Lägre krav i slöjden?

[MadWomanInBlack]

På vår skola hade vi naturligtvis vissa moment som vi var tvungna att gå igenom, bland annat sy på papper (vi skulle följa en linje och öva att sy snäva kurvor och vinklar), sticka, brodera. Annars var det väldigt fritt, och det blev friare ju äldre man blev. Samtidigt som min klasskompis sysslade med lovikkavantar så gav jag mig på en skjorta, för att ta ett exempel. Vi hade en väldigt engagerad lärare som en gång tog fram Swelogents katalog och frågade vilka tyger vi ville köpa in ^^

Vi hade inga barnplagg, men å andra sidan gick jag ur nian för mindre än fem år sedan

[ichigo]

Lagom är bäst tycker jag. Inte så slappt som i dagens skolor där eleverna inte lär sig någonting alls, och bara kör saker o ting i symaskinen lite slarvigt.

Men inte heller militäriskt pedant alla göra samma sak som förr i tiden.

Jag tycker om att handarbeta. I högstadiet (tidig 90-tal) gick jag på en skola, men läraren uppskattade elever som broderade "perfekt", sydde babykläder mer än elever som ville designa o sy egna kläder och kretioner, så jag fick inte så hög betyg.. När alla skulle sy de obligatoriska påsarna, så sydde alla fort en påse, men jag krånglade till det med att sy i lappteknik i flera olika färger, och broderade fint... Så jag hade finast påse, så det så. Men nej, inte bra betyg där.

I mellanstadiet (inte samma skola som ovan) sydde vi samma saker i början, men jag led inte, jag tyckte det var roligt ändå. Sydde på papper, sydde påsar, sydde säck och dokumentsamlare. Det kreativa låg i att man fick välja färg och broderingsmotiv själv. Därmed fick man lära sig brodera. Sedan när det var dags för stickning och virkning så fick vi välja vad vi skulle göra, bara vi skulle sticka, och virka. Det tycker jag är lagom avvägt. Alltså att alla barn ska prova på stickning, men låt dem välja vad de ska sticka. osv. Ja, det var under 80-talet. Även om det var mer "ordnat" än under högstadiet, så kändes det mer kreativt.

Ja, mina erfarenheter från dagens skolor är från att jag gjorde lite praktikant på en grundskola, och jag befann mig mycket i slöjden. Uselt, säger jag bara. Känns också att kvalitét på arbeten är milsvid från förr i tiden... Nu känns det som barn bara leker, utan riktig vägledning och helt utan grundkunskaper... Bara leka och prova på.
Stickning, virkning, vävning, knyppling, ja de verktygen ligger och samlar damm. Barn broderar bara genom förstygn.....

[tillis]

Min pappa har berättat att när han började skolan på 1960-talet så fick pojkarna först börja i syslöjden och sy en förkläde som de sedan använde i träslöjden. Efter det tror jag att pojkarna mest hade träslöjd och flickorna syslöjd, men jag kommer inte riktigt ihåg...

Jag började skolan på 1990-talet och fick ta "symaskinskörkort" när man skulle följa linjer på papper, sy olika sorters sömmar mm. Vi hade även ett häfte där det stod om olika handsömnadstekniker och man häftade in tyget när man hade sytt langettsöm, korsstygn mm. Dessutom var det "tvång" på att sy syslöjdspåse, sticka, virka mm. Jag upplever också att det blev mindre och mindre tvång ju äldre man blev.

[Baltzer]

Jag tillhör nog också dem som det är ett under att jag rör en symaskin eller en virknål idag. Jag kommer ihåg min slöjdlärare i textilslöjden som en neurotisk, lättretad överårig kvinna som var bitter på det mesta här i livet. Och då var det ju lätt att låta det gå ut över eleverna. Nu hör till saken att jag är vänsterhänt. Denna kvinna kämpade ett tag med att lära mig att virka med höger hand. FÖR DET SKALL MAN GÖRA!! sa hon. Det gick ju som det gick och jag lärde mig det inte. Det hela slutade med att hon en lektion i 5:an skrek till mig inför alla de andra; "Det är ingen idé att lära dig något. Du kommer sanna mina ord varken lära dig att sticka, virka eller sy!!!".... Önskar ibland att hon levt idag och fått se mina alster....

[ichigo]

usch, vad elakt.

[Baltzer]

Jo, nog håller jag med om att det var elakt gjort. Det värsta var väl att det tog väldigt många år och mycket övertalande från vänner och omgivning innan jag verkligen trodde på min förmåga att skapa härliga saker.

[ichigo]

Det bottnade säkert i att läraren inte visste hur man skulle virka vänsterhänt, eller att det är obekvämt för henne. Galet i vilket fall.

Bra att du kom över det. Jag har också "men" från skolan tack vare dumma lärare. Men tack och lov inte inom handarbete.

[MsMoneypenny]

Jag tycker det är lite roligt, hur en del i denna tråden generaliserar så grovt och beklagar sig över den "slappa" slöjden, och hur det var bättre förr. Hur slöjden uppfattas av olika människor är ju helt beroende på vilken sorts lärare man har, och också färgat av ens egna upplevelser och perspektiv.

Om ni hade bemödat er med att läsa kursplanerna för slöjd så kanske ni hade fått en större inblick i syftet med slöjden i skolan. Syftet är INTE att eleverna ska bli någon form av experter på att ex. virka eller sy perfekta plagg. Det man måste ha i åtanke är att barnen har både textil- och trä&metallslöjd, och lektionstiden för slöjd är inte särskilt många minuter i veckan. Så jag undrar lite hur ni tänker? Hur ska tiden räcka till för att eleverna ska få en grundkännedom om flera tekniker? Om vi tog alla tekniker (Även knyppling, och andra med landskapstypsika tekniker), hur ska vi då kunna klämma in allt på de få timmarna?

I den nationella kursplanen finns ingen "checklista" för saker som barnen bör göra. Det viktiga med slöjden är istället att eleverna utvecklar kreativitet, fanatasi, förmåga att kunna planera ett arbete (sjlöjdprocessen som någon sade innan), etc.
Det handlar också om att eleverna ska kunna göra val med ekonomi och miljö i åtanke när de planerar ett arbete. Så i stort sett kan man säga att slöjden har många fler, och större, syften än att brodera det där korsstygnet och sticka de där vantarna.

[MadWomanInBlack]

Håller med msmoneypenny. Förut var det ju viktigt att kunna sticka, virka och sy eftersom det var vanligare att göra sina kläder själv då. Nu, om byxorna går sönder, är det nästan enklare och billigare att bara köpa ett par nya. Jag kommer ihåg någon brittisk dramaserie där brittiska studenter fick gå på en 60-talsskola. Och där var det för flickorna att laga mat, sy och sticka, och killarna skulle kunna elektronik, trähantverk och ekonomi.

Förr i tiden var ju slöjden ekonomiskt viktig för eleverna, jämfört med idag där slöjden har ungefär samma syfte som bilden; att utveckla sitt artistiska sinne och få uppleva lite.

Hoppas någon förstår vad jag försöker få fram, jag har feber så det är nog lite virrigt skrivet

[Cessi]

I och för sig har vi väl hatat petiga syfröknars snörp på munnen åt våra taffliga försök lite till mans och kvinns.

Men samtidigt så kan en uppmuntran att göra något bättre få en att utföra ett arbete bättre än man någonsin trott.
Det är "instant satisfaction" som gäller numer. Kan det inte fixas med två knapptryck så är det jobbigt.

Häpenheten över att en halvtimmes koncentration kan göra under (JAG kan göra under!) är stärkande.

Men det handlar om hur man gör när man uppmuntrar. Där hade mina egna slöjdlärare av olika sorter en hel del att lära sig.


Sen tänker jag på Annikas mamma i Pippis jul. Även de som inte är förtrogna med läroplanens mål vill ju kunna komma med förtjusta utrop när de ser elevernas alster.

Men när den femte kudden kommer hem, fortfarande sydd med lagomt krokiga sömmar på maskin och flera sömmar på varandra (man viker in sömsmånen och sen syr man från utsidan så det fastnat ordentligt med den tråd som maskinen råkat vara trädd med) då är det inte så lätt att falla i trans över det gedigna arbetet.

[ichigo]

Lagom är bäst?

Och stickning är ju super-inne så varför inte lära ut?

Där jag praktiserade så var det inte båda sy o trä, utan barnet fick bestämma själv vilket det ska ta. Det var 2000.

Jag vågar påstå att som med allt annat i skolan har det blivit riktigt slappt. Överallt i skolan. Men jag vet att jag inte är ensam om att tycka det.

[Odette]

Jag håller också med Msmoneypenny, jag är textillärare i grundskolan och undervisar från 3-9. Det finns en kursplan att följa och i den betonas slöjdprocessen, det vill säga resan från planering till ett förhoppningsvis färdigt resultat. Vad som är viktigt är om man kan ompröva sitt beslut och lösa problemet med hjälp av de erfarenheter men lärt sig på vägen och hur självständiga eleverna är i sitt arbete. Det handlar inte alls om att kunna sy, sticka och virka. Problemet är att många väljer att inte läsa kursplanen utan bestämmer att eleverna ska brodera i år fem och sticka i år sex tex. Det tar död på kreativiteten och det är ju en av de viktigaste egenskaperna de kan få i slöjden.

[beda]

Det finns en bra skrift som Lärarförbundet gett ut på nedanstående länk.
Den heter "Teoretiskt, praktiskt eller som i slöjden?" och finns som .pdf-fil.
Titta här....

http://www.lararforbundet.se/web/olf...P=101116&C=&S=

Där kan man få en inblick i vad slöjdämnet står för idag.
Det är verkligen roligt att se alla dessa synpunkter på slöjden i skolan idag.

[Vidar]

Lärarförbundet tar ut en avgift på 12,50 för att få tillgång till deras artikel...
Jaja... Det är som vanligt då.

Men jag kommer faktiskt inte ihåg så värst mycket från det tidiga 90-talet då jag hade slöjd... Visst, sypåse och symaskinskörkortet kommer jag ihåg, men jag kan inte minnas något annat jag har sytt. Eh, jo. En nålkudde...

För min del kom intresset snarare någon gång i gymnasiet, precis som alla andra intressen man utvecklar. Antagligen som en förlängning till teater som jag höll på med då.

(försökte förgäves hamna på fotokurserna i tre års tid men de var "reserverade" för esteter som hade ett generellt frånfall på lektionerna med 30%. suck...)

[linasjoblom]

Det viktigaste i dagens skolslöjd (innefattar både textil-, trä och metallsljöd) är det processen som är det viktigaste, sedan spelar det inte så stor roll om eleven får klart en produkt.

Den kreativaprocessen är det som är huvusaken. ATt komma på en idée utveckla den och sedan försöka att genomföra den i lämplig teknik, självklart med hjäp av läraren som handledare.

Läraren ska även finnas där för att lära ut olika tekniker, me i kursplanerna står det ingenting om vilka tekniker eleverna ska använda och hur många produkter de ska göra på ett läsår.

Sedan kan de lokalakursplanerna skiljas åt, från skola till skola. Då det är skolan som har tolkat de nationella kursplanerna och "översatt" dem i lokalamål.

Men idag är det processen före produkten som är målet.

Själv anser jag att det är träningen av grov och finmotoriken som slöjden är tillför idag mer än själva hantverket.