Vi som älskar våra symaskiner!
 

Ja!!! De gamla rejäla arbetshästarna är underbara! Och de nya 2000-kr symaskinerna är skräp (tycker jag, och Gumpan58 och många, men inte alla!)
Vi som läser och skriver på den här sidan ÄLSKAR ju att sy och våra symaskiner (och kanske hatar ibland).

Gumpan, bara så du vet det, jag uppskattar verkligen allt du skriver! Det är intressant och personligt. :) Sen är jag också handikappad och känner igen att man måste anpassa redskapen efter det.

Själv älskar jag alla mina symaskiner, industrimaskinen som syr fort, wrooom... den heter Alfa, jag kallar den Alfa Romeo. Bara raksöm fast fort, perfekt och i vad som helst. Mitt antika Elna-fynd, som en symaskinsförsäljare försökte köpa av mig (nej!), min Singer från 1950-talet med massor av mönstersömmar (kostade på den tiden många månadslöner), min ärvda trampmaskin (syr som smör även vid strömavbrott) och mina numera TVÅ datoriserade broderimaskiner, den äldsta av dem är nu 10 år (!), ännu varken undertrådskrångel eller service trots att jag sytt en massa kläder i tjocka tyger också.
Och så den som mina stela händer är allra gladast över, D1. Jag fick spara länge för att köpa den begagnad.

Stor kram till er alla Sysidare på Alla Hjärtans dag! Vi kanske borde hänga små hjärtan på våra små älsklingar, symaskinerna?? :D:D:D

En av mina symaskiner har redan hjärtan! När jag fick den var jag ung, 12-13 tror jag, och jag satte klisterlappar inuti tillbehörslådan hjärtan och "I LOVE YOU". Lapparna har fått sitta kvar eftersom de inte syns förrän man öppnar lådan. :)
Jag är glad över den maskinen och också att mina föräldrar köpt en bra maskin till mig för att de förstod att jag älskar att sy.

Nu har jag fyra olika maskiner, men den maskinen jag använder mest och trivs bäst med är den jag fick i present. Det är en Pfaff Hobbymatic 919 från slutet av 80-talet. Ibland har den lite egenheter, och egentligen är min 50-talare Pfaff 332 bättre, men jag föredrar helt enkelt min Hobbymatic att sy på, rent ergonomiskt sett.

Tyckte mycket om att läsa den sista dryga handfullen eller så inlägg här. Mycket klokhet i dem!
Jag tror att det ska VÄLDIGT mycket till för min dotter ska ersätta sin (före detta min) 70-tals Husqvarna med en "modern" maskin! Jovisst kan det vara kul med dekorsöm och lite andra finesser ibland, men då kan man ju låna av mamma... ;) ("Mamma", alltså jag, älskar å andra sina moderna datoriserade maskiner, men våra "behov" skiljer sig också åt.)
Kan ju berätta att när hon flyttade hemifrån utrustade sambon henne med en rejäl verktygslåda med borrmaskin och annat nyttigt och jag skulle se till att hon fick en bra symaskin. Jag kollade runt massor då och kom snart fram till att en ny lågprismaskin inte på minsta vis kunde mäta sig med gamla Husqvarnan som hon dessutom växt upp med. Så vad som hände var att jag köpte en lite modernare variant av samma maskin till mig själv och lät henne få den gamla. Som jag skrivit förut var den gamla bättre...