Annas blogg

Framtiden...

Carpe diem! Det är inte jag det. Jag lever sällan i nuet. Jag är antingen i framtiden eller i "baktiden". Idag har jag funderat lite på framtiden. Tänk när den här sysidan blivit 20-30-40-50år. När våra barn, barnbarn eller varför inte barnbarnsbarn går in och söker "retrogrejjer" från tidigt 2000tal. Tänk vilken handarbetsskatt det kommer (finns) finnas här då.
Jag kan riktigt höra kommentarerna: Åhhh sån där minns jag att farmor gjorde. När jag var liten så fick jag en sån där i julklapp. Ja alla hade ju sånna där. osv.
Själv kommer jag att sitta här och förhoppningsvis kunna dela lite tankar och funderingar. Mina ögon börjar bli ett bekymmer och jag är ju "bara" 44år så jag undrar hur länge jag kan hålla på. NÄ, jag är inte så smart att jag kan handarbeta om jag är blind. Tror jag... Jag gör det som krävs :) Min mormor kunde virka efter en hjärnblödning, men inte blev det snyggt inte....

Idag har jag gjort en repa på stan. Tittat på garn och investerat i reflexgarn. Har en tanke om att virka hjärtan och snöflingor att sy fast på kläderna.

Resonerade med Husqvarna om min broderimaskin som vägra fungera men de "tvår" sina händer och menar att det får jag klura ut själv. Inte exakt så men de var inte sugen att hjälpa mig att felsöka iaf.

Hexagonlampan? Nä den är inte riktigt klar, men det går långsamt frammåt. Börjar gruva mig för sammanfogandet då jag inte gjort någon plan för det ännu. Det löser sig nog :)

// Anna

En barndomsdröm är på väg att gå i uppfyllelse!

Jag fick jobbet! Jag fick jobbet! Okej, jag lugnar ner mig och tar det från början. För ett tag sedan sade jag upp mig från mitt jobb på TeliaSonera. Efter 13 år kände jag mig rätt färdig med tekniken. De senaste tre åren har jag pluggat till hälsocoach och kostcoach, samtidigt som jag drivit min egen firma inom ämnet viktminskning och hälsa. (www.nyttformat.se) Så sa min tidigare chef på Telia. Jaha, vad ska du göra nu då? Det fick mig att tänka. Tittade in på arbetsförmedlingens hemsida och där fanns det. Ett jobb jag aldrig skulle kunna få eftersom jag inte har rätt kompetens. Ett vikariat och deltidstjänst som textillärare. Jag skulle nog funderar på det hela livet om jag inte sökte. Sagt och gjort. Jag ringde rektorn på denna friskola. Han ville inte ha in några papper han ville träffa mig personligen, snarast. För första gången i mitt liv var det en merit att jag är bekännande kristen! Ja eftersom det är en kristen friskola så kan det vara en fördel. Jag fick veta när jag var på plats att det var få sökande och endast två de gått vidare med, och JAG fick tjänsten! Nu blir det till att försöka komma in på lärarhögskolan så jag får rätt behörighet.

Alla barn som är vänsterhänta, känn er priviligerade! Jag kommer att kunna lära er virka som min textillärare aldrig kunde lära mig :)
 

Det här blir en av de största utmaningar i mitt liv!

Den här bloggen var bara till för mitt handarbetande men TEXTILLÄRARE visst sjutton måste det passa in här?

// Anna för skakis för att handarbeta....

Det var bättre förr? eller?

Tänk vad allt utvecklas och jag sitter ändå med min knyppeldyna, vävstol, stickor eller virkkrok som ser ut ungefär som de har gjort i flera hundra år. Jo kanske det MEN skillnaden är enorm för övrigt. Jag kan med några enkla klick på datorn drunkna i nya mönster och ideér. Jag kan enkelt prata med människor med samma intresse från när och fjärran. Det stannar inte ens inom landets gränser utan plötsligt lär man sig vad allt heter på engelska, tyska, norska, finska etc och nya möjligheter öppnar sig.
Det som stör mig är att garn och tyg kostar betydligt mer än att köpa färdiga alster. Okej kvalité kanske någon säger. Men det är inte alltid så heller. Jag har märkt att det jag gör själv tenderar jag verkligen att spara och använda längre än det jag köper på reastället på någon stor klädkedja bara för att märka att halva stan har likadana. Inte så att jag absolut måste sticka ut och vara annorlunda, men lite personligt skadar inte. I höst har det varit enkelt. Det finns inga lila kläder i butikerna!! Alltså blir det inget handlat heller. Så bättre är tillgänglighet och att det är billigt att köpa klart. Sämre är att fare trade och kvalite får stå tillbaka för en slit och slängkultur som spinner hjulen allt snabbare. I indien får en massa människor cancer för att jag vill ha färgade tyger som tål hantering. I andra länder är blir vattnet förstört för att jag vill ha jeans. Jag läste att för att tillverka ett par jeans i typ indien går det år 10 000liter vatten. Källa: http://www.drickkranvatten.se/virtuellt-vatten

Men vad vet vi om tyget vi köper? Om garnet? Måste vi odla typ lin och häckla och schäkla eller vad det heter, spinna och väva själva? För att säkerställa att det är så miljöekonomiskt som möjligt? Nej, nu blir jag bara snurrig om jag ska fundera mer på det här. Bäst att göra lite nytta istället..

Anna spekulerar...

När blir ditt handarbete ett UFO?

Jag funderar lite idag. Och när exakt vet man att ens handarbete har blivit ett ufo? Är det efter en speciell tid? veckor, månader och år? Nej jag tror det är en känsla. Känslan när du tittar på ditt projekt och känner att entusiasmen svalnat. När det börjar kännas som ett måste och inte ett roligt projekt. När projektet har spelat ut sin roll tex barnen växt ur kläderna du inte hunnit sy klart. Din son har flyttat hemmifrån och doptavlan är inte klar ännu. Det har inte varit modernt med raglanärm på många år. När ögonen inte vill vara med mig så de där vackra handsydda knapphålen kommer att bli en katastrof. Så min slutledning är att UFO är inte en exakt tid utan en känsla..

// Annapanna

tröst"godis"

Är lampan klar? Nej inte det. Har jag börjar några nya spännande projekt? Nej. Har jag över huvudtaget handarbetat på sistone? Nej.
Allt detta beror på renovering och arbete. Jodå, ibland behöver jag faktiskt göra annat för att det ska fungera. Som tröst så skulle jag kunna köpa en stor påse godis eller så men det blev det här istället:

Nu ska jag bläddra och drömma mig bort en stund innan tvättstugan kallar :)

// Anna

Pysselpaus

Idag fick jag besök av grannens son Oscar. Han hade fått en kasse med garner. Bland annat växtfärgade. Å vad det började klia i mina handarbetsfingrar när han ville jag skulle hjälpa honom att virka lite. Men jag kan inte starta något nytt projekt nu. Tänkte jag skulle ta en bild och föreviga vårat pyssel. Vi brukar ta en liten pysselpaus ibland. Medan mina egna söner fnyser och gör något annat. Men jag vet inte hur jag gjorde när jag fotograferade... För ivrig kanske :)

Hexagoner del II

Jag lovade att återkomma när jag sytt lite. Det är nu det.

Jag kom på att det kan ju vara bra att veta exakt hur många rutor som kommer att gå åt. Så jag gjorde ett mer exakt "mönster". Då upptäcker jag att det gula tyget kommer inte att räcka. Hmm vad gör man. Det får bli 4 "röda kort" helt enkelt.

Men här kan du se lampan från 60talet som jag då ska klä med mina hexagoner för att hylla fotbollslaget som min son spelar i. Nu säger han att han vill ha ett likadant överkast till sängen. Tur det gula tyget är slut!!!!

Tänkte ladda upp några fler bilder men jag orkar inte spara om dem för de var förstora. Nu ska jag fortsätta att sy ihop fler, stryka de sista för att kanske bli klar med lampan inom kort. Självklart kommer det en bild på det färdiga resultatet.

Trevlig allhelgona helg! (vilken tur att jag inte lever på 60talet för då fick man i min familj inte handarbeta på röda dagar)

Anna