sömnad (när jag vill förstås) men det innebär att jag aldrig ser på tv typ eller tränar (ska väl börja med det snart igen) och den tiden vill jag inte ägna åt att sy saker till andra utan att få ut något av det, det bhöver ju inte vara pengar, fick en villervallatröja av en kompis som ville ha 2 fleecebyxor till sin son, det är ju helt ok. Sydde en presenttröja till en kompis dotter med brodyr på bröstet, det tog 4 timmar, tror inte folk räknar med att det kan ta så lång tid att få till en färdig tröja med lite text på. Nu bråkade ju denna tröja en hel del och maskinerna också, men det så kan det ju bli, givetvis kan man ju inte ta betalt för det, men jag tror ändå inte att folk tänker på att man kan sitta en hel kväll och sy medan de ser en film! Och vipps får de en färdig tröja och har betalat 50:- för tyget.

Låter jag lite bitter? Hmm, det är jag absolut inte, mest irri på att göra gratis grejjer och att ens egen fritid inte värderas lika högt som andras.

Tycker inte alls att du låter bitter utan mer realistisk!

Tyvärr är det så att det som dom flesta har lättast för är att pruta med sig själva och det ska man inte göra!!!

Vänd på frågan istället: Skulle du kräva att någon annan skulle jobba på sin fria tid till dig bara så där och för att du har ett behov som du vill fylla?? Skulle inte tro det....

Skäms inte för att ta betalt men gör klart det redan från början när en fråga dyker upp!! Då slipper man att gå omkring och känna sig obekväm och fundera på det hela. Ber vänner och bekanta om syhjälp så tror jag säkert att dom är mer än villiga att betala för hjälpen - då vet dom ju att det blir bra gjort!!

LYCKA TILL alla ni hemsömmerskor!! Och våga ta betalt!!

You go girl!

Helt rätt, så är det, man är väl bara lite för snäll ibland helt enkelt.

Som alltid är det en svår fråga när det gäller pris.
Som konsument så är det lite olika vad man vill betala för. Vad det är för kvalité på tyg och sömnad, design och motiv på tyget.

Me & I tycker jag själv har roliga tyger men jag har igen bra erfarenhet när det gäller deras kvalité, sömmar som spicker eller plagg som är trasiga innan de använts, helt enkelt dålig kvalite.

Lingon & Blåbär har hög kvalité när det gäller sömnad och tyger samt garanti på kläderna.

Jag tycker att priset ska spegla hur unikt det är samt kvalién på kläderna då det är det som slutkund baserar om det är ok eller ej. Iaf tycker jag det.

Det har du helt rätt i. Tygets kvalité är verkligen jätte viktigt men även hur pass unikt tyget är. Just nu finns mycket fina trikåtyger att köpa för den som vill sy barnkläder men det är oxå väldigt många som köper dessa tyger och sedan säljer barnkläder av dem. Där gäller det att sticka ut lite tror jag.

Hur pass välsytt ett plagg är spelar åklart oxå in.
När man ser ett plagg på bild kan de ju se väldigt välsytt ut men min erfarenhet säger mig att i verkligheten kan det vara något helt annat.

Håller med er om man att det är jättesvårt att sätta priser på det man själv sytt.

...och allra svårast blir det till släkt och vänner.

Själv har jag sytt mycket till andra och då framförallt balklänningar, dopklänningar och barnkläder. Detta var innan datan och sysidan...och jag visste absolut inte vad jag skulle ta betalt.

Då resonerade jag så här:- skulle jag ta betalt för den tiden jag la ner på arbetet så hade personen inte haft råd
-skulle jag ta en symbolisk summa så kändes det som om jag nedvärderade mitt eget arbete.

Så det slutade med att jag berättade detta för folk och sedan sa att min betalning är:-personen fick själv köpa allt som skulle till (sorterade bort dem som var för lata för att handla sakerna)
- de skulle handla med gott mått.
- jag skulle få behålla mönster och tyg som blev över...detta gjorde jag sedan barbiekläder av som jag sålde.

De flesta gav mig ofta en liten present också såsom lotter, biocheckar mm.

Jag sydde dock bara för hobby och skulle inte göra nån vinst.

Detta fungerade för mig

Jag tycker att det är konstigt att "vänskapspris" alltid förväntas gå åt ena hållet så att säga. Alla förväntar sig att få billigare från en kompis/anhörig. Ingen säger: "Eftersom du är min kompis får du extra betalt".

Nu syr inte jag barnkläder men väver på beställning.
Jag blir jätteledsen när människor inte förstår att jag vill ha betalt för den tid jag spenderar i vävstolen.
De vill gärna jämföra mina priser med IKEAs trasmattor. Gissa om de blir chockade när jag vill ha 1000kr för nåt de tycker att de kan köpa på IKEA för under 100kr. Samma problem stöter jag på när man är ute på mässor och många vävstugor säljer sina alster. Många resonerar att de gör mattor eller liknande för att det är kul och det är ju ändå bara gamla lakan som fått av grannen, så deras grejer är superbilliga. Jag kan aldrig konkurrera med dessa priser. Jag måste konkurrera på ett annat sätt. Som att tillverka på kundens önskan.

Jag vill ju inte att mina kunder ska känna sig lurade eller pådyvlade nåt de inte har råd med. Men jag har slutat att be om ursäkt för att jag har 5 års utbildning och en önskan om att kunna leva på det jag har utbildat mig till.
Rent krasst- ta betlat för den tid det tar! Annars förstör man marknaden för alla andra också.

Om man skall leva på det?
 

Om man skall leva på det får man tänska på hur man säljer som många tidigare skrivit. Men driva det som hobby, men har man företag finns det massa omkostnader som man glömmer.

Min symskains handlare sa att syr man mycket skall man serva sina maskiner minst två grr/ år. Har man hemsida kostar det pengar. Och det dras skatt om man driver det som företag. Och man kanska skall ha en revisor, och räkna alla så tillbehör som tråd och resår. Det är många bäckar små. Sedan ta betalt för tiden.

Om du tjänar 200 som exempel går hälften till skatt och sociala arbgivaravg. Då har du 100 kvar sedan drar du av materialkostnad och din tid. Och vips så jobbar du gratis och skänker bort material.Sedan gillar jag inte de som sätter för låga priser. Det drar ju ner möjligheterna för de som vill skapa sig möjligheter till extra inkomster. Det är väl delvis därför man syr.

Och sedan är det dags att berätta för vänner och bekanta och fråga vad deras tid är värd och hur lång tid det tar att sy. Och köper man nya tyger så är det inte gratis. Det är många frågor man skall tänka på. Visst är det kul att sy men ge bort det hellre än sälj det för billigt. Det tjänar vi alla på i slutändan. Vi måste höja statusen på svenskt handarbete och försvara att vi är närproducerande och kan aldrig jämföras med barn arbetare utomlands. Vi har en fin textil historia i svea land och vi skall värna om den och inte skämas och ta för lite betalt.


Som de sa på ett seminarum för kvinnliga företagare:
Jag är en liten lite kvinna som driver en liten liten butik, där jag säljer små små saker. Som jag inte tar något betalt för.
Följdfrågan var:
Hur skulle en man göra????
Han skulle ta betalt så han skämdes och minsann göra gigantska affärer.
Så hur gör ni???

Hej!
 

Jag har själv sålt smycken. Och är det så att detta är din HOBBY så kan du ju inte ta mer betalt än kostnaden för material osv.
MEN är du ett företag så är ju meningen att gå med vinst! Annars skulle ju hela företagandet gå åt pipan;)

Jag tycker att man ska lägga på det man behöver tex åtgångarna, dvs material sen lägger du på din timlön. Tar det en halvtimma att göra så kanske de är lagom med 50-60 kr? Så har du timlön på ca 100 kr. Sen ser du, blir det en kostnad då på 200 så tänker du på att ditt företag ska betala skatt! då tar du 200x1,25 ungefär (jag är inte helt hundra på den siffran.. men nästan) Då blir ju byxan 250 kr. Och de är vad du måste ta ut, för att få lön och för att gå med vinst! Sen om det finns någon som säljer för 125 så spelar det ingen roll, för kunden kommer ändå vilja ha dina varor om det är vad kunden söker! Bara för att det är "dyrt" så betyder det inte mindre kunder. Det blir ju så att man "jobbar" ner priserna. Har man för låga priser värdesätter inte kunden ditt arbete, och de tycker jag är synd!

Nu blev det jättelångt, men jag tror inte att det är fel att värdesätta sig själv och sitt arbete! Jag tror snarare att det är viktigare än att sälja massor...

Lycka till verkligen! :cool:
Emma

Måste bara kommentera..
Självklart! Det är väl ändå nära och kära som vill att det ska gå bra för en? Sluta med vänskapspriser!!! :)

Fler har varit inne på detta. Men finns det någon formell regel eller lag som säger att det måste vara så? På Skatteverket säger de ju bara att man måste skatta för överskottet, och att om överskottet överstiger en viss summa är det dags att starta företag, men de säger ingenting om hur stort överskottet på den enskilda varan får vara. Eller har jag missat något? :confused:

Självklart får du ta ut ett överskott även på en hobby-tillverkad vara. Det är sant som du säger att upp till en viss summa, tror det är 10 000kr per år, så räknas det som hobbyverksamhet oavsett hur mycket överskottet blir per vara.
Med andra ord, ta ordentligt betalt för hobbytillverkade varor, dvs marknadspris, då det är bäst för alla i längden. Bäst för dig som tillverkar och bäst för de som syr proffessionellt då hobbytillverkare inte lägger sig för lågt och pressar priserna genom att arbeta gratis.

Som hobbyverksamhet räknas det bara om man inte gör det i vinstsyfte. Vill man ha vinst går det som näringsverksamhet ;) oavsett belopp. Det där med 10000 kanske blivit ihopblandat med att man får plocka svamp och bär skattefritt upp till ett visst belopp?

Har precis suttit och pratat med två olika handläggare på Skatteverket. Jag ska deklarera överskottet av min verksamhet ihop med min vanliga inkomst och de beskattas ihop. Om man bara säljer saker behöver man inte F-skattebevis, jag däremot som även klipper pudlar och kanske ska vara kursledare på Studiefrämjandet har näringsverksamhet och säljer tjänster har ett FA-skattebevis. Det är vad jag snappade upp av samtalen.

Ring själva om ni är osäkra, det är alltid bättre att veta säkert!

Förlåt om jag envisas: med "vinstsyfte" åsyftas årets totala överskott, inte den enskilda produkten. Man skattar överskottet från första kronan, mycket riktigt. För att det ska räknas som näringsverksamhet ska verksamheten "självständigt, varaktigt och med vinstsyfte" (citat från Skatteverkets broschyr)

Exempel: Om jag köper ett tyg för 50 kronor och en symaskin för 7000 kronor, syr en enda klänning av tyget och säljer den för 500 kronor, då har jag gjort en rejäl vinst på klänningen men ändå inte gått med överskott på min hobbyverksamhet. Om jag däremot säljer 400 klänningar för 50 kronor styck med utgifter på 7050:- (samma som i första exemplet), så har jag gjort ett överskott på 12950 kronor som jag måste betala egenavgifter för. Fast klänningarna är mycket billigare än i första exemplet.

Är detta trådkapning så ber jag om ursäkt för det!

Broschyren från Skatteverket finns här:

http://www.skatteverket.se/blankette...obbyverksamhet

Även om man har sömnaden som en hobby så tycker jag att man bör ta betalt för och värdesätta sitt eget arbete.
Ett förslag är att kolla runt hos olika bloggare som syr kläder, och sedan sätta upp en liten tabell. Då ser man tydligt vad priserna ligger på ungefär, även om det skiljer sig en del. Sedan kan man utgå ifrån detta när man skall bestämma hur mycket man själv skall ta betalt. Då undergräver man inte marknaden, samtidigt som man kan vara ganska säker på att ens priser är lagom. Om man sedan sytt något som man är lite missnöjd med, kan man bara sänka priset lite.

bra
 

Hej tycker ditt förslag är toppen. Vi vill ju alla komma någonstans.

Precis det där har jag också tänkt på och framför allt när folk tycker att man är för dyr. Menar, då ifrågasätter de ju värdet av MIN fritid.

Vill även lyfta den tidigare frågan ang. pris på dregglisar och har precis sytt upp ett gäng och vill såklart inte "skänka" bort dem. Ett ex. på 95kr kom upp och det är vad jag skulle vilja ta för dem. Har även sett någon som tar 2 för 100 och även så lågt som 39kr st. Hur ska man resonera här?

Mycket intressant ämne!

Så trevligt att det är flera som tänker så!

Jag brukar inte sälja prylar men ska göra ett undantag på en tillställning då de behövde folk som säljer prylar. Tänkte sälja dregglisar och mössor typ...Blir nog inget mera, kanske någon enstaka kjol.

Jag tänkte nog ta typ 80:- för en dregglis och lika för mössorna och kanske 150:- för ett kit. Men bara för att det är en engångsgrej och slutet sälskap, annars kanske man skulle behöva vara lite dyrare..eller inte, hmmmm, svårt det där. Skulle då aldrig sälja något under 65:- tror jag, det är det inte värt. Och 65:- till närstående kanske. För jag tycker att man kan vara lite billigare kanske mot nära och kära men jag vill inte göra det gratis.

Jag funderar också på pris på dregglisar. 95 kr tycker jag är i mesta laget, men man kan ju inte ta för lite heller.. 65 kr kanske är för lågt med tanke på att trikå och fleece, tryckknappar och tråd trots allt kostar en peng att köpa in också. Plus arbetstiden som iofs är väldigt liten för en dreggellapp. Jag skulle nog lägga mig på kanske 85 kr och 2 för 150..? Låter det vettigt??
Kanske då 150 för ett set med matckande dreggellapp och mössa, men det känns lågt tycker jag. Är det nån som kan materialkostnaden mer exakt för ett sånt set där trikån ligger på ca 150 kr metern å fleecen på 100 kr metern. På ett ungefär alltså??

Ja ett pris mellan 85 och 95 kommer nog jag lägga mina på. Sen ett "2 för XXX" kan också vara bra. Har inte räknat på tygåtgången.

Börja inte med att pruta, allra minst till era vänner. Säg tyvärr jag kan inte för måste jag avstå från nyttig mat till
mina barn och det kan jag inte. Börjar du pruta och inte ta betalt så kommer du aldrig att kunna ta betalt fullt ut.

Glöm inte bort att märka dina kläder med boutiqe om de är det. Då blir ingen förvånad över att det kostar.

Visa din uppskattning på annat sätt. Du kan ge dina kunder en lott. Dragning 1ggr/månad på ett plagg som du sytt upp t ex. De blir de glada över. De får skriva upp sig på en lista som är numrerad. Kan gälla alla, kan gälla för köp över xxx kronor t ex.

Med tiden kanske kan pruta eller prissätt med prutmån.

Bra tips,Gumpan!

Jag blir ofta ledsen när jag ser hur folk underminerar för andra genom att ta för lite betalt. Då pressar det andra att ta mindre betalt.

Jag har också det problemet när jag försäker sälja dockkläder.
Svårt nu när jag snart har det som min enda "inkomst".

Lottdragning för kunder låter intressant. Jag måste testa det! Funderar på att bara öppna det för befintliga kunder. Nya männikor kan få köpa nåt billigt först. ;)

Annars kan man också ge rabatt till återkommande kunder eller ge småpresenter.

Även jag som försöker överleva på mitt skapande lider av att andra "hobbysömmerskor" tar för lite betalt. Men det är inte bara dem man tävlar emot. Klädkedjorna förstör också en del. Hur förklarar man för en kund att en klänning som köpt hos HM kostar 299 kostar 1500 för mig att sy upp?

/L

Värt att tänka på tycker jag är det faktum att man aldrig annars kan jämföra äpplen och päron. Inte i något sammanhang..!!

Varför ska man då tvingas göra det när det gäller färdigsytt i butikskedja vs uppsytt i ateljé?? Man ska inte behöva motivera priser och förklara sig. Inser folk så betalar dom också - punkt!

Den som prutar med sig själv och sätter för låga priser på sitt arbete, den sågar också på den gren hon/han sitter. Inte bra för någon och absolut inte för personen själv.

Stå på er och fortsätt skapa!! Bara så kan världen bli vackrare :D

Så sant, så sant. Butikerna förstör mycket för oss. Folk förstår inte att det är fattiga kineser som syr kläder av tyger som köpts i stora mängder.. Lite skillnad. Ibland är det dyrare att köpa bara material för någon plagg hos t.ex. H&M.

Och det förstör också för mig. Folk känner sig osäker om de verkligen ska lägga ner mer pengar på en dockklänning än vad de kan betala för en människoklänning hos H&M.

Då behöver vi inte trycket från folk som säljer för billigt också. Jag har fått läsa att de bara vill sy och inte tjäna pengar, men då tycker jag att man då kan skänka alstren till någon organisation istället för att sälja för struntsumma.

1500 för en välsydd klänning är billigt, förresten!

Fast, det att det är fattiga asiater som sitter och syr, det förklarar ju inte hälften. Det är andra saker som måste poängteras:

1. Plaggen sys i mindre upplaga, vilket ger ett mer speciellt plagg men också högre omkostnader per plagg. I många fall är plagget sytt just för en speciell persons mått, vilket gör att det bara finns 1 plagg, istället för det antal 10 000 H&M gör. Den kostnad som HM har för att arbeta ut mönster, prov, sömnadsrutiner, m.m. fördelas på alla dessa, mot att läggas på ett plagg.
2. Material köps in i mycket mindre mängder av varje slag. Det gör att varje meter tyg blir dyrare och samma sak gäller varje dragkedja.

Sedan får man tyvärr inte glömma att många, hobbysömmerskor framför allt, missar att försöka vara kostnadseffektiva när det gäller hur plagg ska konstrueras, vilka tyger man köper in, varifrån man köper in, vilka sömnadsdetaljer som man bör ta bort och lägga till osv. Jag vet ett exempel med en kvinna som sydde något barnplagg med knappar och sålde. När hon från början använde knappar som kostade 10 kronor styck och använde 5 stycken till varje plagg, redan då försvann biten med att vara kostnadseffektiv. Eller någon som sydde mantlar och hade en tygkostnad på 300 kronor metern, för att h*n tyckte att kvaliteten var bättre, samtidigt som de han sålde till inte brydde sig särskilt mycket om det istället hade varit tyget för 100 kronor metern.

Ska man sy för att sälja och maximera vinsten är det mycket mer än bara att göra ett snyggt plagg som räknas. Tyvärr. :/

Tack och lov behöver jag inte tänka mycket på tyger eftersom jag kan köpa fina tyger för att jag använder så lite per plagg. Irriterar istället mig på att allt fler butiker ökar minsta klipp till 20-25 cm istället för 10 som brukligt.

Men det är så sant det där med knappar och liknande. Köpa små mängder och köpa igen, blir dyrt i längden.

Men å andra sidan om man köper 1000 pack knappar och sedan bara använder 50 blir också dyrt. ;)

Dockkläder hamnar ju i lite annat läge, även om jag absolut förstår din frustration. I ditt fall gissar jag på att dina kostnader för material i många fall är rätt liten relativt arbetstiden, bortsett från specialsaker just för det lilla formatet. Då är ju arbetstiden nästan viktigare att ha koll på. Att handsy större plagg tar lång tid, och värdesätter kunden inte handsömnaden kanske det kan vara värt att fundera över om det inte är bättre att sy på maskin... Jag gissar dock på att det i dockklädesfallet reder sig av sig självt. En metod som tar betydligt längre tid för samma resultat är nog också oftast så besvärlig att det inte är något man ens överväger.

Samtidigt så finns det ju vissa saker man helt enkelt inte kan påverka. Har man inte företag kan man inte beställa från grossister. Syr man inte upp större mängder kan man inte göra stora beställningar av samma saker och få mängdrabatt. Även om man försöker använda samma tyg till fler än ett plagg i sin lilla kollektion.

Jag syr för det mesta på maskin, men det kräver viss övning och färdighet. När jag sedan sydde en korsett till mig själv (efter att bara ha sytt till dockor i några år) tyckte jag att det var så skönt att få sy i storformat, det var så ENKELT, bara att gasa på! :)
Fördelen med dockor är att de har samma mått hela tiden, så jag bara behöver ha 1 storlek. Det får väga upp pilligheten! (och jag avskyr delen att göra mönster, få det att passa kroppen och sitta fint)

En annan nackdel med dockkläder är att det är så smalt, inte många samlar på Blythe (OCH uppskattar mina kläder och vill punga ut pengar hehe)

Har tyvärr tappat motivationen lite nu pga att det är svårt att sälja, att jag inte ens syr för mina egna dockor längre... Har dock lyckat börja sy igen igår, efter att inte ha sytt på 1 månad.

Jag har börjat sy kläder för baby och förskolebarn för försäljning. Än så länge är det på hobbynivå och blir kanske inte heller mer. Men inte är jag beredd att sätta priser efter den nivå som HM,Lindex mfl har! Min kvalitet får ligga i bra tyger, design och sömnadsarbete, inte i låga priser.

Jag skriver i regel upp effektiv arbetstid för varje plagg - krånglar det till sig och jag måste sprätta drar jag bort den tiden. Vid det här laget vet jag ganska väl hur lång tid olika typer av plagg normalt tar.Finesser som fickor, volanger osv ökar på tiden ganska mycket och jag försöker hålla mig till lättsydda modeller. Ändå har jag så här i början fått lägga min timpeng på en lägre nivå än vad jag egentligen tycker är rimligt. Nu ligger mina priser på ungefär samma nivå som många andras. Hittills har ingen klagat över mina priser utan snällt betalat, så det är kanske läge att höja lite.;)

Dockkläder slog jag snabbt ur hågen, De tar nästan lika lång tid som babyplaggen, men jag tror inte de skulle gå att sälja på samma prisnivå.

Tygkostnaden blir åtminstone för de mindre storlekarna en ganska liten del av priset.Det kanske rent av lönar sig bättre att satsa på dyrare, mer attraktiva tyger än att jaga fyndpriser?