Uhm, nej - det är inte bättre med europeiska porrtidningar men inte sjutton brukar man gå runt på stan "klädd" (oklädd) som kvinnorna i de tidningarna väl? :confused:

Jag tycker också det är fel att dra tydliga paralleller mellan lolita och pedofili eftersom, som jag skrev i ett tidigare inlägg, det är fel att utgå ifrån att kvinnor klär sig för att attrahera män.

Däremot så stöder inte mangaporr med lolitaflickor den bilden att det är oskuldsfulla flickor. Lika lite som europeiska/amerikanska porrfilmer stöder att nudister är oskuldsfulla.

Alexandra - jag tror att du lägger in väldigt mycket mellan de skrivna meningarna som inte står där eller ens kan tolkas. Jag gissar att det beror på att det är något som du uppskattas som kritiseras men om du läser igen så tror jag säkert att du ser att jag varken har förkastat Japansk kultur i sin helhet (jag jobbar en del med Japan i mitt yrke) eller att "västerländsk porr" har validerats. I mitt tycke är dock porr med en underton av pedofeli ett stycke obehagligare än Playboy, och jag gissar att du håller med?

Nu bara måste jag lägga mig i för det är ju precis det som många unga (och äldre) tjejer gör, mycket av partygirls modet kommer ju från porrindustrin, tex playboy bunny-loggan och stringtrosor. Väldigt mycket i den västerländska kulturen handlar och sex och det är kanske därför som vi läser in sexuella budskap i något så oskyldigt som en rosa tyllkjol.

Ja jag är inte tillräckligt insatt i det hela men jag har faktiskt aldrig sett någon gå iförd endast stringtrosor på stan. Playboy-loggan har ju (tyvärr) blivit mode dock så det håller jag med om.

Anledningen till att jag blir så upprörd är att det känns som att jag hamnar i en dålig dager för att jag läser manga och ser på anime, media som ni kritiserar väldigt starkt här. Allt som är annorlunda och ovant brukar beläggas med fördomar och jag ser väldigt många fördomar i den här tråden, riktade indirekt mot mig eftersom jag gillar manga och anime precis lika mycket som jag älskar att sy. Jag ser också väldigt många paralleller i denna diskussion till Åsa Johanssons debattinlägg "Sockersöta superhjältar i korta kjolar", en kvinna som trots sin fil lic är ett hiskeligt skrämmande exempel på fördomar mot anime/manga. Jag skulle verkligen vilja uppmuntra er till att läsa hennes debattinlägg och sedan bloggsvaren till den. Sedan får ni gärna välja sida och då kan vi diskutera vidare.

Kanske har det med att göra att vi tillhör olika generationer som ni äldre vänder er så emot lolita-fenomenet? Min generation växte/växer ju upp i ett relativt jämställt samhälle, och därför känner vi att vi kan leka mer med könsrollerna, till skillnad från en generation som har fått slåss mot cementerade könsroller för att nå en hett efterlängtad skiftning av jämställdhetsbalansen.

Jag tycker att det kan vara ganska intressant med denna typ av diskutioner och tycker det är extra intressant att dom dyker upp på en sida som enna... Men vart fasen kommer pedofili och porr in i bilden? Jag trodde det här var om en/två oundergroundstilar och inte om den vrickade porrindustrin.

Jag måste bara få reda ut två begrepp som inte verkar vara helt klara för vissa människor som inte är väldigt insatta i ämnet:

Lolita - klädstil/livsstil beroende på hur inne man är. Den har sitt ursprung i Japan någong gång runt 60-talet om jag inte minns fel. Går offtast inte ut på att se barnslig ut utan bara söt och oskuldsfull. Men det finns underkategorier där man VERKLIGEN inte ser söt ut. ^.^

Loli - Hentai där åtminstånne en aktör är under 18 eller ser ut att vara det. Tecknat!!! Hentai med aktörer klädda i lolita är väldigt ovanligt.

Nja, jag tror snarare det är så att Lolita i japanska termer har en annan betydelse än i västerländska. Titta t.ex. på wikipedia;

"Lolita är i slang en benämning på en förförisk eller sexuellt brådmogen flicka som befinner sig - eller till synes befinner sig - tidigt i puberteten."

Där kan man läsa om termen Lolita och den hamnar i kategorin Pedofili.
Ja, det kan säkert vara en fördom det också men själva ordet kommer faktiskt från bok som i princip handlar om pedofili.

Jag tycker det finns en hel del underbart söta kläder i den genren även om jag själv inte skulle använda det. Jag tycker inte heller att det är sexuellt laddat att använda den sortens kläder. MEN parallellen till pedofiler, vilket är den som diskuterats mest i den här tråden tror jag, är inte speciellt konstig.

Jag tror tyvärr inte att Wikipedia är helt korrekt alla gånger... ;)

Jag tycker att det är skrämmande och förskräckligt ledsamt att självmord som är så tragiskt när det väl händer kan vara en kult eller sysselsättnings grej.
Det finns väl inga livsbejankande glada männinskor som kan se upp till självmordskandidater. Det är ju tragiska omständigheter som har lett fram till detta. Modigt är att stanna kvar och kämpa för att finna livsglädje.
Sedan detta med sexuell utstrålning och barnaspektet. Jag förstår att dessa individer som klär sig och verkar inom denna mode kult förmodligen inte har en mening med att ge näring åt pedofili men tyvär så uppfattas det så av väldigt många .
Lite självkritik skulle kanske inte skada , det är ju ändå så att hur man uppfattas av andra som är det väsentligaste inte hur man uppfattar sig själv.Bara detta att medverka till att en kult som är så självdestruktiv får fortsatt näring.

skrivet av en livsglad nyfiken äventyrlig
53- åring
Ann-Christin

Till Alexandra:

Visst tror jag också att generationsbiten är en bidragande orsak till att vi tolkar bildspråk olika. När något skriker i mina ögon så kanske det inte säger alls samma sak till dig. Alla generationer har ju också sitt sätt att revoltera och sträcka på gränserna. Konst görs ju t ex ofta för att provocera betraktaren.

Måste bara poängtera en sak, själv är jag ju "bara" 73:a så vårt samhälle måste ha tett sig ganska jämställt när jag växte upp. Jag trodde också under alla mina uppväxtår att kvinnor och män hade precis samma förutsättningar och blev behandlade lika här i livet. Nuförtiden ser jag lite annorlunda på just den biten och jag ser att det finns mycket dolt och att det faktiskt går åt fel håll ibland.

Mycket förändrades också mitt sätt att se på saker iom det att jag blev förälder. Också mitt sätt att se på, och tolka min omvärld. Att skydda någon annan människa mot sådant som är i mina ögon olämpligt och potentiellt skadligt (även om jag själv skulle kunna acceptera/hantera det) behövde jag ju tidigare aldrig tänka på. Därigenom ändrades min syn på mycket här i världen som jag tidigare tyckte "inte var något att tjata om".

Nu förstår jag ingenting, den här disskusionen har verkligen tagit en sjuk vändning. HUR kan det vara viktigare hur andra uppfattar en?
Det kommer alltid att finnas sjuka perversa mäniskor som tar helt oskyldiga saker och gör dem till någonting vidrigt. Dessutom måste jag tyvär skriva det uppenbara som ingen skrivit än, pedofiler tänder på BARN inte på vuxna människor utklädda till barn!

Självklart klär man sig för sin egen skull inte för andras! Vilken rädd och ynklig människa man skulle vara om man bara oroade sig för vad andra skulle tycka hela tiden.
Är det dom rätta signalerna att sända ut till flickor och tonårstjejer, att man bara ska behaga andra?

Lolita är väl ändå bara en "västerniserad" variant av namnet Rori? (med det vill jag mena att det inte ska förknippas med boken från femtiotalet)

Och nu till min personliga besvikelse.
Varje gång någon nämner alternativa klädstilar så dras genast paraleller till den domierande här på sysidan, GL och liknande stilar. Hur i hela friden kopplades EMO ihop med GL? Och varför klankas det alltid ner på den, oavsett vilken stil orginalinlägget handlar om?

Jag är så less på att varje gång läsa att dessa "Lolitor" (Roris) uppträder så att alla pedofiler i princip börjar få problem i byxfronten och att flickorna ska uppträda i den ålder de befinner sig i.

Hur orkar ni bli så arga och engagerade varje gång?
Vad ni än skulle säga till tjejerna och killarna som utövar stilen så kommer de knappast att reagera på det sätt ni önskar, troligtvis tvärt emot.

mariatherese: Självklart har jag förståelse. Jag har visserligen inga barn men jag kan mycket väl tänka mig vilken kamp det måste vara att skydda ett barn från samhället idag. Ibland känner jag mig själv som en grinig gammal tant som bara avskyr allt som är modernt.

Efter att ha tänkt lite så måste jag erkänna att mangan i Sverige är väldigt dålig. Love Hina till exempel skulle jag aldrig låta mina barn - om jag hade några - läsa. Den manga som översatts till svenska är en väldigt dålig spegling av vad som finns i Japan. Den svensköversatta mangan är ofta ecchi och har konstiga porrtendenser, eller cementerade könsroller. Att en haremmanga (en kille - massa tjejer) som Love Hina rekommenderas till 13-åringar på bcmanga.se tycker jag är vidrigt.

Jag hämtar ner manga översatt av privatpersoner till engelska, och får antagligen en helt annan bild av manga än vad ni får. Det finns också manga i Japan där könsrollerna är väldigt nertonade, ibland rentav borta.

Till dodergök
Man kan inte bara gå sin egen väg och ha skygglappar." Jag tycker inte så och så och vill inte att jag skall bli uppfattad så och så. och vad ni alla andra tycker och uppfattar mig som har inte med mig att göra ." det är inte så enkelt alltid ,man bidrar ju själv till vad andra får för uppfattning om en.

Nej för sjutton, Wikipedia är knappast någon pålitlig källa, däremot så bidrar den till och utformas av "allmäna uppfattningar" och det var där min poäng skulle vara ;)

Jag kan inte låta bli att reflektera lite över människan och hur våra gamla instinkter yttrar sig i en sådan här diskussion.

Faktum är att människans hjärna är konstruerad för att man ska kunna ta snabba beslut med hjälp av tidigare erfarenhet. Det är en av de egenskaper som gjort att vi är så dominerande på denna planet, handlar om överlevnad i krissituationer. Vi utnyttjar denna egenskap inte enbart i krissituationer utan även i vår vardag där man behöver sålla bland alla intryck. Om man har det i åtanke och sedan applicerar det på följande:

• I väst har namnet Lolita blivit hårt sammankopplat med pedofili p g a en boken med just namnet Lolita skriven av Vladimir Nabokov.
  
• Det kommer ett mode från öst som kallas Lolita (må så vara med diverse namntillägg t ex gothic lolita) där tjejer ser ut som små flickor.
  
• Porrindustrin, som redan varit inne på "flickbilder" tidigare är inte sena att haka på och utnyttjar både namnet och modet i sin alster.

Ja va händer? Hjärnan kopplar ihop de gamla erfarenheterna med de nya uppgifterna och drar en slutsats. Är det då konstigt om det blir fel slutsatser som dras? Jag tycker inte det, hur rätt eller fel det än är. Är man då yngre eller kommer från en annan kultur eller av andra orsaker inte har samma erfarenheter så gör man naturligtvis inte samma koppling.

Nja så självklart är det väl inte? Jag skulle (tyvärr?) vilja påstå att den stora massan klär sig som de gör just för att passa in och därmed gör det för andras skull. Sen var man ska passa in varierar från person till person. Även detta är ju något som ligger i våra gener. Vi vill passa in för då är det lättare att överleva, man blir inte utstött av flocken.

Varför denna långa utläggning undrar kanske några. Dels är jag på filosofiskt humör ikväll ;) dels för att jag tycker det är viktigt och intressant att man försöker förstå varför vi reagerar som vi gör.

Funderar mera:

Den stora frågan är väl hur man ska fortsätta förhålla sig till bilderna? Ska de som associerar till pedofili acceptera att det inte handlar om det, eller ska de som gör bilderna acceptera att de tolkas så av väldigt många? Vad är rätt, vad är fel, vem ska avgöra det?

Nej det har faktiskt inte med mig att göra om folk tex tror att jag knarkar för att jag är piercad, eller att jag är lesbisk för att jag har de glasögon som jag har (jo sådana förslag har faktiskt förekommit). Människors fördomar får stå för dem själva. Jag blir väldigt upprörd när vuxna människor uppmuntrar barn och tonåringar att rätta sig efter vad andra människor ska tro om dem. Hur ska samhället i sådana fall någonsin utvecklas i rätt riktning? Om jantelagen ska vara den som gäller och man får skylla sig själv om man blir mobbad för att man är annorlunda? För visst är det man kan läsa mellan raderna i titeln till denna tråd?

Jag är 28 år och absolut ingen lolita men det känns lite fult när vuxna kvinnor ger sig på barn (ja man är faktiskt ett barn till man fyller 18) och det är inte alltid så lätt att försvara och förklara sig när man är 15, specielt inte när det första man får slängt i ansiktet är att "jag har levt mycket längre än dig så jag vet bäst". Kommer ni inte ihåg själva hur det var att vara 15? Jag gör det mer än väl och det var inte alltid så roligt! Det var faktiskt riktigt svårt att vara levnadsglad och uppåt med hela kroppen full av hormoner och tonårströtthet.

Och varför måste man försvara sitt utseende? Är det verkligen det viktigaste? Vi kvinnor borde stötta varandra istället för att trycka ner varann, det skulle vi komma mycket längre på.

Alvan
 

Javisst, så är det, vi reagerar alltid utifrån oss själva och våra instinkter/erfarenheter. Det är viktigt att förstå, för på det viset lär vi känna oss själva och har då möjlighet att läka våra gamla sår.

Angående Lolita-kulturen/fenomenet eller vad jag ska välja att kalla det, så fattar jag nog egentligen ingenting :D men redan "dom gamla grekerna" uttryckte sin oro för det uppväxande släktet, för flera tusen år sedan...

Min tro är ändå att det är någon mening i allt som är, oavsett om man uppfattar det som positivt eller negativt eftersom varje sak har sin egen motsats.

Min egen rädsla för övergrepp på speciellt barn aktualiserades i detta, realistiskt eller inte, men hade jag inte haft den rädslan så hade jag inte reagerat som jag gjorde. Alltså, allt är en mening med!

PS: Egentligen finns varken rätt eller fel, allt bara är som det är, utifrån en mening som vi ofta har svårt att förstå.

Som vanligt finns det inget rätt eller fel. Världen är tyvärr grå.

Fast om jag började fotografera/posera lolita så skulle jag nog ge tusan i vad folk tyckte om mina bilder. Ska man lägga sig på mattan för alla så blir man ju svensk! :D

Fast jag vet inte... en del lolita går ut på att man ska klä sig som viktorianska porslinsdockor, och aldrig har jag hört pedofiler tända på något sådant... har ni?

Kanske har ni rätt (eller fel ;))...

Det är väl bara konstatera att det är/skulle vara enklare om det kanske fanns ett rätt och ett fel vid alla tillfällen. Men gu så trist det skulle vara om allt vore enkelt!

Nu ska jag fundera ut hur jag ska sy min nästa tröja så den blir lite svårare än den förra jag sydde...

Men herregud, att vuxna tjejer klär sig flickaktigt i rosa klänningar är väl fasikeninte värre än att de stora klädkedjorna säljer vuxenkläder till småtjejer; som när dom sålde BHar och toppar till femåringar. Det är väl långt mycket värre?
Och bara för att en del mangaserier innehåller sex så gör ju inte alla det, kan ju dra paralleller till vanlig spelfilm; en del innehåller naket, andra en massa biljakter, en del är rena porrfilmer, men det betyder ju inte att ALLA spelfilmer innehåller just det?

Och jag tror inte att een enda som lägger ut sina bilder här tänker att "ja, idag ska jag lägga ut en bild med pedofiliska associationer" det är väl mer upp till betraktaren som har får sånt för sig av olika anledningar. Det är precis som om man har målat en tavla, och så kommer det nån människa fram och vet vad det är man har målat och varför och vad tavlan betyder (hade en konstlärarinna som blev anklagad för att ha blivit utsatt för sexuellt utnyttjande när hon var liten för att hon målat nån tavla med ett naket barn. Struntsnack).

Ja precis! Så trist det skulle vara då, om allt var förutbestämt hur det skulle vara, vad gjorde vi då här...

När man känner för att begå självmord är det den sista utvägen... jag har läst mycket eftersom det fascinerar mig hur människor kan vara så desperata att de väljer att avsluta sitt liv. Och en del människor har en konstant depression.
En historia var jättesorglig med en mamma med familj. Mamman hade en medfödd depression som dök upp efter tonåren. Inga mediciner, inga behandlingar, ingenting funkade förutom elchocker, och sedan slutade de också funka. Hur skulle hon kunna vara modig och kämpa emot den depressionen för att finna livsglädje? Det var alltså en kemisk depression som det inte fanns någon känd bot för, och hennes liv gick ut på att ligga i sin säng och räkna sekunderna som tickade förbi. Är det ett värdigt liv?

Teknikfreek: Jag undrar vad du menar med att självmord är en kult eller sysselsättningsgrej, och det att "Bara detta att medverka till att en kult som är så självdestruktiv får fortsatt näring".

Vad menar du med kult? Antingen menar du emo, och den är till syvene och sist en klädstil och en musikstil. Inget mer, inget mindre. Eller så menar du när tonåringar pratar om självmord och hamnar i djupa diskussioner, och prata om det måste man göra om man inte vill må dåligt. Sedan kan du mena något helt annat, och då får du gärna förklara, för jag vill veta! *nyfiken*

Enligt ddiskutionen tidigare i tråden så diskuteras EMO kulten . det spelar ingen roll vad vi sätter för namn på en grupp stil . det är själva begreppet att romantisera självmordet.
att diskutera och fantisera om sitt eget självmord. det är en destruktiv handling (nedbrytande)för individen.
Många gånger är det så att personer som fantiserar om sitt eget självmord inte kan sluta upp med dessa tankar. Och tyvär så ledder det en del gånger till ett fullbordat självmord. Även om det börjar som en lek eller mode stil.

Emo har inte ett dyft att göra med självmord! Punkt slut! Man kan inte kalla det för självmordskult, för de romantiserar inte självmord eller drömmer om det. Det du har är tyvärr ett praktexempel av fördomar. Jag vill att du läser på om vilka som begår självmord. Det kommer att visa dig att kläd- och musikstil spelar ingen roll eftersom statistiken visar att de som begår självmord kommer från alla samhällsgrupper.

Om du tvekar på äktheten om självmordsstatistiken kan du diskutera med min mamma som gjort ett arbete om självmord bland ungdomar.

Dessutom har jag aldrig förstått om du menar att det är att romantisera självmord när man sitter och talar om det. Tycker du det är bättre att man håller det inom sig? Det är ju vitt känt att man mår bättre om man pratar om saker och ting. Att man är emo - tillhör en grupp - är i själva verket en skyddsfaktor eftersom man är med i en samhörighet.

Att prata om känslor och hur man mår det är alltid bra,och i syfte att må bättre men det är stor skillnad att fantisera om självmord och .att fixera sig
Jag säjer inte att detta finns i EMo eller någon annan specifik mode trend. Det spelar ingen roll vad de heter
utan det jag vänder mig mot är att det överhuvudtaget finns.

det här med "emo" är nog ganska missuppfattat. I mina ögon är det fortfarande bara en musik stil och att man kan vara emo genom att lyssna på musiken. sen att många "emos" klär sig i fashion core är väl lika vanligt som att en person som lyssnar på hip-hop klär sig i nån slags "hip-hop"-stil?

sen att vissa vill att folk ska tro att de mår sdåligt och skär sig i armarna det är en individuell sak och man ska inte ta förgivet att alla fashion corare gör det, men det förstår väl alla med suntförnuf?

Jag har just läst igenom diskussionen från första till sista inlägget och blir bara matt. Diskussionen urartade till något helt annat än vad det från början handlade om, vilket i sig inte är ovanligt. Men ALLTID ska det sluta med att man raddar upp alla fördommar och egna subjektiva uppfattningar man har om stilar man inte förstår sig på och det börjar bli tröttsamt. SJälvklart får man uttrycka en önskan om att förstå en annan stil, om man aldrig frågar får man inget lära sig men det är inte det jag menar. Ja jag kan välja att inte läsa dom diskussionsinläggen men det händer ibland att jag låter nyfikenheten vinna över vettet.


Först ett ord om självmordsglorifieringen... Jag tror inte att det handlar om glorifiering av självmord, utan om att över huvudtaget prata om det. De människor jag känner/känt som faktiskt har begått självmord har varit människor som aldrig sagt ett ord om att dom ens mår dåligt. Jag tror solklart på att genom att prata om det så bearbetar man det. Jag vet, för jag har haft det svårt i mitt liv (om än inte i yttre omständigheter så väl i neuropsykiatriska sådana) och hade nog inte orkat ta mig igenom de här 25 åren om jag inte hade haft vänner som också mådde dåligt att prata med om det.

Och sen ett ord om mode...

Kan man aldrig klä sig eller se ut på ett visst sätt bara för att man av någon anledning tycker att det är snyggt? Jag tänker då aldrig på djupa undermeningar när jag klär mig, bara på vad jag tycker ser bra ut, för det är min smak jag vill förmedla genom mina kläder..... För mer specifika budskap får jag väl ta en t-shirt med text eller skriva en bok. ;)


Redigerat för att förtydliga vissa punkter och rätta några stavfel.

Vad gäller hur man väljer att klä sig, sminka sig, visa upp sig och sina kreationer på bild och så vidare är det nog helt enkelt så att vi får acceptera att smaken är olika.

Jag spyr nästan på alla vadlånga tights, oformliga "tunikor" och uttrampade låga pumps som vandrat runt på stan denna sommar och det fins säkerligen dom som tycker att jag bara ser löjlig ut i mina vida kjolar och kängor. Det får man liksom acceptera, varje gång man går utanför dörren. Det handlar om att ge och ta och att bestämma sig för om man tycker det är värt det eller ej. Hur man än klär sig kommer det finnas folk som asosierar det med något negativt (min morsa har kläckt ur sig att hon kopplar långa nitar till nynazister, till exempel) och alla negativa saker man kopplar ihop med folk får man ju samtisigt själv ta med en nypa salt. Tänker man bara efter lite så inser man ju ganska snabbt att man omöjligt kan ha hela bakgrunden.

Det är precis som "självmordsEMOs". Visst finns det ungdomar som väljer att avsluta sina liv, men vem är du och jag att döma? Det är ju faktiskt DERAS liv det handlar om. Andra kan omöjligt veta hur dom mår, känner sig eller vad dom kan tänkas ha för motiv och att dra upp dom annhörigas sorg är bara respeklöst. Att sätta sig över en annan människas beslutsrätt över sin egen kropp bara för att man skulle sakna dom? Jag menar, hur självisk får man bli?

Jag kan tycka att det kan finnas en poäng med att visa upp vissa typer av kläder i vissa miljöer eller i speciella samanhang. Och även att låta olika ämnen eller föremål infuera sin stil. Det behöver inte vara positiva infuenser, konst är sällan sockervadd och fågelsång hela vägen. Man kan leka med motsatser, paradoxer etc. och så länge man inte uppmanar till brott så borde det ju inte finnas något att gnälla över.

I reklamsammanhang lönar det sig ett provocera och det gäller även när man gör "reklam" för sig själv i vardagliga sammanhang.
Ett ganska extremt exempel på provocernade reklam är en gammal annons för ett klädföretag (mins inte vilket det var nu, men det var något av dom större som sålder mycket lack, läder och nitar till allsköns hårdrockare, typ som XtraX är i dag eller något i den stilen. Det är dock säkert tio år sedan nu) som förekom i Neuclear Blasts (skivbolag som inriktat sig på allsköns hårdrock) postorderkatalog. I bakgrunden av anonsen finns det en suddig bild av en kille med en spruta i armen. Bilden var helt klart ett konstnärligt foto och ingen dokumentär bild ur verkligheten och det var en vacker bild, på sitt eget makabra sätt.
Mågna blockerades säkerligen av negativa asosiationer och valde bort företaget medan det tilltalade andra.

Och det är ingen som tvingar en. Gillar man inte vad man ser så går det i dom allra allra flesta fall att vända blad, byta kanal, klicka på en annan länk, fästa blicken på andra sidan gatan och vara vuxen nog att inte anse sig har rätt att se ner på folk bara för att dom inte har samma smak som man själv har.

Till trådskaparen:
Det här har varit en intressant tråd och med undantag av några ganska underliga åsikter och inlägg har det varit riktigt trevlig läsning. Det är alldrig fel att ställa frågor. Kanske hade det funnits bättre forum att diskutera subkulturer än sysidan. Men å andra sidan hade den här diskusionen modererats bort för länge sedan om den hade startats på till exempel Helgon.net eller något sånt. Och här verkar ju funnits en och annan som har mått bra av den :)
Tack.

Thread Necromancy \o/