Jag bara undrar, absolut utan att dömma någon...äter ni kött? Katt,ekkorre eller gris...det borde väl inte vara någon skillnad?

Javisst, jag äter kött, fisk och grönt. Men vad det har med att vara förtjust i katter fattar jag inte riktigt..
Jag tycker inte man ska plåga grisar, kor eller andra djur heller bara för att jag kan äta kött...

Har lite svårt att förstå varför du ställer frågan, är det någon som verkar tycka att grisar kan plågas eller? Bara för att vi värnar om våra och andras husdjur..

Haden en huskatt tidigare som gjorde precis samma sak. Vi gjorde ett experiment en gång och tog fram buren inomhus, satte in katten som fick sitta en liten stund och sedan släppte vi ut honom. Han gick direkt till lådan och gjorde både 1 och 2. Sen den gången gick det mycket bättre så det kan vara något att prova.

Annars finns det en spray att köpa hos veterinärer eller djursjukhus som heter Feliway. Det är syntetiska ansiktsferomoner som gör katter lite lugnare så det kan också vara värt att prova.

När vi skall på utställning med våra nuvarande katter så tar vi bort maten på kvällen innan vi går och lägge oss. Då mår de inte illa av åkturen och det finns inte så mycket kvar i tarmen heller. Har funkat klockrent-

Uppenbarligen tog ni illa upp i alla fall...undrade mest bara för undrandets skull. Någon skrev att den kunde tänka sig in i lidandet hos djuret, och då undrade jag bara om ni hade samma tankar kring djur på slakterier som djur såsom katter som springer lösa...som sagt ingen mening att göra någon upprörd. Många som har dessa tankar är ju trots allt vegetarianer :)

Jag vill inte att något djur skall lida, men din uppfattning om slakteriernas hantering av djuren innan dom avlivas kan jag oxså ha synpunter på...., men eftersom vi inte har pil o båge o kan jaga våran föda själva som vi en gång gjorde, så får vi som äter kött, fisk m m försöka att lita på bonden, fiskaren o myndigheterna som skall se till detta att dom gör sitt absolut bästa för våra djur. Dom som är vegveterianer respekterar jag , liksom jag vill ha respekt för min levnad.

Jag blir precis lika upprörd när jag hör om djur som lider på slakterier, jag har förstått att många slakterier är oseriösa. Och det är lika illa.. men det finns mycket lidande i världen, krig, svält, misshandel osv..

Vi diskuterade mitt specifika problem med just vår hittekatt samt att många andra hade liknande erfarenheter som de delade med sig av.

Vi diskuterade alltså inte djurens rätt i allmänhet...

Och förresten kan jag bara se att det var jag som reagerade ;)

Jag kan inte låta bli att undra varför Det vet vi väl alla att djur far illa för att vi ska äta.Djur far illa för att vi ska ha fina pälsar på kroppen. Djur far illa över huvud taget så varför undra. Hjalmar har fått ett hem och det är viktigast. Ulrika har tagit sitt ansvar som en kännande god människa och givit Hjalmar en chans så varför undra om vi äter kött?

Katten är underskattad som husdjur och saknar värde så vi måste höja stausen på våra vänner. Sen har vi diskussionen om att äta kött eller inte men den platsar inte här och inte just nu.

Nu är det Hjalmar det handlar om och förhoppningsvis får hon några bra år hos den äldre tanten.

Bra skrivet Tua!!!
Katter ses som "förbrukningsvaror" i alldeles för stor utsträckning. Hjälmar hade så'n himla tur som gick in just i Ulrikas garage, och Ulrika och hennes man förtjänar stort beröm!
För oss som älskar katter (och andra djur) och vet hur illa de kan fara (min Kilen hade till exempel hål i kinden och tänder borta för att han troligen blivit sparkad i huvvudet av någon människa. Och han tyvärr inte unik alls!) är det så skönt att få läsa en historia där det verkar ha gått bra!
Om någon vill diskutera annan djurhållning gör det i ett eget ämne!

Så glad jag blir Ulrika att allt gått så bra för Hjalmar :) Fram för fler lyckliga slut!

Jag rodnar ju pga alla lovord ;).
Jag skulle vilja tacka för dom uppmuntrande orden och alla råd,och tacka alla andra som tar och som har tagit hand om hittekatter.

Jag går nu och tittar ut genom fönstrena, och ingen frysande Hjalmar i sikte... hon ligger nog i tantens säng och spinner hoppas jag..
Jag skulle vilja ringa henne igen och höra hur natten gått men jag inser att det kanske är lite väl påfluget, så jag tänkte vänta till ikväll ;)

Stackars Kilen, hur kan någon göra så? Jag kan förstå att man kan bli irriterad över att katter springer och pinkar på dina mattor t.ex, men att sparka sönder dom.. Och se dom skrikande springa iväg sen.. fast dessa människor har ju en hel del som fattas på övre plan.! så man kan ju inte förstå dessa störningar.
Här hemma pratar vi rätt ofta om att vi skulle nog göra oss olyckliga om vi kom på någon plåga ett djur.. Jag snackar fängelse.. jag skulle se rött!

Nu måste maken traska ut i garaget och se om han kan sätta för hålet där kattluckan sitter ;) tänk om vi väntat en timme till, men det är på förlusten man ska leva.
Kattluckan där ska sättas in på stugdörren, kattluckan som sitter där ska sättas in i en innerdörr här hemma. Under trappen har vi ett skräputrymme som ffa tjänar som katt-toa rum och skräpsamlare, så vi tänkte sätta in en lucka i den dörren, så kan vi ha den stängd. Då ser ingen röran därinne, fiffigt va? Har man djur man älskar så måste man inreda med stora (men mindre vackra) klösställningar och hål i innerdörrar, samt råttor och band och div. leksaker överallt ;)

Sätter in en bild på Hjalmar, nytagen hemma hos tanten, det ser inte ut som en strykrädd katt. Hon kollar just in en mystisk påse när bilden togs..

Hjalmar är ju bara sååååå söt!!!! (Och hon ser lugn ut också som låter sig fotas så bra!)

Jättesmart med kattlucka in i "skräpgarderoben"! Det har jag inte tänkt på att ma kan göra så! Hmmmm.... Blir det fler katter i huset igen tål det att tänkas på även här. Skönt att få undan kattlådan och inte behöva komma ihåg att lämna t.ex. toadörr öppen hela tiden...

Åh tack snälla du för att du satte in en bild på Hjalmar, hon är ju bara för fin. Svårt att förstå hur nån kan lämna henne sådär bara. Ja jag har varit inne på samma tankar som dig, om jag får syn på någon som plågar ett djur så kan ni väl tänka på mig när jag sitter på Hinseberg sen. Men vad straffet än skulle bli så skulle det vara värt det.

Vi kanske kan ha en liten sygrupp tillsammans på Hinsan! ;)

Hur våra celler skulle se ut ;)

Tyg och alster överallt, vi får ansöka om större celler, där alla maskiner och tygskåp får plats! Och vad vi skulle ha att snacka om..

Jag delar gladeligen cell med er bara jag får förmånen att hudflänga den som gör djur illa.

Hjalmar är så söt och jag saknar min Buster när jag ser henne. Hon bara försvann för mig och jag vet inte vad som hände.

Tänk om Hjalmar tidigare bott hos en snäll gammal dam som avlidit. Tur hon flyttade in i erat garage Ulrika så hon åter kunde få flytta in hos en gammal dam med hjärtat på rätt ställe.

Vilka trevliga och likasinnade cellkamrater vi får då va?

Senaste Hjalmar-bulletinen!
Tanten ringde nyss och informerade om Hjalmars första dygn. Hjalmar heter nu Mirran, fast för mig är hon ju Hjalmar ändå ;)
Hjalmar hoppade direkt upp i hennes säng igår kväll och sov där tillsammans med tanten hela natten.. Fattar ni vilken lycka för en bortkastad kisse!?
Så nog får ni tro hon blir bortklemad där hos tanten, hon har vandrat runt och kollat i alla fönster, hon (Hjalmar alltså) blir livrädd när hon ser en människa komma gående och då gömmer hon sig under täcket. Men det går ju över när kissen ser att människorna kommer ju inte IN till henne, bara för att hon ser dom.

Sen har hon ju ätit och gosat och spunnit. Jag tror detta blev rena rama paradiset för vår Hjalmar..

Jag hoppas att Buster också fann en dam som tog hand om henne, kanske gick det så, vi får hoppas det. Tyvärr är det ju många som helt enkelt svälter ihjäl och därför får vi glädjas desto mer då vi ser sådana här solskenshistorier...

Tanten är ju alldeles begeistrad i Mirran, tanten har själv varit så ensam sedan senaste katten dog av sjukdom pga åldern. Så det blev ju helt perfekt!!

En så'n underbar solskenshistoria detta blev!!!

Vad skönt att det ordnade sig. Jag tittade på väderprognosen under helgen, såg att det skulle bli riktigt kallt uppe i Norrbotten och tänkte på Hjalmar. Nu kan jag tänka på henne och bli glad i stället...

Apropå kattplågare så råkade jag se en bild på en sådan på Aftonbladets hemsida i fredags. Jag tog snabbt bort bilden, men den försvann ju inte från näthinnan. Usch, vad dåligt jag mådde och fortfarande mår. Hade jag vetat att det skulle bli sy- och kattjunta på Hinseberg så hade jag åkt till England där misshandeln skedde och gjort upp med kräket.

Mina katter Nasse och Laban var hittekatter, men de var så små, några veckor bara, när de togs om hand så de hann väl knappt bli förvildade.

Underbara Ulrika med husbonde!
Jag har inte varit inne på sysidan på denna del av året och vad får jag läsa först av allt, jo,
denna söta berättelse om katten Hjalmar. Har gått bakåt några dar för att läsa alla kloka inlägg och jag blir tårögd. Vilken insats ni gjort! Katten har bestämt sig för att bo hos er.
Ni vet väl kattälskare att vi bor i kattens hus.
Dessa ljuvliga varelser.

Hälsningar Lena med två quiltarkatter
Utvandrad Kalix-tjej(egentligen vackra Risögrund)
till Stockholm 1964 p.g.a utbildning.

Läs inte allt klart och ser nu att Hjalmar fått ett nytt hem. TOPPEN!!!
Då blir vi alla kattvänner lyckliga.
Nu kan jag återgå till mitt vanliga jobb vid datorn.
Ha det allra BÄST!
Kram till er alla för rörande inlägg!
Lena

Hjalmar- solskenshistoria???
 

Tja, nu har jag nog pratat med Hjalmars nya matte för sista gången! Det senaste samtalet slutade med att hon kastade på luren i örat på mig...
Hon ringde och väckte mig häromdagen. Hjalmar kliade sig i ena örat, och det hade "ryckt" i örat så att damen ifråga knappt fått sova nåt senaste natten..
Har pratat med henne en gång tidigare då hon klagat på att katten kliat sig i ena örat. Vi kom då överens om att hon skulle avvakta och om det inte slutade så skulle hon åka till veterinären med kissen. Hon har ju bil själv. Saken är den att det finns ingen veterinär där hon bor, närmaste är 5 mil bort, i vår stad Kalix. Nu ringde hon för hon tyckte att det minsta hon kunde kräva av oss var att vi skulle komma och hämta henne, låna henne en bur och skjutsa henne till veterinären..!!
Jag försökte förklara att Janne jobbar ju om dagarna och jag kör inte själv längre sträckor pga mina diskbråck, ena benet funkar inte så bra längre.. men då började hon bli otrevlig, hon fräste och skrek om vartannat. Katten hade ju kliat sig från det att hon fick den, och det hade vi ju också sett!! Jag sa att vi hade inte märkt något kliande, men att katten för den skull kunde ha haft några problem men att vi inte sett det. Jag försökte hålla en trevlig ton trots hennes ursinne, för så har jag blivit uppfostrad.

Hon tyckte att jag var en hemsk människa och att man kunde väl ändå förvänta sig att jag skulle ha klippt hennes klor! Då började jag känna att mitt humör började vakna, och jag sa att hon kan ju inte förvänta sig att jag ska åka hem till henne och klippa kattens klor? Jag menar tidigare hade hon ju sagt att nu var katten hennes ansvar och om hon blev sjuk så var det ju bara att ta henne till veterinären..Detta sade hon med glimten i ögat och med den glädje man känner när man fått ett djur som man tycker om... samt att hon hade glatt pratat om hemlösa katter och hur svårt det var att veta om deras historia, men att hon höll med om att Hjalmar såg frisk och pigg ut... Detta var några dar efter att hon fått henne..

Hon var väldigt otrevlig, och jag försökte verkligen lirka.. men hon tyckte att hon kunde åtminstone förvänta sig att jag kunde köra några mil för hennes och kattens skull.. Jag sa att om jag skulle köra henne till veterinären så skulle det ju bli 24 mil! Jaså, är det bensinpengara jag var ute efter? skrek hon sarkastiskt, och jag fick för tredje gången förklara om mig och långkörningar samt Jannes jobb, men då avslutade hon med att hon avskydde sådana människor som mej, och det minsta man kunde förvänta sig var att jag skulle skjutsa hennes sjuka katt till veterinären..och klick lät det i örat. Hon lade på.

Hade hon bott här så hade jag ju naturligtvis ställt upp, självklart! men 24 mil och minst 5 timmar tycker jag är rätt mycket att förvänta sig, speciellt när jag inte ens vet om det är nåt fel på katten.. Men hon förstörde definitivt den dagen.. Jag tror nog att hon är snäll med katten och att hon är orolig för henne, men saken är den att hon har nog svårt att handskas med andra människor, den tanten.. Hon hade nämligen blivit f-bannad på veterinären som avlivade hennes katt i höstas, det berättade hon tidigare, att till Kalix Djurklinik ville hon aldrig mer! För tydligen så hade veterinären frågat efter kattens diagnos när hon kom dit, och det tyckte tanten inte var nödvändigt eftersom hon ju hade ringt tidigare.. Jag hade försökt säga att detta måste ju veterinärna fråga, så att dom inte avlivar en katt som ska kastreras t.ex, och dom är ju många som jobbar där och det är ju svårt att veta vem som är vem.....

Men jag tror nog att katten har det bra, fast jag undrar förstås, jag frågade om hon ville att vi skulle ta tillbaka katten eftersom det lät som om hon tyckte att vi lurat på henne en katt med nåt kliande i örat.. men då fräste hon att det ville hon ju naturligtvis inte, bara att vi skulle ta vårt ansvar....:mad:

Nåja, nu har jag fått skriva av mig lite och det känns lite bättre, men det känns trist att hon var så där galen och ovillig att lyssna till någon annan. Och hon verkade ju riktigt trevlig från början. Men så är det ju här i livet, ibland är det, upp och ner.. ;)
Jag behöver ju inte umgås med henne och så länge hon är snäll med katten får hon ju göra sig ovän med alla människor i sin omgivning. Och hon verkade verkligen gilla katten så allt löser sig nog till det bästa, även om hon måste köpa sig en bur och åka själv...

Herregud vilka människor det finns. Förstår att hon förstörde din dag men du ska då inte ha dåligt samvete eller nåt för är det någon som tagit ansvar så är det väl du och din man som skötte Hjalmar och såg till att hon fick ett bra hem. Mina föräldrar råkade ut för en sån där dam också när dom övertog en hund. Hon sökte upp dom och undrade om dom skulle kunna tänka sig att överta hennes hund för hon var sjuk och skulle ligga mycket på sjukhus och skulle inte längre kunna ta ansvar för en hund. Så efter lite övervägande föll dom till föga och övertog hunden, men då satte helvetet igång med telefonterror, förföljning och smutskastning. Det gick så långt att mina föräldrar fick lov att polisanmäla henne och då visade det sig, precis som i ditt fall, att det var inte första gången och hon var polisanmäld tidigare för liknande saker. Det här var ju också en äldre dam, men det måste ju vara nåt psykiskt fel på dom när dom beter sig på det viset. Tack och lov, om man får säga så, dog tanten så det blev lugnt igen.

Förstår om du mår dåligt efter det här men jag hoppas att du kan lägga det bakom dig och att du får vara ifred nu. Hjalmar är ju hennes ansvar och skulle du ha ställt upp nu så skulle kraven bara ha fortsatt, så det var nog lika bra att du inte kunde ställa upp.

Må så gott nu!

Ja, det är otroligt hur vissa människor kan vara, utan att generas..
Det är som du säger, lämna det bakom sig och gå vidare. Det är väl inget jag grubblar jämt på förstås men man kan inte låta bli att hetsa upp sig ibland ;)
Nåja, jag gjorde vad jag kunde, om hon sen trilskas så är det ju hennes problem, tydligen så har hon problem i kontakten med andra människor, inte bara med mig utan veterinärer och vårdcentraler..

Nej, nu ska jag fokusera på min sömnad, ska ha några grejer i en monter på biblioteket om en dryg vecka, detta för att öka/väcka intresse för kurs i lappteknik, så det är bara att starta fokuseringen.....

......väntar ännu på fokuseringsstarten...;)

Visst är det konstigt, ibland bubblar man av ideer men så när man eg. måste så då har man ingen inspiration alls.. tror jag ska gå och se på skidor i Åre en stund, kanske inspirationen då kommer?? tja, bara att se antar jag.. hoppas kan man ju alltid!!

Ja det är riktigt, fokusera på nåt roligare du. Jag köpte ny stor skärmatta här om veckan så jag ska nog försöka ta och inviga den. Lycka till med utställningen!