Annas blogg

Mormorsrutor till kläder.

Äntligen nändes jag använda garnet jag färgat själv. Det flerfärgade längst ner på tunikan. Jag har kommit på att jag gärna brassar på med färg när jag ändå är på gång, ska det vara så ska det vara.

Först blev jag förtvivlad när jag tog på mig skapelsen. Midjeintagning är inget för mig, jag är en A formad historia. Men nu efter ett tag har den formats efter mina förutsättningar. 100% ull och så skön nu i höstrusket. Eftersom löven snart dinglat ner och himlen till största del är grå så livar tunikan upp.

Tunika och tunika, den är så pass lång att med ett par leggings blir det nästan en klänning.

Jag utgick efter ett dropsmönster. Men det blir aldrig i närheten av hur deras modeller ser ut i kläderna. Men vad gör det, jag kan inte tro att en XXL ska se ut som en S. Men här kommer länken till mönstret iallafall Tunika i mormorsrutor .

Trevlig pysselhöst / Anna

En utmaning.

Jag handarbete r oftast efter mönster. Så dök en bekant upp med ett par lila strumpor och en kasse garn. Jag har inget mönster men vill ha ett par såna här. Hon viftade med de lila strumporna. En rejäl utmaning. Resultatet blev halvlek men helt ok. Mottagaren var helt nöjd.

// Anna

Gå på i ullstrumporna

Jag har faktiskt inte jobbat denna termin. Redan i höstas blev jag sjukskriven men ignorerade och gick till jobbet iaf. En lärare liksom, det är bara att rycka upp sig till jullovet och nästan två veckor ledigt. Ibland *ironi* tror jag läkare har bättre förståelse på sjukdomstillstånd än jag. Så för att komma till saken fick jag ett skov och någon blanddiagnos. Bla bla bla. Eftersom jag inte klarade att hålla en ynka rad med mönster  i huvudet blev jag rekommenderad något enkelt. Sånt där som sitter i muskelminnet. Därmed blev ett par ullstrumpor födda ur min hand. För att det rosa skulle räcka fick jag designa lite med grått.

Min man har köpt en present till mig. Eller han önskade att jag skulle välja färg och form.

Riktigt crazy. En hund till mig för att jag inte ska vara ensam på dagarna. För att ha någon att gråta ut hos som besvarar allt med kärlek. För att komma ut. Effekten blir även att det inte kan ligga projekt överallt.

Tjing// Anna

Lusekoftan

Förra året skulle jag tvärsticka en lusekofta tiannal min man i julklapp. Såklart det var omöjligt att hinna på en månad. Ett helt år har det tagit. Nu är den klar och jag kan gå vidare. Jag har lärt mig massor och bara det gör resan värt mödan.

Mönstret finns hos drops.se och det är 27-2. 

// a

Convörst

Det var märkvärdigt segt att sticka dess. Varje gång jag trodde mig vara vära slutet, dök det upp någon rand eller annan detalj som var ogjord.

Mönstret köpte jag på ravelry.com. Rea Jarvenpaa heter författaren.

jag har tagit mig lite artistisk frihet. Med andra ord är de inte perfekta. Ett varv för mycket här och en stjärna som ser ut som en blomma där.

bara hugga in på nästa surdeg. Ett toffelexpriment som jag tröttnat på för länge sedan. Ska fundera om jag ens ska fortsätta.

Om stormen bedarrar och solen skiner så blir det svampjakt i morgon så jag kan färga garn. Jag brukar gå i en timme och förundras över hur mycke ingen vettig svamp jag hittar. 

tjolahopp i lingonskogen

Reflektion från stora Nolia i Piteå.

Idag tog vi en sväng om Piteå för att besöka Sveriges största mässa. Alltså jag tar det en gång till, Sveriges största mässa. Imponerande.  Här finns det mästa, allt från husbilar och traktorer till vibroplatter och trädgårdsväxter. Jag göttade i hantverk men upptäckte till min bestörtning att handstickade ullvantar med allehanda mönster och även lovvikavantar kostade 200kr paret. 

För att fritt citera Marilyn Monroe vill jag bara säga "för den summan skulle jag inte ens kliva ur sängen". Nu ska ni inte tro att det är så löjligt billigt i övriga Norrbotten. Storforsen utanför Älvsbyn tog vad jag anser en bättre summa på 350 för mönsterstickat och lite mer för lovvikavantar. Ganska märkligt att Lovika är dyrare då man svänger ihop ett par på kort tid.

När jag var på vantutställningen i Kiruna förra veckan lärde jag mig massor om historia och utformning. Har ni vägarna förbi rekommenderar jag ett besök i stadshuset och ta del av en kulturskatt. Tänk att förr begravdes samer med finvantarna på, bara för lite kultur sådär.

utsikt från världens längsta linbana i Västerbotten. Att sakta glida fram i nästan total tystnad. Det är slow living när det är som bäst /Anna

en lusekofta sa han.

För en tid sedan. Det var nog strax före jul om jag tänker efter, frågade jag min man om han ville att jag skulle sticka något åt honom. Döm av min förvåning när karl säger: jag skulle vilja ha en lusekofta.  Så in på drops.se för att finna ett mönster. Visade ett och han sa japp, en sånn. Då gör jag misstaget att jag letar på några fler modeller och visar.  Han tittar på mig och säger, jag sa ju ja på den första varför tittar du på fler då? Misstag två kommer precis därpå när jag frågar i vilka färger han vill ha. Svaret blir, som på bilden som jag sa ja till. Tänk vad skönt att vara sådan. Själv kollar jag olika modeller. Leker med färger i tanken och kommer efter ett längre tag på hur jag vill ha det.

Så hur har det då gått? Jodå det räntade på där bra från början. Så när jag kom till halsen så inser jag att jag inte fattar mönstret. Så nu har det fått legat och mognat ett tag. Stickar ärmar medan jag försöker samla mod för att klara det sista på fram och bakstycket.

Mitt motto är "hur svårt ska det vara". Så det är bara att bita ihop och "just do it".

två frågor har dykt upp.

1. Hur stickar man mönsterstickning när det inte går runt, utan man måste fixa aviga varv?

2. Hur får man det snyggt när varvet innefattar 5 olika färger på garnet och det således behöver löpa med hela tiden? (Nej jag vill inte sy dit efteråt)

jomen har man inte att göra så skaffar man sig....

lite väv, lite lappteknik och stickade strumpor..

Ett livstecken från mig kommer här. Jag mår bra igen. Det var knas i kroppen och in med ett litet, litet piller och poof så var allt ungefär som vanligt.

Har jag handarbetat? om jag har. Har jag fått något färdigt? jovars.

Sagomattan. En matta med möjlighet att fantisera kring. Det blå fältet, är det himmel med moln eller är det brusande vattenvågor som skapar skum. Jag det bestämmer du. (skolprojekt)

Att rabla upp allt annat som blivit klart är rätt meningslöst, vem bryr sig. Bilder ska det vara.

okej jag har börjat på ett mickelpysselprojekt. Insanity quilt är det passande namnet. Varje hegagon är ca 5cm rakt över. Använder mjölkkartonger för att stryka fast tyget och slipper därmed tråckla tyget innan sömnad. Allt är handsömnad. Skönt efter all stickning och virkning.

Det ska bli ett överdrag eller huv som jag kämpar att säga till min nya symaskin Blixten. En gammal beganad industrimaskin. Just nu väntar den på trefas el och tryckluft. Under tiden får jag pimpa den lite.

Bestämde mig även för att sticka något med lite smalare stickor. 2mm närmare bestämt. Man stickar och stickar och inte händer det mycket inte. Resultat blev enligt förhoppning. Ett par ljuvligt sköna bomulls sockor till torra vinterfötter. Problemet är som alltid med bomull att resåren inte håller utan töjer sig snabbt efter varje tvätt. Vet ni, det visste jag den skulle göra men det struntar jag i. Glada fötter ger en glad ägare :)

Nästa helg är det syfestivalen.

Hotell bokat, biljett köpt, ledighet ordnad för maken, barnvakt fixad. Välplanerat så jag hoppas verkligen att det funkar denna gång. Det är över 10 år sedan sist, så nu får det vara dags. Mässtidningen borde komma i lådan idag. Ska kryssa i allt jag vill göra och se. Fattar inte att jag har så tur att min man följer med, han är väl medveten om att det kommer att ta timmar och åter timmar. Han verkar dock inte vara intresserad av någon workshop. *fniss*

Nä nu ska jag fortsätta skissandet på ett skolprojekt. Kom ihåg "Rädda världen, kissa i duschen"

// Anna

3 veckor av antistress

Ugg vilken tuff period det har varit. I slutet av september lade jag plötsligt ned mitt handarbete i knät och sa. Nä, nu vill inte jag handarbeta mera. Så jag slutade planera så mycket och lätt händerna gå men utan någon plan. Tre babyfiltar har det blivit på de här veckorna när jag brottats med ångest och inte vetat om det skulle bli en morgondag. En grann församling har ett projekt med att skapa filtar som sedan i ett samarbete med någon organisation skippas filtar, mössor, strumpor mm till barnhem i rumänien. För någon vecka sedan sände vi 47 filtar för användning.

Den här filten ovan är virkad i ett tjockt bomullsgarn. Varje ruta är 16*16 cm. Samtidigt har jag testat lite olika mönster på rutor.

Så hittade jag denna ruta och skulle bara testa en. Jo tjena, efter några dagar blev det en filt till.(bild ovan)

Så det blev en klar filt med snäckskalskant. till vänster nedan. Var på biblioteket och på någotvis råkade jag få med mig en bok om dominostickning hem. Så då blev det en stickad filt i den tekniken. Det är verkligen beroendeframkallande. Av någon anledning tycks de där snuttarna av garn aldrig ta slut.

Jag försöker att inte ställa allt för stora krav. Jag har några ofärdiga projekt men försöker gå varsamt fram. När hjärnan känns som en mosig svamp eller det gör ont i varje cell i kroppen, när hjärtat hamrar så hårt, jag då är det skönt att bara slänga ihop en ruta eller två. Ett beronde som inte drabbar så många.

Jamen det här var ju klämkäckt! not! vet inte om jag har något roligt på lager just nu. Ska se om jag kan få tillbaka min virkning som vår katt tagit i besittning, eller beliggning för att vara exakt.

Skolarbete har jag nu upp över öronen. Skyna långsamt, skynda långsamt.

Annapanna

no brain, no pain

Handarbetsfällan :)

Yngsta sonen valde denna modell. Nu har två mössor blivit klara och jag går raskt vidare med nästa projekt.

Min cirkelkofta känns som ett evighetsprojekt. 550 maskor på rundstickan och det tar ca 30 min för varje varv. Ser dock en ljusning då det bara är 28 varv kvar. Nu har den stickningen precis kommit hem efter en helg i Trondheim och den kommer att få vila då jag behöver börja med arbeten för skolan.

Om drygt en månad ska jag ha 4 band vävda med brickbandsvävning och vanlig bandgrindsvävning. Där har jag lite skisser men är inte helt klar med det. Vidare ska det vara ett antal alster tryckta med textilfärg. Här är ännu färre skisser klara. Det ska läsas lite böcker att reflektera kring. Sedan har vi det svåraste, hitta en utställning kring ungdomskultur som jag kan knyta till textilslöjd. Allt går att knyta till textilslöjd så det är det minsta problemet.

Sedan är det detta evighetsprojekt också, vill inte kalla det ett UFO då jag virkar dit en ruta ibland bara för att överbevisa att jobbet är igång.

Så fick jag en idé att jag behövde en ny hallmatta och en ny sängmatta så då gick jag ner i källaren och framknöt min varp och slog in en rapport. Jag vet, visst är det helt sjukt vad jag hoppar mellan allt skapande men det är som vanligt. Starta projekt är ingen konst men eftersom min hjärna ständigt kommer med nya ideér så blir det svårt att slutföra något. Låter inte helt friskt men vem tusan är helt frisk :)

Det påminner mig om att jag ska väva en enkel bildväv också innan jag ska till skolan. Fast där är skisserna tack och lov färdiga.

Virkning? Jodå jag virkar på lite små projekt också. Det är sådant som är lätt att slita med sig när man ska någonstans. Det är små blommor att ha på bla paket. Det är mormorsrutor till församlingen att sy små barnfiltar till humanitärt arbete.

Nu tänker jag mumsa en banan.

Tjohej Anna.