Självförvållat

[axyzvslut]

I första hand tror jag på människan och dess förmåga framför allt till goda och bra saker för sig själv och andra,men tyvärr finns det också onda ting,som mänskligeheten bidrar med.

[xyzavslutat]

Ja, det finns ju både gott och ont, precis som du skriver, och kanske är det nödvändigt för att vi ska lära oss att leva rätt. Utan mörker, inget ljus, sägs det.

Jag menar, om inte t.ex. krig fanns så skulle vi kanske inte veta vad fred var, och då inte kunna sträva åt det hållet.

En kort fundering bara, innan middan, ha ha.

[avslutad141023]

jämnföra krämper eller sorger.

Jag tror den tillfälliga smärtan faktiskt man vara mer larmslående än den dagliga.

För tillslut är man så van vid smärtan att man glömmer hur det var att inte ha ont..

Samma som dem som har ont i själen, ibland tror jag de är mer handikappade än vad jag är, för jag har ju hjälpmedel och personer som gör mina önskningar...

det bästa med människan tycker jag är våran förmåga till att operant ta till oss information..

samt vår underbara förmåga att härma. tex såå har x broderat en fin donna, och bara av att alla andra tittat på denna bild och själva funderar var och på vad denna donna skulle kunna göra sig så har vi människor utvcklats..

Jag tror verkligen på mänskilgt värde, och att alla har sina kors att bära. så vårda din fossing B. fråga din inre gudinna ( det ni andra kallar själen) vad hon vill säga dej, vad kan du göra för att skänka er harmoni..

passa på att hela själen med skapande medan fossingen läker...

När jag var liten frågade jag hur man kunde se gudinnan. stå vid en spegel i månsken så ser du hennes sanna jag , var svaret...

å även jag som ser ut som ett troll kan se en älva när jag tittar i månskenet

Vinkar

[Birgitta-L]

[QUOTE]Pulvertroll skrev:

Jag tror verkligen på mänskilgt värde, och att alla har sina kors att bära. så vårda din fossing B. fråga din inre gudinna ( det ni andra kallar själen) vad hon vill säga dej, vad kan du göra för att skänka er harmoni..

När jag var liten frågade jag hur man kunde se gudinnan. stå vid en spegel i månsken så ser du hennes sanna jag , var svaret...


DET var vackert om en gudinna i oss - faktiskt !!!!

[xyzavslutat]

Angående "självförvållat" så finns en väldigt bra bok i ämnet. Den är amerikansk, men översatt till svenska.

Sista hälften av boken är som en uppslagsbok där man i bokstavsordning kan söka efter krämpan eller sjukdomen man har och i en tabell få reda på vad som är tanke-orsaken samt även hur man ska tänka för att allt ska kunna återgå till det normala igen.

Enligt författaren finns inga obotliga sjukdomar, inte ens en så allvarlig sjukdom som cancer, allt är bara tankefel, som ganska enkelt går att ändra på. Det hon menar är att det är inte själva sjukdomen eller krämpan som ska åtgärdas utan själva tankefelet, då kommer läkningen av sig själv.

Jag fick låna den boken av en väninna i slutet på 80-talet och har sedan dess försökt tillämpa det som står i den. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok.

Maila mig gärna om du/ni vill veta bokens titel och författare, så behöver jag inte riskera att göra reklam för den här i forumet.

[Delfintua]

Korkad som jag nu är så kan jag bara hålla med
Du är din tanke och skapar din värld utefter det. Det kan låta grymt med tanke på Pulver Trollet men någonstans i vår nedärvda värld finns spår vi ska gå igenom. På gott och ont! låter jag flummig nu så är det precis vad jag är. En flummig profan andesökare som söker sanning och frågan varför.

Har genom terapeuter och hypnos gått igenom några tidigare liv och är helt övertygad att dom spelar roll i vårt nuvarande. Genom mina tidigare liv ser jag ett mönster och förstår plötsligt varför nutid ter sig som den gör. Jag måste bara pillra upp korkgluggarna och se mönstret. Dessutom måste jag ta med mig visdomen från förr för att kunna göra rätt nu.

Den kristalliska glasbubblan bär med sig så mycket visdom så det är inte sant. Konsten är bara att hålla den vid liv och komma ihåg vad jag lärde mig tidigare så jag vet att passa mig nu.

Låter det korkat så förlåt men jag är sån
Djup och korkad...

Se dig i spegeln och säg "Jag är gud" för han/hon den det finns överallt.

Sjävförfållat låter så anklagande, varför inte vända det till att "tyvärr jag har glömt lyssna till kroppen"

Hoppas fossingen är på bättringsvägen Birgitta!
Blås blås

[Birgitta-L]

Birgitta o Tua; jo, det stämmer (nog ) att en massa är självförvållat, men just på cancer,hjärtat osv håller jag inte med. Fast: visst man kan äta o röka sig till det, men det finns ju medfött osv.

Men: det finns en hel del som vi själva drar på oss o detta är intressant: hur ska man kunna stoppa eländet innan det kommer, dvs se vad man gör för fel?? Jag vet nog på pappret, sas, men i verkligheten då ?! Jag har fått migrän på gamla dar o en del är ju hormonförändringar, det accepterar jag, men en massa är stress ! Fick en inflammation i sköldkörteln för nån månad, böld som tömdes så smån o är ok nu. Varför ? tja, immunförsvar på högvarv (psykisk stress ) fick aldrig flunsan som alla andra omkring mej (jobb-stress, hann inte bli sjuk).
osv
helt klart intressant diskussion detta !
kram till alla tjejer här från mej

[xyzavslutat]

Birgitta, du undrar "hur ska man kunna stoppa eländet innan det kommer, dvs se vad man gör för fel"?

Egentligen vet du redan, du anger olika orsaker, som du känt innan, stress, psykisk stress, jobb-stress, hann inte bli sjuk m.m. Egentligen är dessa saker som du beskriver tämligen likadant för oss allihopa.

Problemet är, som jag ser det, att vi liksom inte ger oss själva tid att varva ner, innan det är för sent och vi redan har dragit på oss sjukdomen eller krämpan. Vi kör på bara och tror att vi måste. Vi kanske inte vill se det ens. Jag gör precis likadant! Gång på gång!

Vi måste kanske helt enkelt börja bli mera medvetna om vad vi gör och framför allt hur det känns när vi gör olika saker. Vi måste kanske också "tvinga" oss själva att ta det lugnare, om vi vill leva ett både långt och bra liv, och vem vill inte det?

Jag känner många människor, och jag tycker mig kunnat se att allting bara snurrat fortare och fortare med åren. Det verkar som om världen (vi)har kommit in i någon form av själv-svängning nästan. Dom flesta följer med i karusellen bara, mår dåligt på olika sätt, men har svårt att göra något åt det. Förrän dom blir sjuka och blir tvungna att ta det lugnt.

Vare sig vi kan tro på det eller inte så finns ändå möjlighet att leva ett lugnare liv. Det gäller att prioritera. Vilket inte kanske är så lätt alla gånger, men ser man det som en ganska billig liv-försäkring så brukar det gå lättare.

Jag brukar säga till folk, då även till mina egna barn, som ändå är relativt unga, att dom jobbar för mycket. Stressen är det som tar kål på oss! Inte sjukdomarna i sig själv, utan just stressen, därför att det är stressen som är främsta orsaken till sjukdomar. Alltså gäller det att komma tillrätta med stressen.

[xyzavslutat]

Tua, se dig inte själv som korkad! Bara för att man har djupare tankar än många andra så betyder det inte att man är korkad. Det behövs såna som kan se djupare på livet och allt vad det innehåller.

Jag tror på reinkarnation, som jag skrivit tidigare, samt att vi har med oss alla minnen från tidigare liv, som erfarenheter att använda i detta liv. Vi har med oss minnen av obehagliga saker, lika som av behagliga saker. Allt detta påverkar oss förstås, både positivt och negativt. Hela tiden gäller att göra det bästa av tillvaron här och nu. Jag har också fått uppleva flera tidigare liv och det är verkligen intressant att se den "röda tråden"!

"Jag är Gud", skriver du, jag håller med, det är sant, så är det, vi är Gud. Vilken tur, så slipper man gå till kyrkan för att träffa honom. Det går för övrigt ännu bättre att hitta honom hemma i soffan. Suveränt enkelt!

Sjävförvållat låter kanske alltför anklagande, vi kan enas om att få kalla det vad vi vill, som vi var och en tycker passar bäst.

Tack för "blåsningen" igen, faktum är att foten sakta börjar bli "som folk" igen. Snart kan jag börja leva som vanligt igen... hoppsan... inte riktigt som vanligt då, utan mer på mina egna villkor, som sagt.

[Delfintua]

Ok, jag är väl inte korkad då men ibland undrar man ju

Jag tror så här att vi alla är disponibla för vilken sjukdom som helst. Frågan är bara varför vissa får den och varför? Jag fick ju ledgångsreumatism efter min mammas död. Tror personligen att sorg kan skapa en större potential att utveckla allehanda symtom. Liksom en stor ryggsäck av olösta bördor. Mitt tips som jag själv inte kan leva upp till fullo är att släppa ryggsäcken och vinka goodbye till den.

Så är det så att varje liten kroppsdel i oss representerar en känsla vi bär på. En led i ett finger säger en sak och en rygg något annat. Synd man inte sitter med facit på hand och kan hejda värk och åkommor i tid

Ännu ett korkat inlägg från mig innan jag blir utsparkad från forumet

[xyzavslutat]

Utsparkad från forumet, ha ha, det är nog inte just DU som ska bli det...

Din mammas död var, enligt vad jag tror, en slags stress också. Stress är inte bara att skynda sig med saker, rusa hit och dit och sitta på flera stolar samtidigt, stress innefattar så mycket mer. En anhörigs bortgång t.ex. kan vara en enorm förlust = stress. Stor sorg är absolut en form av stress och dessutom svår att bemästra.

Nu ska vi inte försöka bemästra våra känslor överhuvudtaget! Vi ska istället låta dom få komma ut, annars sätter dom sig någonstans i kroppen, som reumatism t.ex. Det bästa du kan göra är att erkänna din sorg, även om det är länge sedan din mamma gick bort. I det här sammanhanget spelar det egentligen ingen roll om det är 10-20 år sedan eller bara 1 år. Ibland tycker man kanske att har man sörjt ett halvår eller ett år eller mer så borde man sluta nu. Så ska man aldrig tänka! En sorg upplevs olika från person till person, och det viktigaste är att få ut sorgen. Kanske skäms man för att man som vuxen fortfarande sörjer sin mamma, men är det så, så är det så och sorgen måste ut! Vi kan gå in på "vår kammare" och gråta ut sorgen i ensamhet, om vi inte vill visa det för någon, det fungerar precis lika bra. Tårar läker, sägs det, det är viktigt att komma ihåg.

Du skriver att "varje liten kroppsdel i oss representerar en känsla vi bär på" och det är exakt vad boken handlar om, som jag varmt rekommenderar till allt och alla, för det finns ingen människa på jorden som inte har problem av något slag. Enligt boken handlar reumatism om någon slags bitterhet, kan det stämma tror du?

[virkvarns]

Här är en korkad till !


Jag läser och begrundar. Jag tror inte jag har haft fler liv.
Men om det skulle vara så, har nog jag varit en fink eller fjäril förut för jag är fladdrig och sällan stilla.

Jag förstår nog inte det där med att stress och sjukdom går hand i hand.
Jag vill ha mycket att göra annars blir det tråkigt.
Men jag tror att det är viktigt att reflektera över skeenden i livet.
Värför man blir arg, ledsen och besviken, och lära sej handskas med känslor.

Jag tycker man blir mer ödmjuk med åren, ingen människa födds ond, något händer på vägen.

Det där med val är spännande, varför vi väljer som vi gör. Ibland blir det så himla bra och ibland blir det pannkaka fast man valde med omsorg.

[xyzavslutat]

Lena, precis som du skriver tidigare i tråden så behöver inte det att ha mycket att göra innebära någon stress. Tvärtom kan det vara väldigt givande på olika sätt. Jag tycker om att ha mycket att välja på att göra, vissa dagar vill jag göra det ena och vissa dagar det andra. Vissa dagar ingenting alls. Det är bara när man själv tycker att man har för mycket att göra som det blir stress av det.

Jag tror också att man blir mer ödmjuk med åren, kanske för att vi lär oss mer och mer om oss själva och därmed om alla andra, för egentligen är vi människor väldigt lika.

Val är spännande faktiskt, och det är svårt att veta exakt hur det blir vid ett val av något slag. Jag tror att om vi försöker välja utifrån vad hjärtat säger så blir det alltid rätt. Om vi däremot väljer utifrån rädsla så blir det oftast galet. Ibland blir det galet ändå, men då brukar det betyda att det inte är färdigt ännu, att det ska till flera val innan det blir perfekt.

Tyck inte att du är korkad du heller Lena, det är inte snällt mot en själv att tycka så. Vi är inte korkade bara för att vi vågar uttala annorlunda idéer och tänkande.

[zickzack]

Vilken intressant diskussion. Jag har tänkt en hel del på stess och val sista tiden. Kan bero på att jag genom val jag tidigare gjort, resulterat iatt jag hamnat i en situation av arbete och andra åtaganden-karusell som lett till dygnet-om-arbete nästan. Inte så att jag är fysiskt där, men i tanken. Det gör mig stressad att händelseutvecklingen nu är utanför min kontroll, jag har ingen möjlighet att påverka skeenden i den utsträckning jag skulle vilja.
Detta faktum ger mig då valmöjligheter, hur skall jag förhålla mig till den verklighet jag befinner mig i, inte förrän jag finner svar på den frågan kommer min inre stress att försvinna, (och jag åter kan sova på nätterne). Det lättaste vore ju att ge upp, bli ett offer och skylla på omgivningen, eller så går jag på trådskaparens linje, och säger att det är självförvållat och gör aktiva val för att få tillstånd en förändring. Det gäller bara att komma till den insikten innan man är både bränd och helt rökt :-)
Nogsvammlat för idag. (Hoppas nån förstod)

[xyzavslutat]

Ja, det gäller att komma till insikt innan man är både bränd och helt rökt, ha ha, hur rätt som helst, men kanske inte hur lätt som helst.

Att skylla på omständigheterna fungerar aldrig, vi kan bara se omständigheterna som en orsak till hur det är.

Från den punkten ska vi utgå när vi försöker ändra på situationen. Ibland är det så svårt att se något som kan ändras i sin egen situation, men likväl måste vi hitta något som kan hjälpa oss att helt enkelt överleva.

Den som söker han finner, sägs det, kan man inte hitta något själv så kan det hjälpa att fråga någon som känner till ens situation. Det är oftast lättare för andra att se eftersom vi själva står alldeles för nära oss själva, perspektivet blir suddigt då.

Det här är ju ett problem som är väldigt vanligt nuförtiden, det beror nog mycket på att allt ska vara så effektivt på arbetsplatserna, personal minskas ner i antal och dom som blir kvar får jobba ihjäl sig nästan. Jag har en släkting som blev utbränd just av den anledningen.

Sedan är det ju så ibland att vi gärna tar på oss mer och mer av ansvar och arbete, både på jobbet och privat. Till en början är det kanske inte så betungande, men allteftersom när det blir mer och mer så känner vi att vi inte orkar riktigt. Då är det hög tid att "göra halt"!

Hoppas att du lyckas få till det snart så som du själv vill ha det, ta inte för mycket hänsyn till vad andra tycker att du ska göra eller inte göra, känn efter själv!